mån 19 maj 2014, 00:10#280631
Stämmer bra om du säger asynkronmotorer i stället för trefas-, de senare är asynkrona, men stationärs enfasmotorer är vanligen också asynkronmotorer och stora och tunga.
Det är en helt annan princip som används i handverktyg, kallas seriemotor och de är alltid enfas.
Asynkronmotorer har ett varvtal som bestäms av frekvensen och antalet poler, oavsett en- eller trefas och de är skäligen starka, men tunga. Asynkronmotorn har ett relativt begränsat varvtalsområde, den rusar inte på tomgång utan följer frekvensen. Vid hög belastning minskar varvtalet något och vid överbelastning så stannar den tvärt. Asynkronmotorer är generellt för stora och tunga för handverktyg oavsett en- eller trefas. Fördelen är att de inte har kollektor och kol och i många sammanhang inte kräver nedväxling eller måttlig sådan. De har ganska lågt startmoment, du kan t ex inte starta en vedkap med en stock tryckt mor klingan.
Varvtalet kan inte regleras annat än genom frekvensomvandlare.
Mycket små asynkronmotorer, enfas, finns i de flesta små fläktar, typ badrumsfläktar och sånt.
Seriemotorers varvtal är teoretiskt sett obegränsat, i praktiken bestäms det av belastning och kraft. De vill rusa högt på tomgång och varvet är sedan starkt beroende av belastningen.
Varvtalet för t ex en handborrmaskinsmotor är fruktansvärt högt ofta flera tiotusentals rpm och växlas ned kraftigt. Genom det höga varvtalet så kan motorn göras mycket liten och lätt trots hög effekt. Varvtalet kan också regleras enkelt genom att ändra spänningen, t ex elektroniskt som i de flesta små bormaskiner. Seriemotorn har högt startmoment. Du kan sätta an ett borr hårt och sen trycka in brytaren och den drar igång.
2CVtrac (1951-2012), Homelite ZIP-6 (1960), Homelite SXL-12 (1964), Brumi tvåhjulstraktor (1965), Bolens jordfräs (1968), Gilson 55257 (1981), Jonsered 621 (1972), Jonsered 520 SP (1984), Partner 4200 (2007)