Det här är en del i en hel serie artiklar om New Englands skogsbruk. Du hittar länkar till de andra delarna längst ner i den här tråden.
Träd med världsberömda höstfärger
New Englands omfattande lövskogar sätter en fantastisk färg på landskapet om hösten. Så till den milda grad att miljoner och åter miljoner turister vallfärdrar till delstaterna Maine, New Hampshire, Vermont och New York under september och oktober för att njuta av det böljande landskapets färgexplotioner.
Det mesta av New England ligger i en tempererad klimatzon som har ett klimat som liknar det vi har i sydligaste Sverige. Trots att området ligger långt söderut jämfört med Norden (typ i höjd med Spanien/Frankrike) så liknar årstider och växtsäsongen våra egna. Men även om våren och hösten kommer ungefär samtidigt som hos oss så finns det skillnader. New England har ett fuktigare klimat med mer nederbörd och det gäller även under vintern då man i stora delar av regionen får rikligt med snö. Somrarna är också normalt sett betydligt varmare. Tack vare nederbörden så verkar det vara väldigt lättföryngrat. Det mesta i trädväg kommer upp genom spontan självföryngring. Inget planteras.
Barrskog på de högsta höjderna i norr
Längst upp i delstaterna New York, Vermont och Maine finns områden med boreal skog och där dominerar barrskogen. På höjder över 900 m ö h dominerar barrskog med inslag av björk och asp. Red pine, Balsam fir, Red spruce och White spruce (se lista över trädslag inkl svenska och latinska namn här nedan). Mellan 700 - 900 meter ö. h. kommer det in mer lövträd, främst lönn och fler björkarter.
Lövskog med stor artrikedom och höga värden
Den dominerande landskapstypen är annars New Englands “Northern hardwood forests”. Det är lövdominerade skogar som växer i de flesta sluttningar i landskapet. Skogarna består av många olika arter av löv men det finns ofta inslag av barrträd. Främst White pine och Hemlock. En karaktärsart bland lövträden är Sugar maple som är det träd man tappar på lönnsirap. Det finns även en lönn som kallas Red maple som också ger fina stammar och värdefullt virke.
De värdefullaste träden är White oak och Red oak samt White ash. Eken är vanligast i de södra delarna av New Englands delstater medan Asken växer längre norrut. Andra värdefulla trädslag som prioriteras är Yellow birch och Black cherry som båda har ett eftertraktat virke. Den gula björken kan bli både grov och gammal. Den kan till skillnad från våra björkar växa och vara frisk i flera hundra år.
De här trädslagen prioriteras i skogsskötseln med syfta att få fram grova stammar med värdefulla rotstockar. Utöver de här lövträden finns även American beech, Basswood, Paper Birch, Grey birch, Butternut, Moosewood och Hornbeam.
Tallskog
På en del ställen växer det mer tall, ibland i mer eller mindre rena bestånd. Vanligast i de södra delarna av New England-staterna är White pine men längre upp finns även Red pine. Amerikanerna delar upp tallarterna i tre olika typer och de är lätta att skilja åt genom antal barr per “barrknippe”:
-White pine (fem barr)
-Red pine (två barr, här finns t ex vår tall Pinus Silvestris)
-Yellow pine (tre barr, främst i sydstaterna men Jack Pine finns i norra delarna av New England och New York)
White pine verkar växa bra och trivs även på goda jordar. Den växer snabbt och blir hög men är ofta grovkvistig en bit upp i kronan. Vi besökte några fina sådana bestånd (tråd 8 ) och såg även när White pine sågades (tråd 11).
Granskog - vanligast på fuktiga marker
Det fanns inslag av gran i vissa skogar på friska marker men annars såg man mest gran på låglänta och fuktiga marker. Där växte en mix av olika granar. Både sådana granar som kallas “Fir” på amerikanska, d v s Abies-arter med platta barr som vi ofta kallar “ädelgranar”. Men även granar av släktet Picea dit vår svenska gran (Picea Abies) hör. T ex Black spruce och Red spruce. Ofta fanns här även inslag av White cedar (thuja) och av den nordamerikanska lärken som där kallas Tamarack.
