Re: bästa historien
Postat: fre 04 aug 2023, 12:18
Vi skulle ha en bjudning till nyårsafton. Våra vuxna barn skulle komma hem till oss gamlingar.
-Kan du inte köpa lite raketer eller smällare. Du vet ju att killarna uppskattar det!
-Det finns ju inte så mycket roligt nu för tiden, mest fjutt och lite puff. Men jag ska se vad jag kan hitta,
Åkte iväg till stormarknaden där de satt upp lite extrabord för just fyrverkeriförsäljning.
Det var gott om hugade sprängämnesexperter vid disken.
Jag fingrade på en raketsats när expediten kom fram till mig.
-Kan jag hjälpa till kanske?
-Njaa.....Den här satsen, hur funkar den? Är det med rejäl knall eller bara ljussken?
Han pekade på den första raketen.
-Den här till exempel den låter ungefär pssssssst, woooosch. swiiisch, svirl, Puff-puff och exploderar på 150 meters höjd i regnbågens alla stjärnor.
Han pekade på nästa.
-Den här. Pssssst, wooooosch, swiiisch, ratabang-bang-bang, kapoff med blixt på samma höjd.
Han gick igenom hela raketsatsen 8 raketer med samma livfulla ljudbeskrivning.
Karln var tydligen idiot!
Jag suckade och tog tag i en stjärnbomb.
-Den här då?
-Åh. Den är fantastiskt. Frääs, splutt, splutt, frääs, swirl-swirl poff-poff.........
Började bli trött på människan.
-Ursäkta....men har ni inget som låter KA-BOOOM?!! En jäkla knall liksom? Avbröt jag.
Han tittade förvånat på mig.
-Den här kanske! Han tog fram en stor pjäs under disken som verkade intressant.
-Nu börjar det likna något, sa jag nyfiket. Hur låter den?
-Poff!
-Inget KA-BOOOM?
-Nej! Inget Ka-Boom!
-Men vad fan! Utbrast jag uppbragt. Har ni inget som ger en rejäl knall?!
-Nej tyvärr. Det mesta med knall är förbjudet!
Irriterat tog jag en liten påse för 75 kronor som innehöll smatterband, små häxpipor och några bengaliska eldar. Knappt tillräckligt för att höja stämningen på en dagisfest,
-Skitsamma! sa jag ilsket och betalade.
När jag kom hem gick jag ut i mitt uthus och tittade på lagerhyllorna jag hade där.
Vi bor ute på landet på en ganska stor tomt med endast en granne vid sidan om. En kilometer bort ligger ett militärt skjutfält som används på våren och sommaren. På hösten när det inte pågår övning är det ett fantastiskt svampområde.
Och inte bara det.
Ni har inte en aning om hur mycket ammunition som glöms kvar ute i skogarna, Ibland kommer jag hem med mer lösplugg än svamp. Allt i från skott till automatgevär till stora patroner till luftvärnskanoner. Givetvis inga skarpa skott men ändå. Mitt intresse för att plocka patroner har under åren blivit lika stort som intresset för svamp.
Jag studerade nu intresserat alla mina åtta lagerhyllor med ammunition och kom på en idé.
Jag spände fast patronerna i skruvstycket och lossade kulan försiktigt med en tång. På så vis kom jag åt krutet.
Jag vägde upp alltihop och vid tre kilo krut kände jag mig nöjd.
Så långt var allt väl. Nu behövde jag bara ett bra kärl att stoppa allt i.
Mina ögon föll på fruns saft-maja som stod på en hylla bredvid.
Perfekt!
Försiktigt hällde jag i krutet, packade det väl och som krydda på moset slängde jag i barnfyrverkeriet.
Slet bort gummislangen och ersatte den med en oljeindränkt repstump som blev en perfekt stubin.
Därefter lindade jag in skapelsen hårt med silvertejp.
Jag tog några steg tillbaka och begrundade den silverfärgade bomben.
Nu kunde det bli nyårsafton för nu skulle det bli KA-BOOOM.
Nyårsafton kom, likväl gästerna. Vi åt och drack gott under trivsamt gemyt.
Tolvslaget närmade sig och vi begav oss ut för att invänta det.
-Har du fixat några raketer? Frågade äldsta sonen.
-Ingen fara, svarade jag och plockade fram den stora silverbomben.
-Kolla vad farsan Baloo har fixat, återtog jag stolt.
-Wow! Utbrast sonen imponerat. Har du gjort den själv?
-Jajjamensam! Jag och Alfred Nobel du vet! Nu blir det KA-BOOOM!
