ons 08 jun 2022, 12:00#760170
Det var intressant att läsa igenom den här tråden igen. Det har gått mer än fem år sedan jag startade den och mycket har hänt sedan dess. Framför allt torrsommaren 2018. Jag gick igenom det här beståndet i fjol när jag gjorde lite egna "försök" för att mäta tillväxt. Mer om det i den här artikeln på iskogen.se:
https://iskogen.se/skogsbruk/extremsomm ... -granskog/Den aktuella skogen är planterad 1982 och börjar i år sin 41:a växtsäsong (44:e om man räknar med plantåldern). Från att ha imponerats stort över det här beståndets tillväxt och växtkraft har jag efter torrsommaren 2018 sett en annan utveckling. Toppskotten började krympa 2018 och uteblev nästan helt 2019 och till viss del 2020. I fjol verkade granarna återhämta sig men det har också satts mycket kott efter torkåret vilket i sig verkar ha hämmat tillväxten. Det blir intressant att se om skottlängden kommer tillbaka nu i år och om 2018-effekten därmed kan läggas till handlingarna?
I beståndet har jag sett en hel del stammar som sett skadade ut. På några ställen har det varit mekaniska skador från senaste gallringen (typ 10 år sedan...) men på andra ställen har jag sett blödande kåda som jag inte tror är barkborreangrepp. Kanske fanns det skador där redan 2016 men att jag då var så förblindad av tillväxten så att jag inte såg dem?
En sak jag reflekterade över senast var där var de vårtbjörkar som finns kvar i beståndet. När plantorna var en knapp meter röjde jag ner alla självsådda björkar (som man gjorde på den tiden). Därefter röjde min bror fram en björkskärm i återväxten av stubbskott som snabbt kom upp. I första gallringen var det mycket björk och det mesta höggs ut. Efter andra gallringen var det få björkar kvar. Men, de björkar som nu är kvar verkar ha ungefär samma höjd som de högsta granarna. Typ 22-23 meter. Både kvalité och tillväxt är bra för självsådd björk i den här delen av landet så det är fina björkar. Det går inte att låta bli att leka med tanken hur det hade sett ut om man hade struntat i granplanteringen och släppt upp och skött den självsådda vårtbjörken i stället. Den verkar uppenbarligen att trivas och det kan vara så att den inte tappat i höjdtillväxt sedan 2018 medan granarna kanske förlorat mer än en meter?
Om beståndet istället varit ett skött björkbestånd hade det troligtvis haft minde än 10 år till slutavverkning. Stammarna hade varit timmergrova med 2-3 högkvalitativa fanér eller sågstockar i botten.
Som utvecklingen ser ut idag så börjar björken bli hårdvaluta. Det råder brist på björkmassaved vilket innebär att björken med marginal passerade listpriset för barrmasaved här i prisdiket häromdagen (
Björkmassaveden upp 50% i Värmland, barr +40%). För björktimmer finns i dagsläget inga officiella priser men jag håller det inte för otänkbart att man kan få upp mot 1000 kr/m3fub för björkstock om man skulle slutavverka fem hektar med prima björk i en leverans. Det innebär helt klart att kalkylen för björkodling är på uppåtgående.
Vi får se hur det aktuella beståndet utvecklar sig framöver. Om det återhämtat sig efter torrsommaren och om det klarar borrarna. Jag ska försöka ta några bilder och mäta lite nästa gång jag kommer dit. Hursomhelst så lär det inte bli några fler gallringar i alla fall.