Skogsnyheter

Skogsägare i moment 22, får inte avverka men måste

8 inlägg 2890 visningar 3 följer Svara, dela mm...   
Användarvisningsbild

Skogsägare i moment 22, får inte avverka men måste

Fredrik Reuter  
#646755 Falu-kuriren har idag ett reportage om ett skogsägarpar i Dalarna som hamnar rejält i kläm mellan två myndigheter, Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen. Det hela handlar om en planerad avverkning där grova lövträd med högt naturvärde står i en fornlämning.

Skogsstyrelsen har beslutat att de totalt 44 träden inte får avverkas, görs så ändå så hotar de med vite om 22.000 kronor. Länsstyrelsen har i ett yttrande meddelat att i princip alla de 44 träden måste avverkas för att inte störa fornlämningen.

Skogsstyrelsen har tagit del av Länsstyrelsens yttrande men ändå valt att ta sitt beslut, något som nu fått skogsägarnas juridiska ombud att påbörja en JO-anmälan mot Skogsstyrelsen.

Här (tror jag) du kan läsa reportaget: https://etidning.dt.se/349/Falu-Kuriren ... -05-26/r/6




   TS
Elmia
Avatar Fallback

Re: Skogsägare i moment 22, får inte avverka men måste

Orsa  Firar 10 år som aktiv medlem på skogsforum! 
#646762 Ja nu ser man vartåt det barkar. Det är två statliga intressenter som har synpunkter och vräker iväg MYNDIGHETSBESLUT om något som är privatägt utan att den ägande parten öht tycks finnas med i bilden. Det är inget annat än skrämmande enligt min syn. Äganderätten i detta fall är så kringskuren att det blir noll kvar. Parodiskt med sumobrottande myndigheter. Pappskallar och paragrafryttare är närmast det jag känner.
Enda lösningen är väl att fråga ägarna till råds vad dom tycker och hur dom vill göra efter att de hårt båda sidor av saken. Eller traktens byastämma får besluta hur bygden ska danas för framtiden och inte fältbiologerna på Lst & SS i Falun.

Passar in lördagens ledare i SvD 24 maj 2020
CITAT följer:

Naturvårdspolitiken är kontraproduktiv.

Under strecket
Edvard Hollertz
Publicerad 2020-05-23
Följ skribent Följer skribent
Stäng
Dela artikeln:
En miljöpolitik som bekämpar naturvärden

Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.

Naturen lockar. Nu bjuds in till vandringsfärd i ett landskap som grönskar – och till delaktighet i naturvården. Den som under coronafria promenader ser ett riktigt gammalt träd uppmuntras att rapportera in det till Artportalen, som drivs av Sveriges lantbruksuniversitet.

Den uppmaningen hördes i Sveriges Radio P1 (5/4) inför en tidigare långhelg. Men vad används informationen till? Enligt de ansvariga sätter rapporterna skyddsvärda träd på kartan. Myndigheter och andra uppmärksammas på att de finns. Det låter behjärtansvärt, men är i själva verket farligt.

I grunden gillar alla gamla pampiga träd i landskapet. Några ekar som reser sig likt jättelika nämndemän vid landsvägskanten kan vara en gårds största prydnad. Blir det exkursion med lokala fågelklubben för att räkna alla arter av insekter och fåglar som trivs i träden är det en källa till glädje för markägaren. Eller snarare borde det vara så.

För staten bryter ner ägandets drivkrafter att skapa vackra och rika miljöer med initiativ likt trädrapporteringen, som på ett förrädiskt sätt samspelar med statliga naturvårdsprogram.
Är det något markägare har lärt sig under senare år är det att ett naturvärde som har registreras i en statlig databas kan innebära problem. En dag dimper det ner ett myndighetsbrev som tillkännager restriktioner för brukaren.

Den som har vårdat och fått fram marker med hög biologisk mångfald får inte en medalj av staten, utan förlorar ofta hela eller delar av kontrollen över området till myndigheter och samrådsmöten. Oavsett om ett område blir klassat som naturreservat, Natura 2000-område, nyckelbiotop eller får annan skyddsform innebär det i regel samma sak – äganderätten blir mer eller mindre begränsad.

Vill det sig riktigt illa riskerar markägaren en kännbar ekonomisk förlust. Statens hantering av nyckelbiotoper och artskyddsförordningen verkar ha syftat till att låta enskilda ta kostnaden för miljömålen. Ägare till fjällnära skog, där Skogsstyrelsen har förbjudit avverkningar med hänvisning till naturvärden, tvingades processa i år för att få ersättning. Domarna föll förra veckan i Mark- och miljööverdomstolen.

