Jag tänker bla på svårare regelverk (certifiering, grönt kort, sågkort, medhjälpare, vattendirektiv etc). Givetvis handlar ju allt om ekonomi i slutänden, men så länge vi har trakthyggesbruk och skogen huggs med "dyra och effektiva" maskiner så kommer nog inget nytt o hända.
Jag själv är nog så självverksam man kan bortsett från slutavverkning som jag lejer bort för. "Allt" jag önskar är att få vara mer tid i skogen men ibland inser jag det orealistiska i detta resonemang. Jag ser det som en väldigt dyr hobby och friskvård som förhoppningsvis stiger i värde med åren. Rågrannen har "bättre" skött skog, mer netto på sina gallringar, och äger endast en motorsåg och ett röjsåg.
Ska man titta på det strikt ekonomiskt ska man nog inte sätta foten i skogen alls, men den bästa ekonomiska linjen om man nu vill arbeta i sin skog så är det nog o röja och kanske hugga vindfällen då det rör sig om fåtal som är utspridda.
Samtidigt så känns det som nutida skogsägare är ganska pålästa, man är intresserad och vetgirig. Det borde vända trenden på lite sikt.