Indisputable Key

Indisputable key är ett EU-finansierat projekt som leds av Trätek. Företag och vetenskapliga institutioner i flera länder är inblandade. Grundtanken med Ikey, som projektet kallas i kortform, är att skapa spårbarhet i produktkedjan i skogsindustrin. Alltså att en färdig produkt i ena änden av kedjan, t.ex. virket i ett fönster, kan spåras hela vägen tillbaka till den exakta platsen där trädet växte som virket är taget från. Vad är då fördelarna med detta? I princip alla större industrier är spårbarhet av stor vikt för att kunna upprätthålla kvaliteten på slutprodukten. Spårbarhet för alla komponenter i en produkt gör det enkelt att hitta ursprunget till fel när de uppstår. Ikey syftar nu alltså till att ge samma möjlighet till skogsindustrin. Spårbarhet skulle kunna ge mindre spill och rätt kvalitet till varje beställare.

Spårbarheten gör det också lättare att hålla ordning och reda på lager och brädgårdar. Bland annat skulle man kunna undvika att blanda olika kvaliteter av virke och på så vis kunna göra mer precisa leveranser. I dagens läge leder osäkerheten kring virkeskvalitet till stort spill ute i tillverkningsindustrin eftersom det inte går att specificera vilken kvalitet på virke man vill ha.

Så hur går det till? Tanken är att skördaren skall märka de stockar den avverkar med en, om möjligt, individuell märkning. Detta stock-ID relateras till data från skördaren så som tid, plats och kvalitet och sparas sedan i en databas. Inne på sågverket kan stockarna enkelt identifieras och sorteras. I sågverket förs stock-ID:et över till de bräder och plankor som sågas ur varje stock och på så vis är spårbarheten fullständig.

För ca 10 år sedan införde dom ISO 9000 på företaget jag jobbar. Ett av ledorden var spårbarhet.
Idag är det ingen som bryr sig om det utan nu är det "Lean Production" för hela slanten.
Införandet av ISO 9000 kan konstateras vara helt bortkastat och så tror jag även att det bli med
märkning av virke. Det måste vara en produkt av någon EU Parlamentariker
för att göra något enkelt mycket mera byråkratiskt, omständigt och besvärligt endast för
att skapa mera pappersvändare. I slutändan är det konsumenten som får betala kalaset.
Verkar som sunt bonnförnuft är på utdöende.

Mycket bra skrivet av föregående.

Tänker på när man snickrar själv. Man kollar vad man har för virke på lager och efter vad man ska tillverka så väljer man kvalitet. Lite så anser jag att sågarna borde sälja sitt virke oxå.

Visst tanken är god men det är mycket arbete runt det i onödan tycker jag. Sågarna skulle sälja med olika kvaliteer och sen är det uppköparna som får sortera det i sina lager.

Lasse

Måste vara en teoretiker kommen direkt från skolbänken helt utan förankring i verkligheten som kommit på något så dumt.

Jag kan ta ned en gran som vore perfekt till brädfodring och ta ned en annat 10 meter därifrån som jag knappt vill använda till regelvirke. Så kan blandskogen se ut och då undrar man vad en ursprungsmärkning skulle tjäna för nytta.

Det är där vi skördarförare måste ta ansvaret och klassa stocken så den märks rätt.
Om så är fallet så behövs snart inte virkesmätarna.
Sedan kommer frågan om opartiskhet fram. Är vi skördarförare opartiska?
Jag tror mer på system som kan spåra hela partier.
Sågverken har ändå mätstationer som sorterar virket i olika klasser för att sedan läggas i diameter ock kvalitetsklasser.
Ser inte bekymret riktigt.

Just det Masterchief : Så vill jag ha det.
Föraren bestämmer kvalitet, färg märker, betalning skördarmätt så är det klart. VMF kan ägna sig åt att kolla skördar aggregatens inställda riktighet i stället.
Kalla det vad ni vill. produkt förädling, kompetensutveckling. Skördar ersättningen bör kunna höjas när VMF:s arbete redan är utfört.