Timmersvansen var för dåligt skränkad och nöp för minsta lilla, så jag fällde med bågsåg och yxa. Det fungerade, men det här med att såga i våg var en dröm omöjlig att leva ut. Det var inga gigantiska träd som tur var så det gick vägen ändå. Det var en lövskog, med lite granar här och var. Stod granarna i klunga så lät jag dem vara, men ensamma granar fick möta sitt öde. En del ekar föll också, några döda och några skadade/döende. Heldöda fick ligga och de som såg fina ut fick bli ved, tillsammans med granarna.
Jag lär göra om det här. Det var roligt, svettigt och snorigt. Man kunde höra fåglarna och jag hade turen att få se en älg kuta förbi cirka 100 meter ifrån mig - hur stor är sannolikheten att det hänt om jag dånat runt med en motorsåg där i lika många timmar? Ett utmärkt motionspass och mjölksyreträningen lär jag ha tillgodo i mitt vardagliga idrottsutövande.
Redskapen. Yxan var i bedrövligt skick, men fungerade ändå.
En gran som fick se sig besegrad av den tappre rivaren. Fast det visste varken granen eller rivaren vid fototillfället. Rivaren kände att han först ville konsultera med en skogshuggare om det var rätt att ta granen, i vilket han också fick rätt. Till verket!
Här har i alla fall rivaren bestämt sig. Bilden är lite suddig men tittar man noga så ser man ett fällhugg.
Här har vår gran mött sitt öde. Men inte förgäves. Kvarlevorna togs omhand! Riset släpades ut i närmsta grandunge och stammen blev ved.
Brytmånen blev rätt så skaplig ändå, för att vara med yxa och mestadels bågsåg, om rivaren får säga sitt.
Med detta lämnar vi granen och hoppar över till en ek. Ekens topp var skadad. Hur vet jag inte men det var en död topp och strax under en krage från vilken ett par grenar i olika tjocklek växte ut. Varför jag inte tog en förebild vet jag inte. Fick börja med att ställa mig och såga ned ett par grenar från marknivå, vilket inte var helt lätt. Grenarna skulle bort för att jag skulle fälla fanstyget i motsatt riktning. Vid den grenen som satt högst upp, givetvis, satte jag också bågsågen. Kom inte åt med timmersvansen och fick inget bra läge med yxan. Så jag fick klättra upp och rycka som en dåre i gren och såg, så lossnade den till slut.
Ingen jätte direkt, men fan så seg ändå.
Till och med bågsågen ville nypa, och kilen hade jag naturligtvis lämnat kvar inomhus.
... men hade inte ekhelvetet fått ge sig för rivarens starka arm så hade rivaren stannat inne framöver. Att avsluta det man har påbörjat var något Ricky Bruch tog fasta på, och vem skulle rivaren ha som idol om inte honom?
Tycker i alla fall inte att motordånet passar in i skogen. 
Kort information om skogsforum.se