Friderike skrev:De två bröder har inte så orätt i deras åsikt. "Deras åsikt var att man skulle gallra så lite som möjligt, i stort sett endast de som självgallrar annars och småskalig metod. 15-20 m3fub/ha kunde väl vara lagom. Det man tar ut flisas upp som energi eller säljs som slanor/stolpar till staket. Man slipper maskiner som hugger stickvägar och kör sönder på mark och träd och därmed låter man ALLA stora träd stå kvar till slutavverkning, då man får en betydligt större volym än om man gallrat 2-3 ggr."
En liten gallring garanterar att skogen blir stormstabilt även strax efter gallringen. Tomrum i bestandet är mindre och stormen har en mindre angreppschanse. Dessutom är tillväxten inte mer så stark när träder blir äldre. I fallet av en stark gallring växer inte så mycket volym efter, som det vad man tog ut.
Jag rekommendera också att det är bäst att man hugga dem träder, som är svagast. Men det också viktig, att det beståndesstruktur av skogen blir ändå relativ jämn (inga storra tomrum). Därför och pga ekonomisk skull kan man även ta ut det ett eller annat större träd.
Håller med i mycket du säger här,lite av min gallringsfilosofi,ligger dock högre i uttaget än "bröderna"(15-20m3fub/ha) kasnke ca 25-40 m3 fub/ha i 1a gallring, beroende på hur skogen och förutsättningarna ser ut och markägarens önskemål. Senaste gallringen jag körde var ca 5ha och 155m3fub.
I ett väl balanserat uttag tycker ja man ska väga in faktorer som stormfasthet efter gallring,markens möjliga produktionsförmåga och ekonomi både för markägaren och mig själv som entreprenör(nu och i framtiden,dock är ju framtida ekonomin av störst vikt vid en försiktigare gallring som ju blir något dyrare, men t ex ett nerblåst bestånd är ju aldrig värt lika mycket som ett stående),och tillräcklig risning av vägar för minimalt med skador på mark och rötter .Att inte "öppna upp" beståndet för mycket utan försöka hålla det relativt slutet för att undvika att vinden inte får tag och skapa vindfällning.
En annan anlednig att jag dra mej åt det försiktigare hållet är att ja tycker ,om man lagt både arbete och pengar på plantering(ev markberedning) och en eller flera röjningar för att få upp ett fint bestånd är det synd att avverka fler klena träd i ett tidigt stadium än vad man behöver sett till markens möjliga produktionsförmåga.Det klena trädet ger ju mer pengar om det avverkas i en senare gallring/alt. slutavverkning då det vuxit till sej,dock är jag inte förespråkare för allt för sena gallringar iom stormfällningsrisken.
Gallringsformen som jag nästan uteslutande brukar tillämpa är låggallring som väl anses vara den mest stormfasta,självklart tas även skadade träd(tex med röta orsakad av någon form av skada,toppbrott o dyl ,vissa "vargar" och även träd med kvistfel) dock inte om jag anser att trädet är livskraftigt och skapar en lucka om det avverkas som kan orsaka senare stormfällning.
Vägareal/bredd är också en intressant fråga i gallring,vanligast är väl ca 4 m bred väg med ca 20-22 m mellanrum detta är ju bra siffror om man ser till avverkningskostnaden/entreprenörens ackord,eftersom vägträden är billiggast att avverka.
Men själv tycker jag inte om att hugga mycket stickväg,roligast tycker jag det är att gallra när markägaren kör själv med traktor (eller vi kör med vårat egna traktorekipage)eller annnan liten maskin(när terrängen tillåter) som inte är större än skördaren(skördaren är 2,20 bred,vikt ca 6,5-7 ton) blir fina bestånd med liten vägareal och tror även det är det bästa för skogen sett ur produktions och stormfasthetssynpunkt.Dock blir ju detta något dyrare pga färre billiga vägträd att hugga och ngt mer planering.
Gallring är intressant,skulle kunna skriva mer men bör nog ursäkta att inlägget redan har blivit lite långt