Man förbannar sig själv att man inte gömde nyckeln till hjulingen bättre. En enda stor röra i verkstan där den förvaras.
Bara att städa upp allt som är omkullvräkt tar minst en dag. Frustrationen ökar för varje minut. Ringa polisen och försäkringsbolag. Sitta i den förbannade telefonkön där en röst säger; Just nu är det många som ringer. Jävla snålhet att inte ha större bemanning tänker jag och det skulle ju bli färre arbetslösa så ur samhällssynpunkt helt perfekt.. Inte undra på att så många mår psykiskt dåligt med allt krångel.
Fortfarande rejält irriterad när man med ett ryck vaknade runt 3-snåret och inte kunde somna om i första taget.
Finns tydligen vetenskapsmän som säger att alla drömmar är önskedrömmar. Ibland är det tur att det inte är sant och riktigt det man drömmer.
