sön 23 apr 2017, 10:49#452039
Kopierat från Lars Christersson, professor emeritus SLU, Uppsala forskare:
Återigen är det den biologiska mångfalden, detta särintresse, som är på tapeten. Återigen framhävs det oproportionellt stora bevarandeintresset för just flercelliga organismer. Är detta bevarandefokus verkligen en konstruktiv strategi för en aktiv och vetenskapsbaserad miljöpolitik i en värld, där alla livsformer är helt och hållet klimatberoende och där just klimatförändringarna pågår med en hastighets som aldrig tidigare uppmätts? Är det inte i stället just sådana här universitetsdebatter om speciella särintressen, som gör, att det är så svårt att få allmänheten och därmed politiker att inse, att världens allt överskuggande överlevnadsproblem är de snabba klimatförändringarna.
Får jag påminna om några fakta i ämnet. Vi har i vårt land har nästan 300 olika arter av blomflugor, vi har 32 olika arter av stickmyggor, vi har 17 olika arter av björnbär, och 12 olika arter av blåvingar, vi har 14 olika arter av maskrosor och så vidare. I Sverige har vi 90.000 beskrivna flercelliga arter av djur och växter. I världen är motsvarande siffra 1,7 miljoner. Men internationellt ledande expertis inom området uppskattar, att det finns mellan 5 och 100 miljoner arter till i världen, som ännu inte är upptäckta. Så är det något som vi verkligen har gott om på den här planeten så är det just arter.
Dessutom gäller omsorgen om den biologiska mångfalden endast flercelliga arter, trots att vi vet att de encelliga organismerna är minst lika viktiga. Varför är det ingen som bryr sig om dessa organismer?
Dessutom vet vi, att den temperaturhöjning, som just nu pågår tillsammans med alla luft- vatten- och markföroreningar, kommer i grunden på sikt att ändra på varje odlingsbetingelse, ja på varje ekosystems artsammansättning och produktionsförmåga. Och observera att detta i sin tur innebär att det i praktiken inte spelar någon roll vilka bevarandeåtgärder vi sätter in i dag - det kommer likväl vara klimatförändringarna och föroreningarna som i längden kommer att bestämma om en art skall överleva eller dö ut.
Det är därför som vi, i stället för att till varje pris försöka bevara just dagens biologiska mångfald, borde lägga all kraft på att förhindra den nu pågående temperaturhöjning och alla dessa i allra högsta grad pågående föroreningar, om vi vill bevara de arter, som finns i vår natur i dag - både de encelliga och de flercelliga.
Alla dessa detaljerade särintressen och artbevarande ideér tar i många fall helt bort fokus från den ekologiska helhetsbilden och från de verkligt brännande frågorna. Därmed minskas också motiven för att genomföra de absolut nödvändiga motåtgärder för att komma till rätta med sådana problem i världen som livsmedelsförsörjningen under pågående klimatförändringar, ökenutbredningar och höjda havsnivåer med efterföljande folkvandringar som följd.
Kom ihåg att klimatfrågan kan mycket väl utvecklas till att bli mänsklighetens verkliga ödesfråga. Ja, hela civilisationer håller på att utplånas, men i Sverige diskuterar vi i all oändlighet, hur vi skall kunna få den vitryggiga hackspetten och den större salamandern och lavskrikan att överleva och om vi skall ha 250 eller 400 vargar i våra skogar.
Dessutom är dagens tolkning av begreppet biologisk mångfald alldeles för snäv. FN:s resolution om den biologiska mångfalden, och Sveriges Riksdags nationella mål handlar inte bara om själva artbevarandet i sig, utan också, vilket är helt bortglömt i den allmänna debatten, om bevarandet av den genetiska mångfalden inom arten. Och då naturligtvis i främsta rummet, om den genetiska variationens bevarande inom de arter, som betjänar människan på olika sätt.