fre 21 aug 2020, 12:06#662300
Fällfångst i all ära, om det då handlar om att skaffa bort djur som gör onödig skada i olika former. Så som gnagare, kråkfåglar etc. Men när det handlar om djur från Rådjur o uppåt i storlek; -Nja då kommer då i alla fall jag tillbaka till VARFÖR man vill ge sin själv epitetet "Jägare". D.v.s. att man med sin förmåga att lära känna de tilltänkta bytets beteende, populations - storlek / sammansättning etc. Att vara just i betydelsen jägare ! För även om vi skaffat oss fördelen med att ha vapen som kan nedlägga ett byte på flera hundra meters håll. Kommer det ändå att främst handla om; Jägaren vs viltet. VARFÖR ska jag skjuta just detta vilt ? KAN jag skjuta det på ett säkert sätt ? Jag tror mig aldrig ha behövt ångra ett icke avlossat skott, det har alltid kommit nya chanser ! En missad chans har ju aldrig fått mig att försöka ta till metoder som på ett eller annat sätt, behövt göra djuren mer åtkomliga bara för ATT ! Det enda jag behövt göra är att förbättra mig själv, - I hur jag för mig i skogen, - ökat tålamod, - stillhet o tystnad. Men det viktigaste jobbet för en lyckad jakt, det sker på icke jakttid. Bygga torn där viltstråken är. Se vilka djur man har på sina marker. Val av utrustning.
Här ett litet utdrag ur en artikel en journalist ( från en känd jakttidning ) skrev om mig, en dag då han följde med på löshundsjakt, när vi går fram på ett av många ståndskall.
" Jag har från början tyckt att han verkade väl lätt klädd jämfört med övriga jägare och hur andra hundförare brukar klä sig. Han har inga stora stövlar utan tunna korta stövlar, rätt tunna byxor av mjukt tyg utan läderskoning på framsidan. På överkroppen, över skjortan, en fiberpälströja, samt över den en väst av ylletyg. Nu får klädseln sin förklaring ! När vi kommer närmare inpå ståndskallet blir han som en katt, eller snarare som ett Lodjur framför mig. Han rör sig snabbt i korta ansatser, i det närmaste ljudlöst. Koncentrationen mot bytet är fullkomlig, smidigheten och balansen är som hos en Lo. För min inre syn kan jag se hans studsare förvandlas till ett spjut och honom själv till en jägare från den tid då jakten och jägarskickligheten betydde allt för överlevnaden ".
Jakt skall väl ändå vara en upplevelse, där vi i så liten utsträckning som möjligt ska försöka undanröja någon form av jämbördighet mellan oss o viltet ( övertaget har vi ju ändå i våra vapen ! ). Men avlivning i en fälla ?; -Nej tack !