mån 15 dec 2008, 02:39#44012
masterchief skrev:Jag tror en del av rötvraken kan härledas till prestationsinriktningen i dagens skogsbruk
Tror inte att de härrör så mycket från den obligatoriska vrakprocenten, tycker majoriteten där hamnar under upparbetningsfel.
Kör man gallring gran där det i princip bara är massaved så är det väldigt enkelt att missa en och annan rötbit.
Anta man ligger på 120stam i timmen på 0,05 i snitt under 1 dag. Säger sig självt att man inte klarar 100% sortering med de kraven.
Sedan är skotaren ofta inte så pigg att sortera bort enstaka bitar i högarna.
Nu har det blivit lite bättre dock när de löst upp bestämmelserna för granmassaved.
Timmervrak anser jag som slarv, även om det är lätt att missa mötande röta i tall och gran om man kör lite hetsigt med mycket autoknapp samtidigt som man fokuserar på huvudsak krök.
Tycker verkligen att temat för denna diskussion består av många delar. Å ena sidan finns det personer som verkligen sorterar 100 %, i samtliga delar. Mätningen görs inom ramarna för ett system och utförs av människor. Olika system kan slå fel och människor gör fel. Detta är en del av verkligheten. Dock är det faktiskt så att mätningen kan slå åt båda hållen.
Jag köper dock vartenda ord du skriver. Personligen har jag dock aldrig klarat denna prestation. Men den krassa verkligheten är ju precis så som du beskriver saken: När man redan ligger på topp, i prestation, och ska hämta hem det allra sista, då blir kvaliteten på arbetet lidande. Detta förhållande gäller nog även inom andra verksamheter.
Sen är det ju ingen självklarhet att man ska nå fram till 0 % vrak, ekonomiskt sett. Och jag hävdar även att vrakprocenten ska variera, beroende på vilka förutsättningar som råder. Detta är lika självklart som att diametermätningen, vid en kontroll, varierar ställt mot verkligheten, beroende på vilken typ av skog man avverkar.
Jag har exakt samma uppfattning som du: Rötvrak i grantimmer är slarv. Och jag anser att ansvaret i första hand ligger på skördarföraren. Han har ju även möjligheten att blåsa på färg?! Och att göra 3-meters. Men ett stort ansvar ligger även på skotarföraren.
Jag anser att en viktig del i detta, är att ”skapa” ett system. Att tillsammans, skördarförare, skotarförare, men även arbetsledning, bestämmer hur ansvarfördelningen ska vara, och hur väl var och en i kedja ska ta ansvar. Och hur ersättning för detta ska utgå. För det kostar.
Olika varianter finns på detta tema. Jag talade för några veckor sen, på en mässa, med en förare som arbetar i Jämtland. Ställde en fråga rörande röta i gran runt Östersund, jag har för mig att det är mycket kalk i backen där (medför röta i gran och ibland även i tall). Han sa: Jo det stämmer, men jag spolar igenom träden, sen får skotarföraren sortera fram det som är sågbart! Förmodligen såg jag så där konstig ut i ansiktet som jag kan göra. Då sa han: Jag har max 16 sekunder på mig att upparbeta ett träd! Ja, men vadå, sa jag, kubbar du inte av några 3-meters på roten när du ser röta? VI HAR FÖRFAN INTE BETALT FÖR ATT SKOTA NÅGRA 3-METERS, sa han. Sen höll jag käft. Försökte låta bli att tänka på vilka virkesvärden som försvinner.
Så visst är det bra och viktigt att vi har en snabb processor i apteringsdatorn som kan hantera mycket information? Tja, den där killen klarar sig ju faktiskt riktigt bra med en Valmetdator från 80-talet: MD 21:a. (Funkar som en mycket väl fungerande relälåda).
Funderar över detta, är precis hemkommen från Trondheim efter 10 timmar i bilen, nu trött, men dock full av inspiration.
/Per-Erik