tor 23 jan 2020, 13:02#620619
Som norrbottning är snöbrott något som man får leva med. I de flesta fall är det inte så farligt, det är nästan bara de klenaste undertryckarna som åker dit och räknat på volym har det ingen egentlig betydelse. Har man otur däremot så kan det slå rejält hårt.
Ungskogar som vuxit för tätt med klena stammar som resultat och som nyligt gallrats är ju mer känsliga. Slår det fast blötsnö som sedan fryser och efter det kommer det ännu mer snö då kan det ta hårt. Jag har själv inte sett någon större skillnad mellan tall, gran eller björk alla åker dit, men björken böjer sig för det mesta utan att gå av. Resultatet är dock detsamma, en björk som stått nedböjd en hel vinter klarar sig sällan att resa sig upp helt och växa vidare.
Värsta formen av snöbrott kan man få i relativt färdigvuxen tallskog där kronorna är upphissade och har brett ut sig därför att trädet har slutat växa på höjden. Har man otur så kan det komma blötsnö som fryser och sedan kommer det rejält med nysnö efter det. Då kan det bli flera ton med vikt i kronorna och stammen går av. Jag har några gånger sett bestånd där ca 1/3 av träden stått kvar som telefonstolpar i skogen. Tacksamt för mig har varit att det varit på bolagsmarkerna i trakten och inte mitt eget. Det händer inte så ofta, det jag upplevt är att det går 10 - 20 år mellan gångerna och att det varit rätt snävt begränsat på en viss höjdnivå.
Jag har mina marker på två håll, en fastighet relativt kustnära ca 40 möh, och den andra i inlandet där de lägre delarna ligger på 300 möh och de översta delarna på knappt 500 möh. Min upplevelse är att det är rätt väl fördelat över marken och väldigt begränsat i volym och kvalitet. Jag brukar hugga upp det till ved och stoppa i braskaminen.