Det enda sättet för en gårdsägare att med säkerhet undvika konflikter och i värsta fall tvingas sälja marken – den kanske ekonomiskt och känslomässigt största investeringen i livet – är att inte ha naturvärden. Gamla ekar, barrträd som är ovanligt stora och stenmurar som bryter av odlingslandskapet har blivit riskabla. Överhuvudtaget har det blivit farligt att vårda det artrika landskapet som uppskattas av allmänheten.

Allemansrättens fantastiska möjlighet för alla att röra sig i skog och mark verkar med tiden har utvecklats till ett allmänhetens rätt till inflytande. En utveckling som staten driver på med exempelvis verktyget för att inventera träd.

Bilden som har etablerats är att om det finns naturvärden har allmänheten rätt att tycka till om hur andra sköter sin egendom. Det sätter sina spår.

För ett par år sedan berättade en skogsbrukare i Kronoberg för mig om markägare som smyger med sina älsklingsträd. De har värdefulla naturområden som de sköter men inte visar upp. Först när de ska sälja gården kan det komma fram att områdena finns och de önskar att det ska bildas ett reservat.

Andra lär vara mer drastiska och hugger ner de pampigaste träden på gården, så att staten inte ska kunna lösa in marken av miljöskäl. Båda vägarna är ett uttryck för att den som har ärvt eller köpt en gård vill driva den efter eget huvud.

Dagens naturvårdspolitik ställer en del markägare inför ett hopplöst val. Antingen ska gårdsägaren hugga ner sina älsklingsträd och verket av generationer, eller så ska hon riskera att i framtiden förlora kontrollen till staten och få en kännbar smäll i privatekonomin.

I stället för att inskränka äganderätten av miljö- och naturvårdsskäl bör den stärkas. Ägandet kan rätt kanaliserat vara en drivkraft för att skapa och vårda artrika landskap. Äganderätten är en förutsättning för en rik natur – låt den blomstra.
SLUT CITAT

Avatar Fallback

Re: Skogsägare i moment 22, får inte avverka men måste

bengt.a  Firar 10 år som aktiv medlem på skogsforum! 
#646765 Lövträden är för sent urgallrade :shock:

Avatar Fallback

Re: Skogsägare i moment 22, får inte avverka men måste

Elmhult  
#646769
Orsa skrev:Ja nu ser man vartåt det barkar. Det är två statliga intressenter som har synpunkter och vräker iväg MYNDIGHETSBESLUT om något som är privatägt utan att den ägande parten öht tycks finnas med i bilden. Det är inget annat än skrämmande enligt min syn. Äganderätten i detta fall är så kringskuren att det blir noll kvar. Parodiskt med sumobrottande myndigheter. Pappskallar och paragrafryttare är närmast det jag känner.
Enda lösningen är väl att fråga ägarna till råds vad dom tycker och hur dom vill göra efter att de hårt båda sidor av saken. Eller traktens byastämma får besluta hur bygden ska danas för framtiden och inte fältbiologerna på Lst & SS i Falun.

Passar in lördagens ledare i SvD 24 maj 2020
CITAT följer:

Naturvårdspolitiken är kontraproduktiv.

Under strecket
Edvard Hollertz
Publicerad 2020-05-23
Följ skribent Följer skribent
Stäng
Dela artikeln:
En miljöpolitik som bekämpar naturvärden

Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.

Naturen lockar. Nu bjuds in till vandringsfärd i ett landskap som grönskar – och till delaktighet i naturvården. Den som under coronafria promenader ser ett riktigt gammalt träd uppmuntras att rapportera in det till Artportalen, som drivs av Sveriges lantbruksuniversitet.

Den uppmaningen hördes i Sveriges Radio P1 (5/4) inför en tidigare långhelg. Men vad används informationen till? Enligt de ansvariga sätter rapporterna skyddsvärda träd på kartan. Myndigheter och andra uppmärksammas på att de finns. Det låter behjärtansvärt, men är i själva verket farligt.

I grunden gillar alla gamla pampiga träd i landskapet. Några ekar som reser sig likt jättelika nämndemän vid landsvägskanten kan vara en gårds största prydnad. Blir det exkursion med lokala fågelklubben för att räkna alla arter av insekter och fåglar som trivs i träden är det en källa till glädje för markägaren. Eller snarare borde det vara så.

För staten bryter ner ägandets drivkrafter att skapa vackra och rika miljöer med initiativ likt trädrapporteringen, som på ett förrädiskt sätt samspelar med statliga naturvårdsprogram.
Är det något markägare har lärt sig under senare år är det att ett naturvärde som har registreras i en statlig databas kan innebära problem. En dag dimper det ner ett myndighetsbrev som tillkännager restriktioner för brukaren.

