Det man inte kan riktigt förstå är varför man nu i det närmaste gått tillbaka till vad som rådde före dessa uppfinningars tid.
Fjädring som är så hård att den knappt finns, med oklara syftningar på en väghållning som enbart är relevant på racerbanor.
Däck som har så låg profil att de är i stort sett en gummiremsa på fälgen och inte alls ger nån utjämnande effekt på vägens ojämnheter.
Säten som är obetydligt mjukare än gamla kyrkbänkar. Sådana var på sin tid utformade för att minimera komforten, för att kyrkobesökarna icke skulle avsomna under gudstjänsten, samt att ett lidande i det världsliga livet ansågs vara befrämjande för ett gudfruktigt leverne.
Vi kör icke våra bilar på racerbanor, vi kör på vanliga vägar med alla dess fel och brister, som dock under gågna år till viss del kompenserats av rimligt komfortgivande däck, hyggligt bekväm fjädring och säten som ger en viss dämpning av det som inte däck och fjädring klarat av att kompensera.
Det är totalt oförståeligt varför vi är tilbaka på hjulringens tid. Kanske något ironiskt och en aning överdrivet, men har ni åkt över ett fartgupp i en modern tysk prestigebil?