I artikeln listar Göran Örlander upp 7 punkter som varför Sverige är bättre än ex Tyskland på att bedriva ett skogsbruk som minimerar risken för angrepp av granbarkborre.
1. Sverige har inte lika täta bestånd.
2. Vi har kortare omloppstider som minskar torkstress.
3. Sverige har stora hyggen.
4. Vi har jämnare åldersfördelning.
5. Sverige har en annan ägarstruktur med ex fler större privata skogsägare.
6. Våra skogsägarföreningar driver egna skogsindustrier som bidrar till snabbare transporter.
7. Det Svenska skogsbruket har en mer intrimmad värdekedja.
En väldigt stor anledning till angrepp av granbarkborre är att granar torkstressas och därigenom blir mer känsliga för angrepp. Torkstress orsakas av högre temperatur än normalt i kombination med mindre nederbörd.
Är det något vi i Sverige bör se över så är det enligt Göran Örlander att plantera mer tall på torra marker och satsa mer på barrblandskogar. Men detta är något som redan görs då Södras leveranser av tallplantor från sina plantskolor har ökat 3-dubbelt på 15 år. Det är dock av vikt att jobba vidare med att få tillbaka tallen på de torra områdena enligt Göran Örlander.
Men man måste ställa sig frågan om det är så enkelt egentligen? Skulle Centraleuropas granskogar haft mycket mindre angrepp om de anammat den Svenska modellen?
En mycket enkel sak att kolla är att titta på Europeiska miljöbyråns långtidsdata över nederbörd och temperatur i Europa. Kartorna på bilderna nedan är just sådan data och anledningen till att man kanske ska titta på dem är just att torkstress är ödesdigert och som gör att granar blir mindre motståndskraftiga för angrepp från granbarkborren.
Denna data visar att de delar av Centraleuropa som har högst angrepp av granbarkborre har haft en minskad nederbörd på upp till 20 mm regn per decennium. Sverige å andra sidan har haft en ökande nederbörd minst 20 mm regn per decennium.
Vidare visar data att temperaturen i de Centraleuropeiska delarna med stora angrepp av granbarkborre ökat med 0,37 grader per decennium. Motsvarande siffra för Sverige är +0,33 grader för södra Sverige och 0,27 grader för norra Sverige.
Detta betyder att temperaturen i de drabbade områdena i Centraleuropa har ökat 12% mer än i Sverige per decennium. Tittar man på nederbörd så har årsnederbörden (vid ett referensvärde om 700 mm per år) minskat med upp till 6% över de senaste 20 åren i Centraleuropa medans den faktiskt har ökat i södra Sverige med upp till 6%. Sett över en tioårsperiod så skiljer det upp till 40 mm i ändrad regnmängd mellan regionerna.
Man kan också titta på data över vattenbalans. Bilden nedan visar två kartor där den ena (till vänster) visar vattenbalansen under 2019 för Tyskland och den högra är vattenbalansen för södra Sverige. Tyvärr är inte tidsserierna exakta om man ska jämföra de två då SMHI:s data för Sverige även räknar med delar av nuvarande år (2020). Men det ger ändock en bild som kan visa att vi i Sverige ändock varit lyckligt lottade efter torkåret 2018.
Vattenbalans per definition är nederbörden minus avdunstningen, alltså det vatten som stannar i backen.
Så, om man tar med detta i aspekten, blir det någon skillnad i tankesättet och ev utfall? Eller är det helt enkelt så att Tyskland och Tjeckien är hopplöst efter oss Svenskar i den skogliga utvecklingen?
Vill du läsa artikeln så finns den i senaste numret av tidningen Tillväxt: https://www.e-magin.se/paper/041r447v/p ... sjc89st8/7