mån 01 apr 2019, 21:12#559943
Kan inte påstå att jag tycker lasern är särskilt bra. Ibland stämmer det jättebra å lika ofta helt åt skogen, 25 30 procent fel.. kan inte säga att ja kan härleda det till nån särskild typ av skog. Då menar ja äldre skog och typ välskött eller stormskadat eller dåligt skött. Alltså g2,s1 å s2.
Generellt upplever jag att volymuppskattningen från laserdata är bra till ca 70 %, dock förekommer det, precis som Tralsmo beskriver, enskilda bestånd som kan ha stora volymdifferenser. Ett av flera exempel jag stött på var ett område med homogen tallskog i åttioårsåldern där flera planläggare höll kalibreringsövning och kom till likartade resultat, medan laserskanningen visade 30 % högre volym än vad vi mätte fram. I det området laborerade vi även med avdelningsgränserna för att säkerställa att inga långa kantzoner ställde till det, men differensen blev den samma, ca 30 % för hög volym i laserdatan. Min slutsats är att det inte är dags att lägga relaskopet och höjdmätaren på hyllan ännu, och planläggare kommer att behövas framåt också.
Värdet av bearbetad laserdata är dock stort vid planläggning både i form av trädhöjd såväl som terrängskuggning, vilket ofta ger mycket god hjälp vid förtolkning och hjälper till att hitta avdelningsgränser som inte är så lätt att hitta enbart med ortofoto.
Man skall vara medveten om att resultatet har beräknats via regressionsanalys utifrån Lantmäteriets laserskanning och Riksskogstaxeringens fasta provytor. De resultat man får fram är alltså endast en stor matematisk operation utifrån de uppfångade laserreturerna (Synnerligen förenklat beskrivet!). Det är den metod som SLU, Skogforsk och Skogsstyrelsen använt efter första skanningen. Hur andra enskilda aktörer jobbat med materialet har jag ingen uppfattning om.
Sammanfattningsvis anser jag att skanningens resultat är ett bra hjälpmedel, men det ersätter inte ett skogsmannaöga. Och som Tåndemåla skriver, det är möjligt att ny skanning med annan upplösning kommer att ge ett ännu säkrare resultat.