Denna ledare skrevs av den kloke Per Gudmundson i SvD för några dagar sedan på ledarsidan under rubriken
Absurt: rännil i skogen gav strandskydd:
I fyra år förhindrades Patrik Ardefelt i Särna från att bygga en fäbod på sin egen ensligt belägna skogstomt. På tomten, som familjen Ardefeldt köpte 2011, löper nämligen en bäckfåra. Det handlar om en liten rännil, som är 20 centimeter bred och dessutom till viss del uttorkad. Men den lilla fåran var tillräcklig för att byggplanerna skulle hindras av strandskyddet.
Hösten 2014 ändrades lagstiftningen för att man lättare skulle kunna ge undantag från strandskyddet vid små vattendrag utan nämnvärd betydelse. Det fanns motsträviga röster, såsom Vänsterpartiet och Världsnaturfonden, men annars rådde tämligen bred samsyn om att dåvarande regelverk kunde få absurda konsekvenser. Som i Patrik Ardefelts fall.
Men Länsstyrelsen tillämpade ändå inte möjligheten till undantag.
Centrum för rättvisa engagerade sig i fallet i våras. Och i veckan kom utslaget från Länsstyrelsen i Dalarna. Strandskyddet upphävs på fastigheten.
En liten seger, kan tyckas. Men många bäckar små...
Slutet gott, allting gott skulle man kunna tycka och tro. Och kanske det nu är slut efter fyra år och fastighetsägaren kan bygga sin fäbod.
Men ... kommunen kan överklaga. Det kan även aktivist föreningar som Naturskyddsföreningen. Och det finns flera instanser kvar. Det kan bli dyrt och ta många år till att få ärendet avgjort. Mycket glädjande är att Centrum för Rättvisa (CfR) börjat engagera sig och hjälper de som drabbats av strandskyddets orimliga konsekvenser.
Kanske man skall se det som ljuspunkt. Men fallet visar klart hur orimligt strandskyddet är. Samtidigt blottlägger den ett avgrundsdjup av bristande kompetens och sunt förnuft hos myndigheterna. Hur kan någon med förnuftet i behåll komma på något så småaktigt och dumt? Och låta det så förbli för all framtid?
Strandskyddet handlar inte om skydd av djur och -växtliv. Detta är ett konstruerat behov för att legitimera konfiskation av privat mark. Helt i linje med vänsterns DDR-politik att med avundsjuka ta från de som har.
Man tål inte privat ägande och olikhet. Och genomföra i små steg för att det inte skall märkas för mycket.
Men istället för att attackera absurditeter måste man angripa systemet.
Strandskyddet måste avvecklas i sin nuvarande form och ersättas med system som tillgodoser äganderättens förfoganderätt samtidigt med det allmänna intresset att det skall finns tillgång till stränder runt större tätorter, men samtidigt fullt ut respekterar äganderätten.
HUSKVARNA, VOLVO-BM