alias skrev:Kristian84 skrev:Om jag har ett hygge mot gallringen jag ska hugga så lägger ja maskinen så långt ifrån hygget ja kan, och sparar hellre än fäller på den sidan av maskinen. Beroende på hur området ser ut försöker ja göra stickvägarna så långa som möjligt. Mot blöta områden där risk för spårbildning finns lägger ja ”spökslag” där ska inte skotaren köra. Vägarna försöker jag oxå göra slingor av för att skotaren ska slippa backa. Stickvägsavstånden varierar beroende på lutning. Är de brant drar jag ihop vägarna, dels för maskinen jag kör har svårt att hålla aggregatet på full kran 90grader ut från basmaskinen och jag minskar risken för stamskador. Sen har jag nån ide om att skotarens hytt ska va vänd mot avlägget när den har halvlass, detta för med sig att stickvägarna ska myna ut på basvägen så snabbt som möjligt eller till en uppsamlingsväg. Lite hur jag jobbar. Finns tusen andra sätt[emoji16]
Intressant, själv vill jag helst använda konkurrenszonen mellan bestånden som basväg (helst ska man komma ihåg att inte markbereda och plantera närmare kanten mot gallringsbeståndet än 5 meter så har man skaplig vägbredd).
Fördelen med att göra som du, och inte dra ut vägsystemet mot hygget borde väl vara att vägsystemet inte är öppet mot blåst från hygget (beroende på väderstreck och förhärskande vindriktning), samt att mitt förslag fungerar dåligt på svartjordar/torvmarker där man behöver en tjock risbädd att gå på.
Bara mina fem ören...
MVH
Alias
Vägsystemet skyddar mot i teorin mot blåst men hur rotsystemet blir på träden när man inte gallrar så hårt mot hygges kant kan ja inte svara på. Då kanske de är bättre med stickvägar från hygget och in. Men vem vet. För dom markägare som inte vill ha raka stickvägar från bilvägen och in i gallringen kan vi snirkla till dom innan dom kommer ut på vägen.