lör 18 aug 2012, 10:02#183535
Jag tycker att det finns visst fog för trådskaparens oro. Iallafall om man har följt debatten i riksmedia.
Där finns ingen förståelse för att metoden inte duger särskilt bra för att dra upp tallskog, dvs bara passar vissa marktyper. Det finns ingen tanke på de astronomiska skötselkostnaderna. Eftersom det alltid har funnits ett folkligt motstånd mot kalhyggen så kan politiker vinna en hel del genom att ge sig in med absurda förslag om skogspolitik: si och så många procent skall plötsligt skötas med naturkultur.
Genom sina goda kontakter med media har naturskyddsföreningen även lyckats etablera ett nytt språkbruk:
Plantage är deras ord för planterad ungskog. Så enligt deras syn är en majoritet av landets skogar plantager.
Naturskog har blivit deras ord för alla slutavverkningsbara bestånd som enligt denna syn blir skyddsvärda.
Skövling är synonymt med slutavverkning eller kalhyggesbruk.
Jag tycker personligen inte att kalhyggen är vackra och jag tror att vi alla älskar att promenera i ett (välskött) 120+ tallbestånd.
Men det handlar ju om att försöka tänka lite bortom denna känsla också. Vad händer sedan med skogen efter detta stadium? Hur ska vi bruka skogen för samhällets bästa? Allmänheten borde få även dessa synpunkter tillgodosedda genom media.