En ny publikation på ämnet betesskador av älg på tall har kommit ut. 25 st bestånd har inventerats i Västmanland och Örebro län 2005.
Titel: Spatial distribution of browsing and tree damage by moose in young pine forests, with implications for the forest industry
Tidskrift: Forest Ecology and Management
Författare: Märtha Wallgren, Roger Bergström, Göran Bergqvist, Markus Olsson
Jag kan inte dela med mig av artikeln här. Nedan följer min tolkning av deras viktigaste resultat.
1. Betesskador var till stor del slumpmässigt utspritt på landskapsnivå, utan större tendenser till rumslig autokorrelation.
2. Inom bestånd var dock korrelationen stark upp till ca. 350 meter: dvs. älgskador i en del av ett bestånd var ofta förknippat med skador i andra delar av samma bestånd.
3. Högre stamantal (av tall) var associerat med lägre skadefrekvens.
4. Björkinblanding föreföll vara svagt förknippat med högre frekvens av skador.
5. Det starkaste sambandet mellan frekvens av skador på yt-nivå gavs av tidigare betning: dvs. tidigare betade områden besöktes gärna av älgen igen.
6. Om en tall hade beteskador var risken förhöjd att även grann-tallarna hade betesskador.
Jag har inte hunnit lusläsa artikeln ännu, men det var så intressant att jag ville starta tråden redan nu. Förhoppningsvis kommer skogforsk ut med en sammanfattning själva snart. Där kanske författarna kan ge sin egen bild av resultaten (som säkert skiljer sig från min redogörelse på vissa punkter). Eller om någon från skogforsk kanske läser här på forumet och vill hoppa in i diskussionen?
Men intressant tycker jag att en del av deras resultat är. Vissa saker var man ju rätt säker på, men punkter 3 och 4 kunde vara intressanta att diskutera: har en känsla av att det råder delade meningar om detta på forumet