Jag släpade fram fyrverkeriet och ställde det på ett säkert avstånd från oss och tände på den hemmagjorda stubinen som tände och började glöda.
Vår hund Betsy, en sex år gammal rottweilerhona studerade mig nyfiket när jag tände. Jag började gå därifrån för att sätta mig i säkerhet.
-Kom Betsy! Sa jag till hunden.
Hon rörde sig inte ur fläcken. Hon studerade misstänksamt den glödande stubinen,
-KOM HIT! Röt jag,
Men hundskrället löd inte. I stället tar hon tag i den glödande stubinen och börja släpa iväg fyrverkeriet mot uthuset.
-STOPP! STANNA! BETSY KOM HIT! FY! FOT! LIGG! STANNAAAAAA!
Hon hörde inte på det örat alls, utan släpade in bomben under uthuset.
Jag fick panik, sprang fram och bultade på väggarna och ropade på henne.
Äntligen kom hon ut. Utan fyrverkeriet.
Det var då jag kom att tänka på att det fortfarande fanns närmare 100 kilo ammunition på hyllorna där inne.
-SPRING! Skrek jag till min familj. DET KOMMER ATT SMÄLLA UTAV BARA HELVETE!!!.
Vi tog skydd bakom bostadshuset.
Explosionen blev fruktansvärd. Alla fönsterna mot tryckvågen blåstes ut. Takpannor och brinnande träbitar regnade ner i trädgården.
Försiktigt tittade vi fram bakom husknuten.
Av uthuset syntes inte ett spår. En stor krater på närmare två meter och en diameter på tio var allt som fanns kvar.
Jag tittade på min familj.
-Är ni okej? Frågade jag oroligt.
-Det k-k-kallar jag en riktig KA-BOOOM. Vilken jä-jävla smäll, stammade sonen häpet.
Yngsta dottern jublade och klappade händer.
-Vad bra pappa. Nu kan vi ju göra en pool i gropen. Snälla pappa. Snällaaaa!
Jag tittade på min fru som stod askgrå i ansiktet och snyftade.
-Såja gumman. Det ordnar sig nog ska du se, tröstade jag.
Nu ilsknade hon till och spände ögonen i mig samtidigt som hon fräste:
-Ordnar sig nog! Inser du hur svårt det är att få tag i en saft-maja idag!!!
😁😁😁😁
-Kan du inte köpa lite raketer eller smällare. Du vet ju att killarna uppskattar det!
-Det finns ju inte så mycket roligt nu för tiden, mest fjutt och lite puff. Men jag ska se vad jag kan hitta,
Åkte iväg till stormarknaden där de satt upp lite extrabord för just fyrverkeriförsäljning.
Det var gott om hugade sprängämnesexperter vid disken.
Jag fingrade på en raketsats när expediten kom fram till mig.
-Kan jag hjälpa till kanske?
-Njaa.....Den här satsen, hur funkar den? Är det med rejäl knall eller bara ljussken?
Han pekade på den första raketen.
-Den här till exempel den låter ungefär pssssssst, woooosch. swiiisch, svirl, Puff-puff och exploderar på 150 meters höjd i regnbågens alla stjärnor.
Han pekade på nästa.
-Den här. Pssssst, wooooosch, swiiisch, ratabang-bang-bang, kapoff med blixt på samma höjd.
Han gick igenom hela raketsatsen 8 raketer med samma livfulla ljudbeskrivning.
Karln var tydligen idiot!
Jag suckade och tog tag i en stjärnbomb.
-Den här då?
-Åh. Den är fantastiskt. Frääs, splutt, splutt, frääs, swirl-swirl poff-poff.........
Började bli trött på människan.
-Ursäkta....men har ni inget som låter KA-BOOOM?!! En jäkla knall liksom? Avbröt jag.
Han tittade förvånat på mig.
-Den här kanske! Han tog fram en stor pjäs under disken som verkade intressant.
-Nu börjar det likna något, sa jag nyfiket. Hur låter den?
-Poff!
-Inget KA-BOOOM?
-Nej! Inget Ka-Boom!
-Men vad fan! Utbrast jag uppbragt. Har ni inget som ger en rejäl knall?!
-Nej tyvärr. Det mesta med knall är förbjudet!
Irriterat tog jag en liten påse för 75 kronor som innehöll smatterband, små häxpipor och några bengaliska eldar. Knappt tillräckligt för att höja stämningen på en dagisfest,
-Skitsamma! sa jag ilsket och betalade.
