Efter fem år med den nya älgförvaltningen är det uppenbart att den är ett misslyckande. Betesskadorna är en katastrof för skogsbruket. Skogsstyrelsen kräver krafttag men det är väl optimistiskt att tro att älgstammen kommer att anpassas till foderutbudet utan att staten griper in.
Man hävdar också att jägarna har för stort inflytande inom älgskötsel- och älgförvaltningsområden i förhållande till markägarna samt att
skogsägarnas egna organisationer tenderar att utse jaktintresserade personer att sköta jaktfrågorna.
Jag har full förståelse för att viltbetningsproblematiken är ett allvarligt problem för många skogsägare. För vissa rent av katastrofalt. Dock kan jag tycka att det finns en del resonemang som inte riktigt hänger ihop i den infekterade älgfrågan:
- Glöm inte bort rådjuren (och hjortarna med för den delen). Jag har förstått att rådjuren kan vara minst lika stora skadegörare i unga plantbestånd men officiellt är det mest älgen som får all skuld.
- Markägarna äger fortfarande jakträtten och har därmed i teorin ett stort inflytande över hur jakten ska bedrivas. Detta gäller framför allt större bolag och markägare men även enskilda skogsägare äger ju jakträtten på sin mark och kan påverka.
-Markägare och jägare är ofta samma person. Det går inte riktigt att ställ dessa två grupper mot varandra.
-Vill markägarna verkligen kapitulera i ansvaret över jakten? Ska Skogsstyrelsen eller någon annan myndighet föra skogsägarnas talan när det gäller viltstammarnas storlek? Är inte det att ge ytterligare avkall på en redan utsatt äganderätt?
Jag tycker att de här frågorna är intressanta att diskutera. Hur många områden skjuter t ex hela sin tilldelning av älg? Hur stort är jakttrycket på rådjur idag? Tar grisjakten för mycket tid så att det går ut över annan småviltsjakt?
Här hittar ni ATLs ledartext