Egna reservdelar med 3D printer

Läste en artikel i veckan att 3D printers nu på allvar börjar användas för att både skapa nya reservdelar och även reparera verktyg.

Och här pratar vi då främst om 3D printers som printar i olika metaller.

Nu är ju denna teknik inte direkt ny, men det verkar som att den nu på allvar börjar implementeras i tillverkningsindustrin.

Hur tror ni det är om 20 år. Vad betalas det för då? Är det 3D printern som står hos ÅF och har ersatt lagret, eller är det till och med så att det är var mans pryl så det man beställer är metallpulver och en CAD-ritning?

Spännande med tekniken är att den verkar överlägsen när det gäller att bygga konstruktioner med hög hållfasthet och låg vikt. Ett exempel är att det går att bygga upp en ihålig konstruktion som är uppstagad med "spindelnät" inuti.

Fascinerande! Isär det med att det går å "honeycomba" tunga slitdelar så vikten blir mindre och beholla styrkan i delen. Tar nog lite tid innan jag har den i garagen, men det här kommer för fullt i när framtid.

Vad skiljer en dylik från en mindre CNC-fräs (som kostar
cirkus 0,5 MSEK ...)?

Hej,
Jag vet inte, men gissar avsevärt mycket mer idag. I framtiden lär de nog krypa närmre varandra tror jag.

Stora skillnaden ligger i att en printer är mycket mer lättkörd än en styrd fräs/svarv. Ska man tillverka komplexa delar i en tex 5-axlig fräs så krävs stora kunskaper i skärande bearbetning. Lite kul att en del verkar tro att bara man har en styrd maskin kan man tillverka vad som helst. Pekar inte på dig nu utan rent allmänt verkar det vara den uppfattningen.

Faror med 3D-skrivare http://www.atl.nu/nyheter/faror-med-3d-skrivare
/Niklas

Hej,
Ja, jag läste detta i NyTeknik som jag tror artikeln kommer ifrån.
Plastångorna är nog inte bra i längden, men värst är nog de som printar i stål. Stålpulvret är nog inte att leka med.

Men det finns ju 3D printers för papper, de är nog inte lika farliga. Miljövänligare också. Kan också bli uppsving för finpappersmassabruken!

Mycket, otroligt mycket. Tänk på ett kullager; printen tillverkar varenda enskild detalj på samma gång inte var kula för sig för att sedan monteras.

Nyteknik skriver idag att 3D printers med metallpulver inte är något för hemmabruk...än.
Metallprintern kostar för det första ett par miljoner idag och det är rigorösa säkerhetsregler eftersom metallpulvret kan vara farligt.

Det som skiljer en metallprinter från en plast- eller pappersprinter är att metallpulvret binds ihop med ett lim i printern. Sedan bränns hela konstruktionen i sinterugn. Undrar om det blir mer som gjutjärn det där?

Dagen kommer, alla skrattade åt James Bonds handsfria när den syntes i rutan första gången också.

Hej,
Här är en annan teknik för att 3d-printa i plast. Flytande ämne som stelnar med UV-ljus. Snabbare än med rörligt huvud som de konventionella.

Det finns lite olika typer av metallskrivare, dels de som limmar pulvret som man sedan sintrar.

Mer omtalade är laserbaserade maskiner, till exempel tyska EOS, som direkt svetsar pulvret med laser.
Dessa ger bra ytfinish, men det är lite svårt att få täta strukturer. Kräver skyddsgas, men funkar för de flesta material. Pris typ 5 miljoner.

Sedan har vi Svenska Arcam som svetsar pulvret med elektronstråle. Snabbare än EOS och ger mer solida saker, men med grövre yta . Funkar inte så bra med magnetiska material och kräver vakuum. Bra för saker som ändå behöver efterpoleras och ska tåla mycket stryk. Pris typ mer än 5 miljoner (har hört 10 miljoner nämnas).

Själv har jag en plastskrivare sedan drygt ett år tillbaka. Har haft mycket kul med den, en helt ny värld öppnas om man gillar att designa saker. Helt klart den mest spännande saken jag köpt.

Vad gäller reservdelar så designade jag ut en förstärkt länk till krängningshämmaren på Subarun i somras efter att två stycken gått sönder på kort tid.
Sist jag kollade så satt den där och såg fortfarande välmående ut, så visst kan man göra användbara saker med en plastmaskin också

Harts-baserade maskiner, som Carbon3D, är intressanta. Men det blir en hel del kladd med tvättning och efterhärdning när processen innehåller kemiska steg. Samt att dom kostar en del att hålla igång jämfört med andra konsumentmaskiner.

Kort sagt är det en väldig spännande bransch, som jag tror kommer utvecklas enormt de närmast åren, men som just nu begränsas av de som designar saker minst lika mycket som av tekniken.

Nästa industrirevolution blir 3D-skrivaren http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/3d-s ... iella-vag/
/Niklas

Ja, det är verkligen en perfekt teknik när man behöver enstaka bitar och alla är olika, typ reservdelar till människor.

Airbus har tagit till sig tekniken också och skriver nu ut över 1000 delar till den senaste modellen, A350: http://illvet.se/teknologi/3d-utskrifte ... ivna-delar
Samma sak där, man kanske bara bygger 100 plan per år och då är det ju grymt smidigt att slippa verktygskostnader kunna tillverka delarna allteftersom och göra designändringar utan att det kostar skjortan.

Volymprodukter som personbilar och sånt känns fortfarande avlägset att skriva ut dock. Nuvarande tillverkningsmetoder är så extremt effektiva vid stora serier.

Däremot funderar man lite på om inte tillverkare av skogsmaskiner och hydraulikkomponenter borde börja fundera på tekniken. Dessa är ju typiskt ganska komplexa produkter som byggs i små serier och där det vore smidigt att integrera många delar i en och att kunna ändra utförandet på komponenter allteftersom utan merkostnader.

Vilka maskiner och vilken teknik använder ni? Kör själv SLA med Formlabs nya maskin. Och måste säga att jag är riktigt nöjd med resultatet.