När jag kom hem gick jag ut i mitt uthus och tittade på lagerhyllorna jag hade där.
Vi bor ute på landet på en ganska stor tomt med endast en granne vid sidan om. En kilometer bort ligger ett militärt skjutfält som används på våren och sommaren. På hösten när det inte pågår övning är det ett fantastiskt svampområde.
Och inte bara det.
Ni har inte en aning om hur mycket ammunition som glöms kvar ute i skogarna, Ibland kommer jag hem med mer lösplugg än svamp. Allt i från skott till automatgevär till stora patroner till luftvärnskanoner. Givetvis inga skarpa skott men ändå. Mitt intresse för att plocka patroner har under åren blivit lika stort som intresset för svamp.
Jag studerade nu intresserat alla mina åtta lagerhyllor med ammunition och kom på en idé.
Jag spände fast patronerna i skruvstycket och lossade kulan försiktigt med en tång. På så vis kom jag åt krutet.
Jag vägde upp alltihop och vid tre kilo krut kände jag mig nöjd.
Så långt var allt väl. Nu behövde jag bara ett bra kärl att stoppa allt i.
Mina ögon föll på fruns saft-maja som stod på en hylla bredvid.
Perfekt!
Försiktigt hällde jag i krutet, packade det väl och som krydda på moset slängde jag i barnfyrverkeriet.
Slet bort gummislangen och ersatte den med en oljeindränkt repstump som blev en perfekt stubin.
Därefter lindade jag in skapelsen hårt med silvertejp.
Jag tog några steg tillbaka och begrundade den silverfärgade bomben.
Nu kunde det bli nyårsafton för nu skulle det bli KA-BOOOM.
Nyårsafton kom, likväl gästerna. Vi åt och drack gott under trivsamt gemyt.
Tolvslaget närmade sig och vi begav oss ut för att invänta det.
-Har du fixat några raketer? Frågade äldsta sonen.
-Ingen fara, svarade jag och plockade fram den stora silverbomben.
-Kolla vad farsan Baloo har fixat, återtog jag stolt.
-Wow! Utbrast sonen imponerat. Har du gjort den själv?
-Jajjamensam! Jag och Alfred Nobel du vet! Nu blir det KA-BOOOM!
Jag släpade fram fyrverkeriet och ställde det på ett säkert avstånd från oss och tände på den hemmagjorda stubinen som tände och började glöda.
Vår hund Betsy, en sex år gammal rottweilerhona studerade mig nyfiket när jag tände. Jag började gå därifrån för att sätta mig i säkerhet.
-Kom Betsy! Sa jag till hunden.
Hon rörde sig inte ur fläcken. Hon studerade misstänksamt den glödande stubinen,
-KOM HIT! Röt jag,
Men hundskrället löd inte. I stället tar hon tag i den glödande stubinen och börja släpa iväg fyrverkeriet mot uthuset.
-STOPP! STANNA! BETSY KOM HIT! FY! FOT! LIGG! STANNAAAAAA!
Hon hörde inte på det örat alls, utan släpade in bomben under uthuset.
Jag fick panik, sprang fram och bultade på väggarna och ropade på henne.
Äntligen kom hon ut. Utan fyrverkeriet.
Det var då jag kom att tänka på att det fortfarande fanns närmare 100 kilo ammunition på hyllorna där inne.
-SPRING! Skrek jag till min familj. DET KOMMER ATT SMÄLLA UTAV BARA HELVETE!!!.
Vi tog skydd bakom bostadshuset.
Explosionen blev fruktansvärd. Alla fönsterna mot tryckvågen blåstes ut. Takpannor och brinnande träbitar regnade ner i trädgården.
Försiktigt tittade vi fram bakom husknuten.
Av uthuset syntes inte ett spår. En stor krater på närmare två meter och en diameter på tio var allt som fanns kvar.
Jag tittade på min familj.
-Är ni okej? Frågade jag oroligt.
-Det k-k-kallar jag en riktig KA-BOOOM. Vilken jä-jävla smäll, stammade sonen häpet.
Yngsta dottern jublade och klappade händer.
-Vad bra pappa. Nu kan vi ju göra en pool i gropen. Snälla pappa. Snällaaaa!
Jag tittade på min fru som stod askgrå i ansiktet och snyftade.
-Såja gumman. Det ordnar sig nog ska du se, tröstade jag.
Nu ilsknade hon till och spände ögonen i mig samtidigt som hon fräste:
-Ordnar sig nog! Inser du hur svårt det är att få tag i en saft-maja idag!!!
😁😁😁😁