Den som har vårdat och fått fram marker med hög biologisk mångfald får inte en medalj av staten, utan förlorar ofta hela eller delar av kontrollen över området till myndigheter och samrådsmöten. Oavsett om ett område blir klassat som naturreservat, Natura 2000-område, nyckelbiotop eller får annan skyddsform innebär det i regel samma sak – äganderätten blir mer eller mindre begränsad.

Vill det sig riktigt illa riskerar markägaren en kännbar ekonomisk förlust. Statens hantering av nyckelbiotoper och artskyddsförordningen verkar ha syftat till att låta enskilda ta kostnaden för miljömålen. Ägare till fjällnära skog, där Skogsstyrelsen har förbjudit avverkningar med hänvisning till naturvärden, tvingades processa i år för att få ersättning. Domarna föll förra veckan i Mark- och miljööverdomstolen.

Det enda sättet för en gårdsägare att med säkerhet undvika konflikter och i värsta fall tvingas sälja marken – den kanske ekonomiskt och känslomässigt största investeringen i livet – är att inte ha naturvärden. Gamla ekar, barrträd som är ovanligt stora och stenmurar som bryter av odlingslandskapet har blivit riskabla. Överhuvudtaget har det blivit farligt att vårda det artrika landskapet som uppskattas av allmänheten.

Allemansrättens fantastiska möjlighet för alla att röra sig i skog och mark verkar med tiden har utvecklats till ett allmänhetens rätt till inflytande. En utveckling som staten driver på med exempelvis verktyget för att inventera träd.

Bilden som har etablerats är att om det finns naturvärden har allmänheten rätt att tycka till om hur andra sköter sin egendom. Det sätter sina spår.

För ett par år sedan berättade en skogsbrukare i Kronoberg för mig om markägare som smyger med sina älsklingsträd. De har värdefulla naturområden som de sköter men inte visar upp. Först när de ska sälja gården kan det komma fram att områdena finns och de önskar att det ska bildas ett reservat.

Andra lär vara mer drastiska och hugger ner de pampigaste träden på gården, så att staten inte ska kunna lösa in marken av miljöskäl. Båda vägarna är ett uttryck för att den som har ärvt eller köpt en gård vill driva den efter eget huvud.

Dagens naturvårdspolitik ställer en del markägare inför ett hopplöst val. Antingen ska gårdsägaren hugga ner sina älsklingsträd och verket av generationer, eller så ska hon riskera att i framtiden förlora kontrollen till staten och få en kännbar smäll i privatekonomin.

I stället för att inskränka äganderätten av miljö- och naturvårdsskäl bör den stärkas. Ägandet kan rätt kanaliserat vara en drivkraft för att skapa och vårda artrika landskap. Äganderätten är en förutsättning för en rik natur – låt den blomstra.
SLUT CITAT


Sticker kanske från ämnet lite men den där texten beskriver precis hur jag känner inför skogsägande. Ska jag ha det fint runt mig och vara rädd för att förlora allt eller ska jag gå 100% avkastning och bo i en tråkig omgivning? Vansinne och mycket tråkigt utveckling. Problemet är ju som vanligt stadsbor utan anknytning till landet och som sällan eller aldrig satt sin fot i skogen utanför sitt yrkesutövande. Skandal att det ska behöva vara såhär. Skogs och jordbruksägare har inget förtroende från myndigheterna utan vi förutsätts vara skadedjur eller liknande som jorden måste skyddas från.

Användarvisningsbild

Re: Skogsägare i moment 22, får inte avverka men måste

Niking  Firar 10 år som aktiv medlem på skogsforum! 
#646773 Det är väl snarare myndigheter och ibland även domstolar som är de verkliga skadegörarna. 😈
/Niklas

Avatar Fallback

Re: Skogsägare i moment 22, får inte avverka men måste

Bosse1  
#646784 Statsterror kryddat med pajaseri :oops:

Användarvisningsbild

Re: Skogsägare i moment 22, får inte avverka men måste

Vardon  
#646882 Idag står det att skogsstyrelsen backar fast det har inte kommit något skriftligt beslut än. Och lite bortförklaringar hur det kunnat bli så här och att det är bekagligt att det tagit tid. Men jag undrar om det inte var mest beklagligt att det blev uppmärksamhet kring det.

Avatar Fallback

Re: Skogsägare i moment 22, får inte avverka men måste

Bosse1  
#646926 Klart att myndighets trakasserier skall uppmärksammas, oavsett form.
Lite hemligta tjuvnyp blir det om det hamnar på betalsidor..

 Besvara  
  • Sida 1 av 1
Fredrik Reuter
Hej Gäst! Jag heter Fredrik och driver denna sajt. Jag skulle gärna vilja tipsa dig om hur du kan få ut mer av skogsforum. Klicka på de knappar som passar dig här intill (minifönster öppnas).