En manuell riktningsventil handhas med finger-, hand- ,och arm-kraft. För att ge en manuell ventil proportionalitet så måste fjädern vara relativt linjärt progressiv. För sk elektiska minispakar så är det fingerkraft som gäller då handflatan och hela armen skall vila avspänd på arm- och handstöd.
Vid manövrering av manuella riktningsventilreglage så finns inga armstöd för avlastning. Kroppens axlar och själva reglagen måste "bära upp armen". För att inte det ska ske ofrivillig spakpåverkan av att armen-handen hänger på reglaget så måste spaken ha ett visst motstånd i neutralläge, eller "startkraft"
En elstyrd on/off solenoidventil behöver ingen sån "startkraft".
Fingertoppar har ett optimalt manöverkraft-område runt 2N (Newton) Max 5N.
Fingrar 2N-5N Max 40N
Handspak (delvis med arm) 5N-15N Max 140N
Den här bilden kommer från en sk Ergonomisk Checklista (källa Skogforsk) för skogsmaskiner och den ligger till grund för hur en förarplats bör se ut ur en ergonomiskt riktig synvinkel. Alla mmaskintillverkare sneglar på den här cheklistan (kanske i smyg) för man vill inte kompromissa med förarens välbefiinnande.
Så det är inte önskvärt att ha såna här reglage som vare sig går "för lätt".eller för tungt.
"6-spaks"-reglage har i alla år dragits med att måsta kompromissa med dessa fjädrar. Fjädrarna sitter förspända för att hålla sliden i ett säkert neutralläge. Varje centreringsfjäder är komprimerad någon halv-centimeter. Fjädertråden är ca 3mm-4mm grov så många förare har kunnat klippt av ett halvt eller helt varv på dessa fjädrar för att göra spaken lättare att manövrera. Nackdelen med detta är att eventuellt riskerar att ventilen inte går i exakt neutralläge om den av någon anledning skulle kärva. Det kan i så fall vara bl a en säkerhetsrisk. Neutralläget på alla kranreglage måste vara distinkt och ha en viss startkraft.