Bioenergi framställd på ett hållbart sätt kan avsevärt bidra till att begränsa klimatförändringarna. Därför behöver det bli dyrare att släppa ut koldioxid.
Dagens gemensamma utspel baseras på en rapport som togs fram av myndigheterna i december 2017. Den finns länkad längre ner i den här tråden men jag klipper några intressanta delar från den här. Kort sammanfattat så ger den gott betyg åt bioenergi från svenskt jord- och skogsbruk och rapporten beskriver den stora omställning som gjorts i Sverige under en 50-årsperiod. Sverige har en unikt hög andel förnybar energi bland jämförbara länder i världen och mer än 30% av vår använda energi kommer från biomassa. Vi har lyckats att både öka tillgången och användningen av bioenergi samtidigt som vi ökat produktionen i skogsindustrin av skogsprodukter och samtidigt som vi byggt upp virkesförrådet samt det totala kolförrådet i skog och mark.
I Sverige har virkesförrådet i skogen fördubblats sedan 1920-talet. Även avverkning och bioenergianvändning har ökat (se avsnitt 3.1). Sedan 1980-talet har kolförrådet ökat med mer än 15 procent, mycket tack vare att virke haft
ett försäljningsvärde som gjort att samhället och skogsägarna har satsat på en tillväxtinriktad skogsskötsel. Att svedjebruk och skogsbete har upphört och att bränder hindras i stor utsträckning bidrar troligen fortfarande till en ökning av produktivitet och humuslager. Ökningen av kolförrådet innebär att koldioxid har tagits upp från atmosfären. Även kolförrådet i skogsmarken har ökat sedan uppföljningarna av markkolet startade på 1990-talet. Ökningen gäller även när pågående förluster av koldioxid från dränerade skogliga torvmarker tas med i beräkningen.
Rapporten är ett erkännande av denna lyckade resa och den ger också ett viktigt perspektiv och en nyansering gentemot miljörörelser som vill jämställa biobränsleeldning med utsläpp från fossil förbränning:
Det är viktigt att använda relevanta skalor för tid och rum och jämförelsealternativ när man skattar bioenergins potential för att minska utsläppen av växthusgaser. Tidsaspekten har lett till diskussioner om ”återbetalningstid”. Redan i ett tioårigt perspektiv är de flesta bioenergisystem klart bättre än fossila bränslen och i längre
tidsperspektiv är de överlägsna. Restriktioner för bioenergi som inte tar hänsyn till skogens långa omloppstid för
att återbetala den initiala kolförlusten främjar inte effektiva klimatåtgärder. Om man ersätter ovanligt kolrika skogar med produktionsskog eller om man dikar så att man förlorar stora mängder torv (mer än två decimeter) får man emellertid kolförluster som inte återbetalas på över hundra år.
Slutsatsen i rapporten är att det behövs kraftfulla styrmedel som gynnar bioenergin (och andra förnybara källor) på ett hållbart men teknikneutralt sätt. Sverige har haft koldioxidskatt sedan 1992 men myndigheterna trycker på behovet av kännbara koldioxidskatter. Framför allt i EU.
Läs myndigheternas pressmeddelande här och hela rapporten här.
Jag klipper in hela slutordet här:
Det är inte möjligt att fasa ut fossila bränslen om man inte inför tillräckliga styrmedel, till exempel kännbara koldioxidskatter. Kostnader för koldioxidutsläpp bör gälla för alla sektorer och vara tillräckligt höga för att påverka utsläppen.
Exempelvis bör man säkerställa åtgärder för att höja priset på koldioxid iEU:s handelssystem för utsläpp. Globalt är subventionerna till fossila bränslen fortfarande mycket större än till förnybar energi. Subventionerna måste fasas ut
för att nå målen om en begränsad klimatpåverkan. Marknader behöver även långsiktiga riktlinjer som uppmuntrar aktörer att göra val som bidrar till mer hållbara lösningar. Det gäller allt från privatpersoners
privatkonsumtion, till stora företag som ska investera i kraftverk eller anläggningar för bränsleproduktion.
Styrmedel ska företrädesvis vara teknikneutrala och främja hållbar bioenergi, oavsett vilka råvaror man använder. Åtgärder som minskar efterfrågan på energi ska prioriteras eftersom den energi som aldrig behöver tillföras inte har någon miljöpåverkan. Ändamålsenliga styrmedel och lagstiftning med tillhörande föreskrifter är nödvändiga för att skapa en hållbar och resurseffektiv användning av tillgänglig skogs- och jordbruksmark. De behöver vara utformade för att hantera hållbar bioenergi med avseende på till exempel biologisk mångfald och livsmedelsförsörjning.
Åtgärderna måste samtidigt bidra till en effektiv användning av resurser. Successivt utvecklade styrmedel och certifiering för hållbar bioenergi bör ge lämpliga incitament för att hållbart integrera bioenergi med produktionen av
bland annat livsmedel och virke. Styrmedlen måste fungera vid olika lokala förutsättningar och även tillåta lokala stödåtgärder. På så sätt är det möjligt att både främja en utveckling av fungerande marknader för hållbar bioenergi och att motverka klimatförändringarna.
Logga in för att se de bilder eller dokument som författaren har laddat upp.
Du måste vara medlem för att logga in. Det är gratis att bli medlem och registreringen går fort, Välkommen!
Skapa konto