Ett skräckexempel var 50 årig andragallring som var ett gallringsuppdrag,ca 300 fub.
Gallringen utfördes i mars på otjälad mark och eftersom det regnade mycket den våren så blev det
aldrig någon bärighet att köra ut.
I maj fick man kalla fötter och var oroligaför barkborre så man körde på vinst och förlust.
Basvägen var totalt söndetkörd med meterdjupa spår,jo det är sant.
Skotaren hade även kört fast där och blivit bärgad.
Inne i beståndet så var det i allmänhet ca 50 cm djupa spår.
Jag ansåg att beståndet i stort var totalförstört,lappade ihop basvägen med lite mossa och önskade lycka till.
Då körskadorna var så omfattande så hade det vart bättre att chansat på att det inte blitt så farliga
insektsskador och kört ut virket nästa vinter som energived för att rädda beståndet.
Man är i sin iver att få ut råvara bered att gå över lik i dag i skogsbruket.
Lagade för övrigt en vägsamfällighet för 40.000 +m åt ett större skogsbolag som avverkat 200 fub.
Ekonomin i det någon?