ons 19 aug 2020, 23:18#662116
Tror Torbjörn har rätt i att konkurrensen om tid hos jägarna spelar en viss roll för avskjutningen.
När jag började jaga i början av nittiotalet var verkligen rådjuret det ”lilla högviltet” i mina trakter. Bockjakten var viktig och sen var det jakt med tax mm. Köttet prisades jämfört med älgköttet som alla var uppväxta på.
Nu går jag och andra mest ut för att om möjligt skjuta kron den 16e aug. Småbockar släpper vi nästan helt, knappt någon vill ha rådjur efter drevjakterna.
Men sen kan jag inte komma ifrån hur lokalt viltskador uppkommer och hur olika erfarenheter man har. Tycker det sprutar upp aspskott på varenda fläck här där det inte putsas och sälgen jag slarvröjer till viltet betas dåligt och får röjas bort snart igen. Har bara hört talas om en markägare i min närhet som tyckt betning av rådjur ställt till problem, då på gran som halvproffs beskriver med uppdragna plantor på en mindre yta.
Däremot när det gäller rallarros och andra örter syns det att det är högt tryck överlag, för de lyser med sin frånvaro.
Dock har vi en jämförelsevis gles älgstam, kanske är det detta som balanserar upp det hela tillsammans med god tillgång till vallar och åkermark här i västra Södermanland,. å andra sidan har vi samtliga svenska klövvilt på markerna.
I mitt fall är det vilt som orsakar mest bekymmer bävern. De är verkligt kostsamma att ha på marken med reparationer av vägar och försumpad mark som följd. Någon km bort ser de inga skador med resultatet att om vi skjuter 5 st i ett dike år 1 är det lika många som fyller på inför år 2 igen från andra marker. Är samma sak med rådjuren, ser man inga problem på egna marker är man inte sugen på att skjuta mer och då fyller det snabbt på i angränsande marker varje år..