lerno skrev:Just biotopskydd odyl är egentligen tänkt lite som när man K-märker hus, eller att man skyddar upphittade fornlämningar - dvs man ser ett allmänintresse i att bevara något, och då går det allmänna in och stoppar. Samtidigt har jag också full förståelse för att detta ofta och gärna går överstyr och missbrukas, vilket självklart ger en god känsla av maktlöshet, ilska och förtvivlan.
NÅGON form av naturskydd och biotopskydd behöver ju alltid kunna finnas för speciella områden, och att man kanske inte skall ge stora skogsbolag fri lejd vad det gäller att avverka är ganska klart. Samtidigt brukar det ju alltid - och jag antar att skogsägande inte är ett undantag - stora företag vara duktiga att strunta i eller gå runt lagen. (Stora branden i Västmanland var det ju som väntat ett stort skogsbolag som skickade ut folk när det var som absolut torrast.)
Alltså behöver det finnas inskränkningar på någon nivå, samtidigt som jag gärna skulle vilja ge folk så mycket frihet som möjligt att förvalta sin skog.
Finns det några praktiska sätt man skulle kunna skilja ansvarsfulla och oansvariga ägare åt? Skall man dela på skogsstorlek, hur mycket man avverkar per år, eller finns det någon annat sätt?
Ok att det allmänna känner sig manat att stoppa ibland, men då ska skogsägaren också hållas skadeslös av det allmänna.
Biotopskydd, samma som ovan.
Ett exempel: lillebror som nu äger gården lät avverka intill en mosse. Enligt generell hänsyn skall det lämnas en kantzon mot våtmark, vilket också gjordes. Några veckor senare när maskinerna har flyttat från platsen har de flesta träden blåst omkull (vilket var väntat) och skall nu tas bort för de överstiger mängden färsk ved som får ligga enligt skogsskyddsparagrafen (5fub/ha). Detta orsakar kostnader och besvär som varje normalt begåvad människa kunnat förutse men likväl är det så här det ska vara för så står det i lagen.
Naturskydd behöver nog finnas för alla, finns även en och annan mindre skogsägare som är relativt hämningslös.
Det ligger i alla företags natur att klara sig "med darr på ribban" fast det verkar bli mer uttalat ju större och längre bort ägarna befinner sig från verksamheten. Verkar som endast hotet från dålig publicitet kan få dessa att lyfta från miniminivån.
Hur stor skog man äger säger egentligen ingenting om hur ansvarsfull man är, ej heller hur mycket skog man kapar ner. Snarare hur man planerar åtgärder för att minimera skador, hur man ligger i fas med återplantering, listan kan göras lång med bedömningspunkter och här har vi nog pudelns kärna, det finns inte en lätt mätbar parameter som fäller avgörandet utan en samlad bedömning som i sin natur blir subjektiv.