lör 06 aug 2016, 15:40#402370
saekb skrev:Från boken Naturkultur: "Min svärfar hade lärt av sin far och han hade själv arbetat i skogen under ett långt liv. Han hade hunnit se att det han lärt sig också stämde när tiden haft sin gång. "
Svårigheten med skog är att alla förändringar sker så långsamt. Det gör att det är nästintill omöjligt för en enskild skogsägare att lära sig av egna erfarenheter på det sätt som man kan göra inom exv jordbruket. Man kan lära sig när det gäller processer som går fort, så föryngring går ofta lätt att lära sig av egna erfarenheter. Vilken markberedning som fungerar, planttyper, trädslag, osv. Men när det gäller beståndsbehandling som röjning och gallring, och därmed allt det som idag klassas som hyggesfritt, är det i praktiken omöjligt.
Vem minns
exakt hur skogen såg ut för 20 år sen? Och vem minns
exakt hur gallringen gjordes, och varför? Och hur många skogsägare mäter och registrerar noggrant exakt vad som händer, hur skogen faktiskt växer? Och kanske ännu viktigare – vem kan i efterhand säga vad som hade hänt om man
inte hade gallrat, eller om man gallrat på ett annat sätt än man faktiskt gjorde?
Enda sättet att lära sig hur skog fungerar och reagerar på olika sorters gallringar är att ha långliggande försöksytor som man följer noggrant under flera decennier. Man måste ha tillräckligt många och tillräckligt stora ytor där man återkommande mäter alla träd och registrerar alla ingrepp som görs och allt annat som händer. Ovanpå det krävs dessutom en teoribildning som kan förklara och förutsäga ungefär hur skogen förväntas utvecklas efter olika ingrepp. De slutsatser man drar måste sedan matchas mot vad andra forskare kommit fram till, så därför är publicering i internationella vetenskapliga tidskrifter helt avgörande. Först när allt detta finns på plats kan man dra generella slutsatser om hur skogen reagerar på olika sorters gallring och hyggesfria ingrepp.