ons 29 jan 2014, 10:14#261440
Här är länken till en mer utförlig debattartikel i SvD
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vitryggig-hackspett-finns-snart-inte-kvar_8939210.svdVitryggig hackspett finns snart inte kvar Sverige har EU-rättslig skyldighet att bevara den vitryggiga hackspetten. Men som det ser ut i dag klarar Sverige inte detta. Nu finns bara ett sista par kvar i landet, skriver Karin Åström och Kristoffer Stighäll, Naturskyddsföreningen. Den vitryggiga hackspetten fanns för hundra år sedan spridd över stora delar av landet. Trots Naturskyddsföreningens omfattande uppfödning och utplantering av ungar finns i dag ett enda, ett sista, par i landet, skriver artikelförfattarna.
På 1980-talet utrotades mellanspettarna ifrån Sverige. De levde i nu försvunna lövskogar i södra Sverige. 2013 fanns ett enda häckande par vitryggig hackspett kvar i landet, ett par där honan är utplanterad från vår uppfödning. Ändå rapporterar myndigheter och skogsnäring att situationen i skogen blivit bättre med mer lövträd och död ved, just det som vitryggen behöver. Varför blir det då inte bättre för vitryggen?
Den vitryggiga hackspetten lever i stora sammanhängande lövskogar med gott om gamla och döda träd. Under de senaste hundra åren har utvecklingen för arten gått kraftigt utför till följd av skogsbrukets systematiska utarmning av den svenska skogen. Löv- och blandskogarna har försvunnit. Vitryggen fanns för hundra år sedan spridd över stora delar av landet och i vissa landskap ansågs den vanlig. Trots Naturskyddsföreningens omfattande uppfödning och utplantering av ungar finns i dag ett enda, ett sista, par i landet. Men det beror inte på bristande kunskaper, det är väl känt hur skogen och landskapet behöver se ut för att vitryggen ska kunna leva:
Skogsnäringen framhåller gång på gång att mängden lövträd och död ved ökat på senare tid och att de av riksdagen antagna miljömålen är på väg att uppfyllas. Vitryggen borde då gynnas. Men Naturskyddsföreningen har låtit Riksskogstaxeringen i Umeå göra en analys över utvecklingen av vitryggens skogar från mitten av 1980-talet och fram så långt det fanns tillgänglig data. Analysen visar att miljömålsuppföljningens kriterier för äldre lövskog huvudsakligen innefattar skogar som inte uppfyller vitryggens krav på lämplig biotop. Den ökning av lövträd och död ved som redovisas är dessutom mycket liten i absoluta tal och i förhållande till den totala skogsarealen.
Sveriges skogar är – trots den ökning som skett – alltjämt kraftigt utarmade på såväl gammal lövskog som död ved jämfört med det ursprungliga skogslandskap vitryggen och de andra lövskogsspecialisterna är anpassade till. I vitryggens kärnområde, ett bälte från Värmland till Gästrikland, utgör de lämpliga skogarna omkring 0,1 procent av den totala skogsarealen.
Naturskyddsföreningen tvingas därför konstatera att nästan hela Sverige är en öken för vitryggen. I delar av Finland, där stammen av vitryggig hackspett vuxit kraftigt under senare tid, är inslaget av lövrika skogar och död ved nästan dubbelt så stort som i det svenska kärnområdet. I dessa numera ovanliga livsmiljöer lever också hundratals andra krävande och hotade arter, arter som räddas ”på köpet” om vitryggen överlever.
Den hittillsvarande miljömålsuppföljningen ger alltså inte relevant information om förutsättningarna för många av de lövskogslevande hotade och rödlistade arterna. I stället visar tillståndet för den vitryggiga hackspetten det mycket allvarliga läget. Kriterierna för miljömålsuppföljningen beträffande lövskogar och lövinslaget måste därför ändras för att ge en klar och tydlig bild av miljötillståndet.
Den vitryggiga hackspetten omfattas av EU:s fågeldirektiv och Sverige har därmed EU-rättslig skyldighet att bevara den, liksom andra naturligt förekommande fågelarter, i gynnsam bevarandestatus i landet. Som det ser ut i dag klarar Sverige inte detta.
För att den vitryggiga hackspetten ska kunna komma tillbaka och hundratals andra arter i våra lövskogar ska finnas kvar i framtiden måste:
• Lövskogar och blandskogar utvecklas över hela landet. I södra Sverige krävs akut restaurering av lövskogar.
• Ytterligare minst 20000 hektar lövskog skyddas inom kort i främst i Västra Götaland, Värmland och Uppsala län och minst 50000 hektar utvecklingsmark för nya lövskogar sparas. Till detta kan medborgarnas skogar inom statliga Sveaskog och Fastighetsverket användas.
• Lag och praxis ändras samt högre anslag avsättas snarast för att Skogsstyrelsen ska kunna teckna naturvårdsavtal över längre tid än dagens 50 år för yngre lövskogar som i dag saknar höga naturvärden, men som har potential inför framtiden.
• Naturvårdsverket och länsstyrelserna omedelbart medverka till röjning av invuxen gran i skyddade lövskogar, främst i ett antal naturreservat där det finns förutsättning för vitryggen att expandera.
• De stora skogsbolag som har gjort mycket betydelsefulla insatser för vitryggen, genom att frivilligt avsätta stora områden, ytterligare öka sina insatser. Övriga bolag måste också, enligt miljöprincipen om att förorenaren betalar (Polluter Pays Principle), ta sitt ansvar för att återfå lövskogar i Sverige.
• Riksdagen ta konsekvenserna av decennier av otillräcklig skogspolitisk styrning och besluta om en ny skogspolitik, inklusive en ny lag för skogen, som förhindrar fortsatt fullt medveten artutrotning.
Det är dags att samhället och skogsnäringen på ett seriöst sätt tar tag i den allvarliga situationen för den biologiska mångfalden i den svenska skogen. Förlust av biologisk mångfald anses vara en av de globala ödesfrågorna för mänskligheten, i nivå med klimathotet, och detta allvar gäller även den svenska skogen. Artutarmningen måste upphöra, att med dagens kunskaper fortsätta att med berått mod utrota välkända, stora, vackra och lätt igenkända arter som den vitryggiga hackspetten ur vår fauna är ett beklämmande bevis på oförmågan att genomföra nödvändiga omprioriteringar i samhället. Den vitryggiga hackspetten får inte följa mellanspetten in i utrotning.
KARIN ÅSTRÖM
vice ordförande, Naturskyddsföreningen
KRISTOFFER STIGHÄLL
projektledare vitryggig hackspett, Naturskyddsföreningen
Husqvarna 445, Yanmar2001D+kran o huggarvagn