Mitt sämsta va i en bakgata i Wuhan i Kina, där jag skulle köpa lite band å slå om något jag skulle skicka hem, och ändte upp med 50 m stålwire, 4mm till ett pris av 100 yuan. Säljaren va mycket trevlig och skickade sin fru för å hämta vad jag bad om i en annan affär, och det tog en halv timma och i den tiden fick jag dela ett par öl med säljaren, så när hon kom tilbaka, fick jag bara betala och skratta! Efter det förstod jag att invånarna i Wuhan hade lika svårt för å förstå mitt kantonesiska som jag hade för å förstå deras mandarin Men, en gammal, trasig gubbe som satt på trattoiren ett par kilometer derifrån fick min stålwire och 20 Yuan, mot att jag fick köpa ett par brynstenar som han hade prisat till ungefär 50 öre pr. styck. Kändes gott å göra andra lite glada, och brynstenarna har jag fortfarande och dom är toppers!