Plantering är idag det vanligaste sättet att etablera ny skog och då ingår vanligtvis markberedning, plantering och röjning i skogsvårdskedjan. Kostnaderna för skogsvården är relativt höga och kostnadsutvecklingen har på senare år dessutom varit mindre gynnsam än för avverkning.
Det är viktigt att bryta den här kostnadstrenden, samtidigt som kvaliteten i föryngringarna måste bibehållas eller höjas, t.ex. genom att öka andelen överlevande plantor.
Men när ett bestånd ska anläggas prioriteras idag lägsta möjliga kostnad för respektive skogsvårdsåtgärd istället för att se till kostnaden för hela beståndsanläggningskedjan.
Skogforsk identifierar några svårigheter och hinder som idag motverkar en helheltssyn:
- skogsvårdens status är låg jämfört med t.ex. virkesanskaffning, vilket leder till en kort planeringshorisont.
- skogsbrukets upphandlingar, planering samt ekonomiska styrning och redovisning är inte anpassad för en helhetsstrategi.
- det finns dålig tillgång till rätt resurser, t. ex. olika markberedningsaggregat för olika marktyper.
Det kan ju vara intressant i sammanhanget att funder över om dessa svårigheter och hinder, framför allt den andra punkten att "upphandling, planering och ekonomisk styrning inte är anpassad för en helhetsstrategi" även kan påverka annat än föryngringsarbetet? Vad tror ni?
Läs Skogsforsks presstext här