De fuktiga markerna verkade sällan räknas in som “Timberland” utan mer som en naturtyp som lämnades åt sitt eget öde. Granarna växer “som sly” och få träd kommer upp i dimension. Däremot kunde man se både White cedar och Tamarack i användbara dimensioner på friskare marker och där kan i även Red och White spruce växa till bra dimensioner.
Klimatförändringar
De skogsägare vi träffade pratade om pågående klimatförändringar som något man måste förhålla sig till. Under många år har vintrarna varit mildare och snöfattigare än normalt men i vintras har det tydligen varit en rejäl och lång vinter. Skogsägarna anser att mängden skadegörare i form av insekter och svampar ökar i omfattning. Nästan alla trädslag har någon betydande skadegörare som kan slå till. För vissa trädslag som t ex asken ser det riktigt mörkt ut. Fästingar är också något som breder ut sig snabbt. Från kusten och norrut. Något som vi själva fick erfara i södra Maine där det fullkomligt kryllade av fästingar. Huu!
De viktigaste trädslagen i New Englands och New Yorks skogar:
White pine (Pinus Strobus - Weymouthtall)
Läs mer på wikipedia
Växer fort och blir grov. Trivs även på bättre jordar och den självföryngrar sig lätt. Även på mullrika jordar med tjocka lövtäcken. Virket liknar vår tall och det sågas för användning till främst paneler och snickerivirke (fönster, foder, lister). Se tråd 11 från sågverket Hancock Lumber som sågade white pine. Användes även till massaved.
Red Pine/Norway Pine (Pinus Resinosa - Rödtall)
Läs mer på Wikipedia
En tall som liknar vår tall (Pinus Silvestris) men som inte har samma ljusa glansbark. Vanligare i de norra delarna av New England än i de södra. Växer bra och trivs även på lite bättre marker. Ger fint virke som främst används för paneler och snickerivirke eller som massaved. (Samma som White pine)
Hemlock (Tsuga Canadensis - Hemlock)
Läs mer på Wikipedia
Barrträd som verkade gilla att växa i skuggan av lövskog och även tillsammans med White pine. Fanns ofta med inblandad i många skogstyper och gärna på fuktig mark. På några platser såg vi rena Hemlock-bestånd med rejäla stammar. Hemlock har ofta en ganska bred krona och det är ett träd som kan bli gammalt. Upp mot 500 år! Når den timmerdimension sågas den och används som konstruktionsvirke. Annars som massaved.
White Cedar (Thuja Occidentalis - Thuja)
Läs mer på Wíkipedia
White cedar är en cypress som finns med i många skogstyper i New England. Gärna på fuktigare marker men även insprängd i både löv- och tallbestånd. Träden blir inte speciellt grova eller långa men virket är uppskattat eftersom det är mycket väderbeständigt och hållbart. Om det når sågbara dimensioner blir det eftertraktat timmer. Annars massaved eller brännved.
Balsam fir (Abies Balsamea - Balsamgran)
Läs mer på Wikipedia
En gran som trivs på fuktiga marker och som föryngrar sig mycket lätt. Växer ofta på marker som inte räknas som kommersiell skogsmark men kan utvecklas till grövre dimensioner i undantagsfall. Virket används främst till massaved men om den når sågbara dimensioner går det att såga konstruktionsvirke. Hållfastheten är dock sämre än för gran (Picea)
Red Spruce (Picea Rubens - Rödgran?)
Läs mer påWikipedia
Ganska lik vår svenska gran (Picea Abies) både i utseende och växtsätt. Virket används till konstruktionsvirke eller till massaved.
White Spruce (Picea Glauca - Vitgran)
Läs mer på Wikipedia
Ungefär samma som Red spruce men den här arten är vanligare i de norra delarna av New England medan Red Spruce finns i hela området. Används som konstruktionsvirke eller som massaved.
