I Twitterdiskussionen efter DN-artikeln framkommer en rad anmärkningsvärda fakta (eller snarare brist på fakta):
Södra skriver i sin folder "Val av skötselsystem - trakthyggesbruk, kontinuitetsskogsbruk" att
Södras samlade bedömning
Trakthyggesbruk rekommenderas generellt i alla bestånd där ekonomi är det huvudsakliga målet (PG-bestånd).
Trakthyggesbruk leder i normalfall till en väsentligt bättre ekonomisk avkastning än kontinuitetsskogsbruk. Det
gäller såväl rena barrskogar som blandskogar och rena lövbestånd.
Både i foldern och i Södras kommunikation på Twitter (Marcus Svensson, Head of Public Affairs) anges att markvärdet och tillväxten blir avsevärt sämre samt att kostnaderna ökar:
Det finns ingen källhänvisning i Södras folder om var dessa uppgifter kommer ifrån men på Twitter hänvisar Marcus Svensson till en rapport från Future Forest från 2017 - "Hyggesfritt skogsbruk
En kunskapssammanställning från Sverige och Finland"
Jag har ägnat en stund åt att titta igenom denna rapport och det som framkommer är ganska anmärkningsvärt.
Vid en första anblick ger rapporten ett gediget intryck med omfattande källhänvisningar. Frågor som kontinuitetsskogsbrukets omfattning i Sverige och Finland, aktuell lagstiftning i respektive länder samt fröproduktion och inväxning i blädningsskogar avhandlas detaljerat. Men, i avsnittet som handlar om virkesproduktionen i kontinuitetsskogsbruk jämfört med i trakthyggesbruk refereras till "en jämförande studie av tillväxt i likåldriga och olikåldriga granskogar i Finland"
Denna rapport av Future Forest, som används av bl a Södra för att dra långtgående slutsatser om kontinuitetskogsbrukets produktion, baseras alltså på slutsatserna från en enda studie från finsk skogsforskning. Dessutom skriver författaren själv i FF-rapporten att:
En del av tillväxtskillnaden kan förklaras med att de likåldriga bestånden låg på bördigare marker, 70 % återfanns i den högre bördighetsklassen. Bland de olikåldriga bestånden fanns 80 % i den lägre bonitetsklassen. Virkesvolymerna var också högre i de likåldriga bestånden, vilket förstärker tillväxtskillnaden.
och
Siffran (för de likåldriga bestånden, red anm) representerar dock medelålders, fullslutna bestånd
och kan inte jämföras med tillväxten i de olikåldriga eftersom den inte tar hänsyn till den lägre tillväxten i plant- och ungskogsfasen eller den sjunkande tillväxten vid högre åldrar.
Därefter har de finska forskarna försökt uppskatta vad den likåldriga skogen genererat i femårstillväxt i snitt under en femårsperiod motsvarande omloppstidens genomsnitt samt jämfört med vad de mätt upp för kontinuitetsskogens femårstillväxt. Och de har gjort korrigeringar för bonitetsskillnaden. Slutsatsen blir ca 20% högre tillväxt i den likåldriga skogen men med stor spridning och osäkerhet i siffrorna. För den som börjar sin nuvärdeskalkyl med en smaskig föryngringskostnad efter slutavverkningen kanske kontinuitetskogsbruket ändå ter sig attraktivt trots en ev lägre tillväxt?
Med denna "smala" tillväxtstudie som bas så sågar nu delar av den svenska skogsindustrin kontinuitetsskogsbruk som skötselmetod om ekonomi är inriktningen.
Jag tror inte för ett ögonblick att hyggesfritt eller kontinuitetsskogsbruk kommer att ersätta trakthyggesbruket på stora arealer även om delar av miljörörelsen propagerar hårt för att så ska ske. I slutändan måste det vara skogsägaren som själv bestämmer hur hen väljer att sköta sin skog förutsatt att det ryms inom skogsvårdslagens gränser. Men på vissa områden och i vissa förutsättningar är det en intressant möjlighet för skogsägare som vill testa nytt, sprida risker eller som av olika anledningar vill behålla skogskaraktären i sin skog. Därför är det då väldigt tråkigt att den aktör som oftast står för rådgivningen, d v s virkesköparen/skogsinspektorn, på lösa grunder dissar kontinuitetskogsbruket totalt.
Logga in för att se de bilder eller dokument som författaren har laddat upp.
Du måste vara medlem för att logga in. Det är gratis att bli medlem och registreringen går fort, Välkommen!
Skapa konto