Ska jag vara helt ärlig så är min kunskap om Törskatesvampen klart bristfällig men desto större anledning då att ta reda på lite mer. Det finns en hel del faktamaterial att titta på men i mycket av detta material framhålls att forskningen i Sverige fortfarande är bristfällig. Det finns tack och lov mer kunskap i ämnet i Finland där man forskat i 20 år om törskate men även i Nordamerika om hur olika rostsvampar (som törskatesvampen hör till) angriper skog.
Törskate - Straff för dålig ståndortsanpassning?
Precis som att gran på torr mark i södra Sverige drabbats hårdare av torka och barkborreangrepp så verkar problemen vara liknande för törskatesangreppen. Fast omvända. D v s tallbestånd som anläggs på för bra mark verkar bli hårdare angripna av törskate än tall på sämre boniteter. Skadesvampen Greminiella verkar i första hand angripa svaga träd medan törskatesvampen verkar föredra de växtligaste och mest "näringsfyllda" individerna.
Bristande ståndortsanpassning kanske kan vara en del av problematiken men troligtvis inte den enda. Det finns träd som är resistenta mot törskateangrepp och denna resistens är ärftlig. Därmed kan proviniensval vara en påverkansfaktor och enligt finska studier verkar nordligare provinienser vara något motståndskraftigare än sydliga. Den svenska skogsträdsförädlingen hävdar att det inte finns någon koppling till att förädlade plantor skulle drabbas hårdare. Snarare tvärt om då tallar som drabbas (eller ger avkomma som drabbas) av törskateangreppp systematiskt gallras ur fröträdsplantagerna. Om självföryngringar drabbas av mindre törskateskador (vilket verkar vara en utbredd uppfattning även inom forskningen) så beror det snarare på att självföryngringarna oftast görs på de magrare markerna medan planteringar görs där det är mer bördigt.
Jag ger mig inte in i någon djuplodande avhandling här utan försöker lista de sanningar eller troliga samband som har uppfattats av forskningen här nedan. Längst ner finns också ett antal länkar till det material jag gått igenom om ni vill läsa vidare:
En eller två olika arter?
Törskatesvampen är en rostsvamp och det finns engligt de flesta beskrivningarna två olika arter:
En art, Cronartium flaccidum, som värdväxlar mellan tall och olika örter (kovall/skogskovall, pion...) och en annan art, Peridermium pini, som sprids från tall till tall. Idag anses det vara en art (Peridermium pini) som snarare genom mutation bildat den andra varianten. Det går inte att se på svampangreppen vilken art som orsakat utan det krävs en DNA-analys.
Angriper nästan alla åldrar
Båda arterna angriper träd i nästan alla åldrar men det verkar som om P. pini är vanligare på äldre tallar medan C. flaccidum "gör störst skada i unga och medelålders bestånd på näringsrika marker med rikliga inslag av alternativa värdar."
Angriper bara tall
De törskatesvampar som finns hos oss angriper bara den inhemska tallen (Pinus silvestris) men inte t ex contorta eller lärk. Inte heller gran eller lövträd.
Lång "inkubationstid"
Det tar lång tid mellan tidpunkten för ett angrepp (när svampen får fäste) tills skadan blir synlig och påtaglig. Det här gör det svårt att behandla. Försök visar att det inte alltid hjälper att hugga bort angripna träd p g a att det fortfarande kan finnas många angripna som inte syns men som smittar.
Värdväxterna en joker
Den ena arten (eller varianten) av törskatesvamp värdväxlar med olika örter. Från en tall med angrepp kan sporer spridas kilometervis och sedan fästa på t ex kovall eller någon annan värdväst. Därifrån sprids det sedan vidare till andra tallar (om än inte lika långa sträckor). Kunskapen om vilka örter som utgör värdväxter är begränsad men man känner till kovall/skogskovall, pion och tulkört. Nya studier visar dock att det finns betydligt fler värdväxter än vad man tidigare trott.
Faktorer som påverkar olika örters spridning i barrskogen (som t ex varmare klimat) kan därmed också påverka spridningen av törskate.
Komplicerad sporspridning
Den värdväxlande arten av törskatesvamp har ett komplicerat spridningsprocess under lång tid med fem olika sportyper inblandade. Den som vill läsa på mer om detta kan göra det i Skogsstyrelsens utmärkta häfte "Skador på skog" (sid 29).
Svårt med åtgärder
Det verkar vara väldigt svårt att komma åt problemet med Törskate genom att vara en aktiv skogsägare. Om man gallrar skogen och hugger ut skadade träd riskerar men ökade angrepp p g a att de friställda träden får mer näring och blir aptitligare för svampen. Man kan även tänka sig att fältskiktet med örter gynnas vilket kan ge fler värdväxter. Finns det angripna träd med sporblåsor så hjälper det inte att hugga ner träden utan de ska helst brännas upp.
Eftersom bristande resistens mot törskate är ärftligt bör skadade träd tas bort. Speciellt fröträd och naturvärdesträd.
Stamkvisning den enda som hjälper?
En åtgärd som dock kan hjälpa är stamkvistning. Genom att konsekvent såga bort grenar med angrepp förhindrar man att de sprids vidare in till stammen. Och genom att hela tiden såga bort de nedersta torra grenarna som verkar vara inkörsporten för sporerna så kan man också minska angreppen. Det finns inga svenska studier som visar detta men de finns i Finland och USA. Det får mig osökt att tänka på vår medlem @Älgfoderodlare som stamkvistar all sin skog och har egna teorier om att kvistningen minskar skadeförekomsten (Annorlunda skogsskötsel hos Älgfoderodlare)
Byt trädslag!
Om marken passar för gran eller lärk så kan det vara idé att byta trädslag. Eller till Contorta om det är tallmark. Om möjligheten finns i röjningen och gallringen gäller det att spara så mycket gran och björk som möjligt och hellre röja ner tallen om man har angrepp i beståndet (eller närliggande). Teoretisk sett skulle en (hård) skogsbrand eller hyggesbränning kunna minska risken för törskateangrepp förutsatt att mängden örter och värdväxter minskar samt att sporer från gamla träd brinner upp. Det verkar dock inte finnas styrkt av vetenskapen.
Självföryngring säkrare?
Det finns finska studier som ger en fingervisning om att lokala provinienser kan vara mer motståndskraftiga samt att nordliga provinienser också är att fördra. Att självföryngrade bestånd verkar klara sig bättre beror troligen mest på att det sker på magrare mark men det kanske även kan vara så att högre stamantal ger mindre "näringsspäckade" tallar.
Gödsling ökar risken
Eftersom törskatesvampen verkar föredra näringsrika och livskraftiga tallar så bör risken för angrepp öka med gödsling.
Vad har du för erfarenheter av törskadeangrepp? Har det ökat i omfattning och håller du med om ovanstående beskrivning?
Här hittar ni mer information om törskate:
Skogsstyrelsens Skogsskötselserie - Skador på skog
SLU skadebeskrivning - Törskate
Skogforsk - Rätt och fel om törskate
Skogskunskap - Törskate
Här finns även några trådar på Skogsforum som helt eller delvis tar upp törskateproblemnatiken:
Kris i ungskogen enligt haveriutredning
Törskate på ungtall?
Logga in för att se de bilder eller dokument som författaren har laddat upp.
Du måste vara medlem för att logga in. Det är gratis att bli medlem och registreringen går fort, Välkommen!
Skapa konto
Kort information om skogsforum.se