Här kommer ett av mina minnen:
Jag tillhörde de "fruktade pansarjägarna" på P10 Strängnäs I mitten av 80 talet.
Vi fick en jävulusisk vinter, skidor i mitten av april, isen i Mälaren gick I maj osv.
Vi tilldelades inga sovsäckar på den tiden, vi var ju i södra Sverige. Efter en vecka inne låg man vid en nying I minusgrader.
Vi hade det rätt skoj ändå, luftlandsättningar på Gotland, helikopterattacker, landstigning med attack båtar i Oxelösund, strid ridande på centurionvagnar samt en jävla massa cyklande och skidåkande.
Kort sagt, vi lärde oss att ta hand om oss och försöka hålla oss varma och "mätta".
Jag har nog aldrig legat och kramat så många grabbar i hela mitt liv, som jag kramat mina gruppmedlemmar, för värmen skull.
OK, vintertränade helt enkelt.
Vi gick ut och festade väldigt sällan, man orkade inte.
Men denna onsdag laddade vi upp med att lämna blod, köpa öl och ta bussen till Eskilstuna. Vi skulle sova hos någon av grabbarna.
Hamnar på stans bästa? ställe. Ganska snart tappar vpl masyngel farten, lusten samt medvetandet. Men tränad som jag var hade jag tydligen tagit betäckning på den säkraste platsen, muggen.
Blir vänligen ombedd om att pallra mig hem, av en vakt när de skulle stänga.
Väl ute i friska luften (snöblandat regn), är det folktomt. Ok, uppdraget är solklart, sök värme.
Vimsar runt i centrala stan, eller åtminstone den gatan dit vi kom med bussen. In på en innergård, soprummet låst vad göra?
Fryser som en hund, jag sparkar in undre rutan i porten!
Sagt och gjort, men den är okrossbar.
En våning upp öppnas ett fönster och en ung tjej tittar ut och frågar vad jag håller på med?
Går upp i enskild ställning och säger: - Mitt namn är masyngel, och jag har kommit bort.
Tjejen släpper in mig, får sova på soffan, ger mig frukost och visar var bussen går. ❤️
Vilken hjälte hon var, men det var ju andra tider då.
Hittar grabbarna vid busshållplatsen, väl tillbaka har vi skyttetävling i tremannalag, jag tar 80% av våra poäng och vi vinner...
Hela regementet garvade åt historien, och tjejen hittade jag aldrig mer.