ons 07 maj 2014, 07:58#279340
"Död ved är en viktig faktor för biologisk mångfald, men en bristvara i brukade skogar. En
grundläggande ambition är därför att öka mängden döda stående träd, lågor, högstubbar mm.
Död ved, med undantag av klenare avverkningsrester, ska värnas vid skogliga åtgärder.
Död ved av tidigare lämnad naturhänsyn ska alltid lämnas, såvida inte risk för skada på
människor eller egendom genom vindfällning mm föreligger. Annan förekommande äldre
död ved (> 1år) sparas under förutsättning att den inte försvårar avverkning eller
återbeskogning, eller att det föreligger risk för skada på människor eller egendom.
Längs stigar/vandringsleder ska döda träd som riskerar vindfällning inte lämnas inom en
trädlängds avstånd från stigen/vandringsleden. Där kan högstubbar istället vara ett lämpligt
alternativ.
Från andra gallring till och med slutavverkning (i annat än ek och bokbestånd) ska grov död
ved av minst tre färska högstubbar, stockar, liggande eller ringbarkade träd skapas per
hektar.
Om det redan finns mer än 3 m3sk färsk död ved/ha behöver ny död ved inte tillskapas. Färsk
död ved utöver detta (t.ex. i form av vindfällen) får tas ut innan beståndet avvecklas.
Högstubbar ska tillskapas av grövre, icke naturvärdesträd, av olika trädslag. De ska kapas på
högsta säkra höjd.
Vid föryngringsavverkning i ek‐ och bokbestånd ska död ved tillskapas, så att det vid
avvecklingen av det gamla beståndet finns minst två ringbarkade träd eller högstubbar av
huvudträdslaget i medeltal per hektar avverkad yta. Av övriga ädellövträd behöver vare sig
högstubbar eller ringbarkade träd skapas.
Större sammanhängande områden med död skog får åtgärdas för att möjliggöra anläggning
av ny skog enligt kraven i skogsvårdslagen, men avsättning/skötsel som PF, NS eller NO
bestånd bör alltid övervägas.
Undantag från tillskapande och kvarlämnande av ny död ved medges vid särskilda skäl, t.ex.
vid dokumenterad risk för massförökning av skadeinsekter."
Svensk PEFC skogsstandard