tis 06 aug 2019, 08:42#580275
Här har hänt en del i tråden sedan sist och trots en del vassa motargument noterar jag när jag tar ett steg tillbaka att det finns en del vi är överens om trots allt!
Om vi antar att Fredrik Reuter har rätt (och tyskarna fel) ifråga om ökad tillväxt i mixade bestånd så finns det ändå aspekter av detta som gör att jag har svårt att se fördelarna med trakthyggesbruk, annat än att skördandet går rationellt förstås.
Bilagd bild visar utvecklingen för brutto- och nettovärde i det svenska skogsbruket sedan 50-talet. Ingen vacker syn och i min mening räcker det med den här bilden för att höja på ögonbrynen över hallelujastämningen som trakthuggarna bubblar över av. Entusiasmen är oförklarlig och säg den möbelsnickare eller fanérhyvlare som blir glad av en promenad över en ordinär skogsfastighet.
skogsbrukets ekonomiska utveckling.docx
En stor bov i lönsamhetsdramat är 1:a och 2:a-gallringarna som lider av hög drivningskostnad/m3 samtidigt som det är lågprisade sortiment som tas ut. När skördekostnaden tangerar bruttovärdet blir det gratis virke in i pappersbruken eftersom skogsägaren betalar för skörden och bara får växelpengar för leveransen.
Vad jag kan förstå presterar SLU:s blädningsförsök något sämre i ekonomiska termer än skogsbruket generellt, därav mitt utspel att de ”inte heller excellerar i fråga om ekonomi eller rationalitet”. Kanske är det ett strukturellt fel i skogsindustrin när kvalitet inte premieras mer och antalet kvalitetsklasser sjunker. Sannerligen är det ett fel på skogsbruket när de inköpare som letar efter kvalitetsvirke måste handla utomlands för att säkra inflödet till sina industrier!
Hur som helst, oavsett hur vi vill hugga så konstateras här i tråden att stort förråd är bra för tillväxten, iaf upp till en gräns som för de flesta ligger låångt bort. Bra! Låt oss skörda mindre än tillväxten ett tag och sedan leverera grövre timmer. Det är klart att plockhuggning knaprar på antalet riktigt stora träd (de blir färre efter skörd, tro det eller ej) i beståndet men jag kan leva med färre stora i ett i övrigt beskogat bestånd om jag slipper hygget och allt arbete/kostnader/risker som kommer med det.
Vi vet (någon emot?) att naturlika skogar inte är lika känsliga för storm och svamp/insekter som odlingar och vi vet att de brinner sämre än plantagerna. Det är klart att industrin vill att alla ska ha virkesåkrar som trycker in kubikmetrar i sågverk och papperbruk men för den enskilde är det ekonomiskt tjänstefel att satsa allt på ett kort för att kanske upptäcka att Gudrun inte var den sista stormen eller 2018 var den sista torrsommaren.
Dessutom – hör och häpna! – finns det skogsägare som värderar annat med skogen än de timmerlass som lämnar den. Oräkneliga fina svampställen och älgpass kan numera bara hittas med machete och GPS. Sådant behöver också beaktas.
För skogsentreprenörernas del är ekonomin idag ofta ansträngd. Med kontinuerligt skogsbruk finns stora möjligheter att utveckla nya tjänster (stämpling, planering mm) genom vilka de kan komma närmare skogsägaren och därmed pengarna.
Det går att hitta fler problem med trakthuggning (biodiversitet, kolbalans, vattensituation, marktemperatur osv) och fler fördelar med kontinuerliga skogar (mjuka värden, kvalitetsvirke, ekosystemstjänster osv) men den här tråden är redan lång.
Jag önskar Sveakatten lycka till med plockhuggningen!
Logga in för att se de bilder eller dokument som författaren har laddat upp.
Du måste vara medlem för att logga in. Det är gratis att bli medlem och registreringen går fort,
Välkommen! Skapa konto