Black Spruce (Picea Mariana - Svartgran)
Läs mer på Wikipedia
Ett “skräpträd” som trivs bäst på fuktigare marker och där bildar en djungel av stammar. Ofta tillsammans med Balsam Fir och Red spruce. Virket har dålig hållfasthet och används inte i någon större omfattning eftersom de marker där den trivs egentligen inte brukas för skogsproduktion. Bestånd med Black spruce uppvisar ofta stora skador av snöbrott. Virket kan användas till massaved.
Tamarack (Larix Laricina - Kanadalärk)
Läs mer på Wikipedia
Nordamerikas inhemska lärk kallas Tamarack. Ett pionjärträd som växer med bra och rak stamform. Den verkade vara vanligast ner mot låglänta partier, ofta tillsammans med Balsam fir, Black spruce och Cedar men sågs inte så mycket i lövskogsdominerade områden. Virket är hållbart och används till bl a stängselstolpar. Däremot sågas det inte i någon större omfattning utan vanligaste användningsområdet är massaved eller brännved.
Lövträd
White Ash (Fraxinus Americana - Vitask)
Läs mer på Wikipedia
Värdefullt trädslag som ger grova och höga träd med fina rotstockar. Ett av de mest värdefulla trädslagen som prioriteras (sparas) när man gallrar lövskogarna på sämre träd. Asken växer högre upp i regionen än vad eken gör. Tyvärr drabbas den av den invasiva skadeinsekten Emerald Ash borer (smaragdgrön asksmalpraktbagge)som ser ut att mer eller mindre slå ut askbestånden helt i framtiden. Praktbaggen som har sitt ursprung i Asien sprider sig nu snabbt norr- och västerut i New Englandregionen.
Red oak (Quercus Rubra - Rödek)
Läs mer på Wikipedia
En ek med mycket värdefullt och eftertraktat virke. Används för tillverkning av faner, golv, möbler, interiör mm. Virket är så grovporigt att det t ex inte kan användas till tunnor eller båtar då det helt enkelt “läcker vatten”. Klenare och ej sågbara dimensioner används som både massa- och brännved.
White oak (Quercus Alba - Vitek)
Läs mer på Wikipedia
OWhite oak har också mycket värdefullt och fint virke. Får växa till grova dimensioner för att sedan skäras till fanér eller sågas. Klenare virke används till massa- eller brännved. Viteken förekommer i de södra delarna av New England. Fina fanérstockar kan ge priser upp mot 10 000 kr/m3 eller mer.
Black cherry (Prunus Serotina - Glanshägg)
Läs mer på Wikipedia
Högväxt träd som bildar grova och raka stammar med mycket värdefulla rotstockar. Fina stockar betalas upp mot 7000 kr/m3.
Sugar maple (Acer Saccharum - Sockerlönn)
Läs mer på Wikipedia
Sugar maple är det träd man använder för att göra lönnsirap. Man borrar helt enkelt ett hål i stammen och sätter in en slang så tappas den söta saven ut. Man kunde på vissa håll se hela system med slangar som samlade in lönnsav från grupper av träd till ett centralt kärl. Träden skadas vid tappningen och får en bestående stamskada genom att veden ruttnar. Träd med skador sparas till naturvårdsträd. De får efter en tid en slags djupa “fickor” där både fladdermöss och fåglar kan övervintra under stränga vinterdagar. Fler fladdermöss och fåglar = färre skadeinsekter enligt amerikanerna.
Frisk Sugar maple har ett värdefullt virke och det är ett prioriterat trädslag i skogsskötseln. Grövre stockar sågas för möbelvirke och klenare dimensioner används till massa- eller brännved.
Red maple (Acer Rubrum - Rödlönn)
Läs mer på Wikipedia
Ungefär som Sugar maple med skillnaden att man inte kan göra lönnsirap på de här träden. Växer i hela New England och kan klara sig i relativt kärvt klimat och i höjdlägen.
