Josephine skrev:Älgfoderodlare skrev:
Som jag läser det, så görs ingen jämförelse mellan planterad o självföryngrad Tallskog. Det jag läser är att; en planterad, enskiktad Tallskog, kan bli att betraktas som skyddsvärd när den blir tillräckligt gammal beroende på VEM betraktaren är !
Tjästemannagodtycke och luddiga direktiv är av direkt ondo. Det borde vara möjligt att etablera ett regelverk som verkligen efterföljs och inte som nu - att så fort en tall blir äldre än viss ålder så måste den bums sågas ner annars riskerar skogsägaren att förlora det som hans far eller morfar planterade åt honom. Det måste finnas ekonomiska incitament att bevara t.ex. 50 år till utan att "straffas" för det. En långsiktig övergång från en industri inriktad på pappersmassa till kvalitetsvirke? (t.ex.)
(Jag har läst många trådar nu, men fortsätter att läsa på så gott det går.)
isteskog skrev:Blir nog som på bilden då...... Gran med inslag av björk ...... 😉
Traktordave skrev:Miljörörelsen och skogsägare kommer nog kunna diskutera plantering, plantage, urskogar och miljöhänsyn till dödagar.
Problemet är väl, åtminstone med dom jag diskuterat, att man har helt olika ingångsvärden.
Vi skogsägare, om man får generalisera, tycker att vi gör ett bra arbete med biologisk mångfald genom att ha områden med naturvård (NS/NO), nyckelbiotoper och tar generell hänsyn, jobbar med skogens vatten mm.
Samtidigt en bra grundproduktion av virke.
Men, åter generaliserat, miljörörelsen kommer inte tycka vi gör ett bra jobb förrän alla skogar är sagoskogar, ibland urskogar av gran, ibland oändliga ekskogar.
Vi kommer därför aldrig mötas. Båda älskar skogen, vi som äger och brukar den på vårt sätt. Den som bara vill se en urskog på sitt sätt. Av någon anledning verkar skogen vara mer ”mystisk” och väcka betydligt mer känslor än vårt öppna odlingslandskap.
Jag har flera gånger förundrats över att folk blir så upprörda över en granskog eller en granåker.
Jämför biologisk mångfald i min gallrade granskog mot den biologiska mångfalden i Göteborg, Malmö eller vilken mindre svenskt stad som helst. Eller för den del i vissa delar av odlingslandskapet. Det är tydligen helt ok med asfalt, broar av betong och hus med stålstomme. I princip obefintlig biologisk mångfald. Åtminstone jämfört med skogen/odlingslandskapet som funnits där innan. Även stora vetefält är ok. Och man ska tydligen njuta alla fördelar med det moderna och urbana livet, senaste telefonerna, bo centralt, spela padel mm, men ve den som gallrar en skog, och ännu värre avverkar den.
Jag kan förstå att vissa inte gillar slutavverkning eller trakthyggesbruk.
Men att lyfta diskussionen till hur många ska vi vara på denna jord, hur bekvämt/obekvämt ska vi leva, nej det går inte att diskutera.
Utan frågan är mycket förenklad; trakthyggesbrukets vara eller icke, ofta icke enligt miljörörelsen.
Att lyfta den diskussionen hade gett betydligt mer än att bara smyga in kritik i en artikel som tillsynes handlar om något annat.
Speciellt som den läses av folk som förmodligen påverkar den biologiska mångfalden än mer negativt än vad än svensk skogsägare gör.
Bara mina tankar.
Traktordave skrev:Miljörörelsen och skogsägare kommer nog kunna diskutera plantering, plantage, urskogar och miljöhänsyn till dödagar.
Problemet är väl, åtminstone med dom jag diskuterat, att man har helt olika ingångsvärden.
Vi skogsägare, om man får generalisera, tycker att vi gör ett bra arbete med biologisk mångfald genom att ha områden med naturvård (NS/NO), nyckelbiotoper och tar generell hänsyn, jobbar med skogens vatten mm.
Samtidigt en bra grundproduktion av virke.
Men, åter generaliserat, miljörörelsen kommer inte tycka vi gör ett bra jobb förrän alla skogar är sagoskogar, ibland urskogar av gran, ibland oändliga ekskogar.
Vi kommer därför aldrig mötas. Båda älskar skogen, vi som äger och brukar den på vårt sätt. Den som bara vill se en urskog på sitt sätt. Av någon anledning verkar skogen vara mer ”mystisk” och väcka betydligt mer känslor än vårt öppna odlingslandskap.
Jag har flera gånger förundrats över att folk blir så upprörda över en granskog eller en granåker.
Jämför biologisk mångfald i min gallrade granskog mot den biologiska mångfalden i Göteborg, Malmö eller vilken mindre svenskt stad som helst. Eller för den del i vissa delar av odlingslandskapet. Det är tydligen helt ok med asfalt, broar av betong och hus med stålstomme. I princip obefintlig biologisk mångfald. Åtminstone jämfört med skogen/odlingslandskapet som funnits där innan. Även stora vetefält är ok. Och man ska tydligen njuta alla fördelar med det moderna och urbana livet, senaste telefonerna, bo centralt, spela padel mm, men ve den som gallrar en skog, och ännu värre avverkar den.
Jag kan förstå att vissa inte gillar slutavverkning eller trakthyggesbruk.
Men att lyfta diskussionen till hur många ska vi vara på denna jord, hur bekvämt/obekvämt ska vi leva, nej det går inte att diskutera.
Utan frågan är mycket förenklad; trakthyggesbrukets vara eller icke, ofta icke enligt miljörörelsen.
Att lyfta den diskussionen hade gett betydligt mer än att bara smyga in kritik i en artikel som tillsynes handlar om något annat.
Speciellt som den läses av folk som förmodligen påverkar den biologiska mångfalden än mer negativt än vad än svensk skogsägare gör.
Bara mina tankar.
anersimyra skrev:. Det var bra sammanfattat, och låt oss därmed njuta av både den ” vilda och tama ” skogen..👍🙂
anersimyra skrev: Det var bra sammanfattat, och låt oss därmed njuta av både den ” vilda och tama ” skogen..👍🙂
Josephine skrev:
Jag skulle därför vilja uppmana dem som orkar att inte stänga in sig i ett forum eller en FB-grupp där alla tycker likadant. Skyttegravskrigen förlorar alla på,
gurka skrev:För övrigt är väl Skogsstyrelsen roll idag med ansvaret för både produktion och miljö lite som om att lägga domare, åklagare och försvarsadvokat under samma chef.
Vore det inte bättre att Skogsstyrelsen som idag har ansvaret för både har produktions- och miljö-mål delades i två enheter för att med respektive expertkompetens kunna bevaka respektive intresse på ett rättssäkert sätt?
Josephine skrev:Jag har tänkt samma sak, det ser konstigt ut att en myndighet som i första hand ser till vinstintresset också ska ha ansvaret för det motsatta.... Det borde ligga på två olika myndigheter logiskt sett.