ons 23 nov 2011, 00:51#147146
Jo det är klart att jag försöker lära mig så mycket som möjligt av honom, jag är själv uppväxt på en mindre gård och har varit i skogen hela mitt liv. fick börja med en lite yxa och grantoppar som jag körde ut med min shettlandsponny på en liten lunnarbåge. Sedan byttes yxa ut mot en liten röjsåg och till sist fick man köra med motorsågen. Min farfar var Jägmästare för Assidomän. Min tjej utbildar sig inom detta också, hon läser skog och trä teknik i växjö.
Vi har jätte mycket att lära men vi har ändå en bra grund känns det som.
Tyvärr är det så att svärfar sedan en tid är väldigt begränsad i sin rörlighet efter en olycka så han kan inte gå i skogen. Detta gör det lite svårare att gör mycket gemensammt.
Jag köpte en en liten skogskärra till atv i våras, sen lånade jag min fars atv under sommar halvåret( han använder den bara till snö plogning) sen har jag kört ut ved från en gallring som södra gjorde i vintras där dett lämmnades mycket som man kunde ta tillvara på för den som har tiden.
jag har även med atv bärgat en del vindfällor. Detta till min svärfars stora förtjusning, nu åker han runt med traktorn och letar vindfällor och toppbrutet som han vill att jag ska ta ut. Allt gör han ved av, han är nu beroende av att stå vid vedklyven sedan han inte kommer ut i skogen.
Jag vill särskillt poängtera att vi inte "räknar ned" han.
Det jag kan tycka är synd är att han inte tänker framåt, nästa generation.
Pga hans skada så kan han inte va ute i skogen och arbeta längre, eftersom detta är hans ända inkommst och han aldrig har arbetat med något annat så tar det hårt på plånboken när kroppen inte längre fixar vad som krävs. Det är ju därför som han gör som han gör, förr tog han ut vad han behövde för att få det att gå ihop, och han gjorde det själv, nu ska han föda södra ur sin skog också så han får ta mer än vad han hade behövt om han gjort det själv.
Vår tanke är att det skulle kanske varit bättre att vi köpt gården av han medans det fortfarande fanns något kvar i huggningsklass. Det skulle inte betyda att han skulle behöva flytta eller något sådannt, han skulle kunna fortsätta som han gjort hela sitt liv bara att mysa i skogen. Utan att behöva oroa sig för pengar.
För att återgå till vad vi faktiskt äger idag, så är det ganska misskött. Vi köpte av kyrkan och det känns som att dom inte har gjort något alls på denna gården sedan dom köpte den 1997 (förutom några jätte hyggen). jag skulle väldigt gärna ta med svärfar ut och kolla på det men det är omöjligt pga terängen.
Det som oroar mig är att merparten av skogen är en ungskog på 25-30 år mestadels gran men även tall. Det befinner sig i en sluttning så dom är långa raka och fina, men smala. De står alldeles för tätt och minst halva stamantalet skulle behöva huggas. Det som oroar mig är att gallrar man ur som man känner att det borde göras, så rycker väl det som man lämmnar i första storm som kommer?
Ska man göra så här kanske? att man gallrar ut kanske 1/4 av stammar nu och väntar ett par år för att sedan gallra ut 1/3 av stammarna då? vinner man något på att man inte öppnar upp beståndet så fort?