Yellow birch (Betula Alleghaniensis - Gulbjörk)
Läs mer på Wikipedia
En björkart som kan bli hög, grov och gammal. Till skillnad mot våra svenska björkar så håller den här hälsan och vitaliteteten under flera hundra år. Virket är vackert flammigt och eftertraktat. Fanerstockar betalas upp till 3500 kr/m3 men det går även att sälja som sågtimmer. En del Yellow birch exporteras som stockar till Kina. Yellow birch är ett prioriterat trädslag i skogsskötseln. Virke som inte duger att såga används som massa- eller brännved.
Paper birch (Betula Papyrifera - Pappersbjörk)
Läs mer på Wikipedia
Pionjärträd som liknar vår björk. Barken lossnar i stora flagor vilket gett den sitt namn. Paper birch har betydligt kortare livslängd än den gula björken och virket är heller inte lika värdefullt. Används främst till massa- och brännved. Prioriteras inte i skogsskötseln utan gallras bort för att ge plats åt värdefullare trädslag.
Grey Birch (Betula Populifolia - Gråbjörk?)
Läs mer på Wikipedia
En björkart som sällan når några grövre dimensioner. Gallras bort för att ge plats åt värdefullare träd och används främst som massa- eller brännved.
American Beech (Fagus Grandifolia - Amerikans bok)
Läs mer på Wikipedia
Boken trivs bra på marker som inte är de bördigaste. Den föryngrar sig lätt och eftersom den är skuggtåligare än de andra lövträden tar den lätt överhanden. Bokvirket är inte så värdefullt så oftast huggs den bort för att ge plats åt värdefullare trädslag. Ibland sprutar man även bokföryngring med herbicider för att gynna andra lövträd. Svartbjörnarna som finns i New England gillar att äta bokollon så i grövre bokträd kan man ofta se klomärken efter björnar som klättrat upp. Vissa bra ollonträd besöks år efter år och det ger mycket klösmärken på stammen. Ibland kan man se hur björnen “bäddat” med avbrutna kvistar för att kunna sitta bra i trädet medan den smaskar på bokollon.
Aspen eller Quaking Aspen (Populus Tremuloides - Amerikansk Asp)
Läs mer på Wikipedia
Aspen är vanlig på lite högre höjdlägen och längre norrut i New England och delstaten New York. Det är mestadels Quaking Aspen som liknar den asp som finns i Sverige och Europa (Populus Tremula) men det finns även en annan asp-art som kallas White Poplar (Populus Grandidentata).
Mindre vanliga träd
Hornbeam (Carpinus Betulus - Avenbok)
Läs mer på Wikipedia
Det hårdaste trädslaget bland alla i New Englands skogar. Användes förr där kraven på hårdhet var stor. T ex till kilar, räfspinnar eller vagnshjul. Numera mest ett sekundärt trädslag som sällan växer sig stort men som ger utmärkt brännved.
Basswood (Tilia Americana - Svartlind)
Läs mer på Wikipedia
Kan växa till fina stammar men virket anses inte speciellt värdefullt idag. Mjukt.
Moosewood (Acer Pensylvanicum - Amerikansk strimlönn)
Läs mer på Wikipedia
En art av lönn som inte växer till grova stammar men som gärna betas av vilt.
Butternut/White walnut (Juglans Cinerea - Grå valnöt)
Läs mer på Wikipedia
Ganska ovanligt träd men det uppskattas av fåglar och andra djur.
Här hittar du de andra trådarna i vår artikelserie från New England:
1. Skogsforums serie om skogsbruket i nordöstra USA
2. Skogsskötsel och skogsfakta - New England
4. Virkesmarknad och priser i New England & New York
5. Avverkningsteknik i New England och New York
6. CTL-avverkning med fällare, processor och skotare, Maine (video)
7. CTL-avverkning med skördare & skotare, Vermont (video)
8. Helstamsavverkning med fällare & skidder, New York (video)
9. Leaf Peeping - höstfärger som intäktskälla
10. Att vara skogsägare i New England
11. Hancock Lumber - Amerikanskt tallsågverk (video)
Logga in för att se de bilder eller dokument som författaren har laddat upp.
Du måste vara medlem för att logga in. Det är gratis att bli medlem och registreringen går fort, Välkommen!
Skapa konto