mån 18 apr 2016, 19:22#387977
Säg NATURVÅRD och du skola vara förlåten, HALLELUJA!!!
... ungefär så upplever jag att det känns i den mediala och politiska debatten. Det är helt enkelt politiskt korrekt att propagera för miljövård för den stora massan som saknar anknytning till de areella näringarna - oavsett vad det innebär i praktiken.
Om nu våra kära politiker anser att vi skall avsätta X antal % av den produktiva skogsmarken (eller begränsa nyttjandet av åkermark som påverkas av t.ex. vattenskyddsområden m.m.) till naturvård och man verkligen anser att det avvägningen mellan produktion och miljövård är vad som överensstämmer med den allmänna opinionen så borde man enkelt kunna få gemene man att acceptera en miljövårdsskatt på motsvarande %-andel av antingen årsinkomsten eller kontosaldot vid årsskiftet för att solidariskt finansiera detta.
Hur många vanliga löntagare skulle acceptera att motsvarande %-sats drogs från deras konto som skogsägarna förväntas avsätta till naturvård?
Jag kan redan höra ramaskriet från LO-borgen!
Om jag nu skall fortsätta på den inslagna vägen och gnälla av mig lite så ser jag det som ett problem att naturvården i dagsläget inte tar hänsyn till att människan alltid har påverkats av, och framförallt alltid har påverkat, sin omgivning. Det förefaller som att människan enbart är och skall vara en betraktare av naturen, enligt både myndigheter och den "ideella" naturvården. Tjänstemän på SVO och Länsstyrelsen förefaller anse att de har gjort sitt jobb om de säger nej till skogliga aktiviteter eller någon form av förändring.
Jag kan köpa att man inte får nyavvattna ett område utan tillstånd (du ändrar hydrologiska faktorer och andra livsbetingelser för arter som kan vara beroende av stabila miljöer) - men med argumentet om stabila miljöer så skulle undfallenhet att rensa befintliga diken vara lika tillståndspliktigt (efter att en dikning genomförts så måste det dikade tillståndet vara norm för vad som skall bibehållas). I dagsläget ser det inte ut som att överdriven skogsdikning är något stort hot mot den biologiska mångfalden, då många befintliga skogsdiken ej rensas i tillräcklig omfattning (varför jag har svårt att se varför det skall vara tillståndspliktigt att rensa diken).
Hur sedan svenska myndigheter väljer att tolka art- och habitatdirektivet och den ideella naturvårdens talerätt blir snudd på löjeväckande. Skulle man hårddra nuvarande rättstillämpning så är det väl bara en tidsfråga innan en bonde måste skicka in en anmälan om att få slå sin vall och därefter ha samråd med halva kommunens invånare innan han får lov att slå den (om nu inte någon skulle ha råkat se en ovanlig fågel eller fjäril flyga över fältet - då är det nog bäst att vid hot om vite förbjuda bonden att slå fältet innevarande år).
Det lite paradoxala när man jämför inägomark med skogsmark är att man anser de varierande men återkommande och ibland tämligen radikala åtgärderna på en inägomark som upprätthållande av ordinarie markanvändning (om jag minns rätt så krävs det tillstånd från LST för att omföra mark från jordbruksändamål till t.ex. skogsbruk), medan fortsatt markanvändning vid nyttjande av trakthyggesbruk i skogen är anmälnings- eller tillståndspliktigt (avser själva momentet föryngringsavverkning). Både slåtter av vall eller tröskning av stråsäd och avverkning av skog är ju skörd av tidigare producerad gröda/vara och det enda som skiljer är egentligen tidshorisonten mellan sådd/plantering och skörd/avverkning.
Igenväxande inägomark och avverkning av skog brukar ge samma negativa reaktioner för då ser det ju inte längre ut "som det alltid har gjort" - trots att det ena beror på en åtgärd från människan och det andra på frånvaron av en åtgärd av människan.
Bara mina fem ören.
MVH
Alias
"Investera i mark, jag har hört att det inte tillverkas längre!"
-Mark Twain