Tja, intressanta synpunkter, men jag skulle först och främst vilja sortera lite, i åsikter och fakta. Och jämföra detta med något helt annat.
När höga chefer tillskansat sig arvoden och fallskärmar, av belopp så stora att de överhuvudtaget inte ligger inom min fattningsförmåga: Då brukar man hävda att det är ”de andras fel”, de som undertecknat avtalen, alltså inte den person som förhandlat sig till fördelar. Och även i detta fall finns det flera parter, där skogsägarföreningarna är en part. Har någon tvingat dem att skriva på något avtal? Om nu avtalet är problemet?
Nästa pilsner är sanningshalten: skribenten använder uttrycket ”nuvarande generella vrakavdraget”. Jag har ingen ambition att försvara den ena eller den andra parten och vet egentligen inte vad karln menar. Det jag vet är att när ordet ”generellt” används i Mätningsbestämmelserna (ex i del 1, överst på sidan 200 i Kap 13: Mätningsbestämmelser) betyder det ungefär ”ALLTID” dock förknippat till VISSA FÖRUTSÄTTNINGAR. Karln kan väl inte mena att mätaren alltid vrakar 3,5-4,5 procent, oavsett virkets beskaffenhet!? I så fall är det väl arbete för lagevrängare?
Om det däremot är så att 3,5-4,5 procent av massaveden (ungefär var 25 massavedbit) har en sådan beskaffenhet att den vrakas: Tja, då borde man väl tala med de som sitter vid spakarna och fråga dem vad de pysslar med? Och så får väl drivningsledarna berätta hur de vill ha det, samt vad det får kosta!
När det gäller tekniska lösningar, om detta är kärnan så vet jag att man åtminstone på Qbera arbetar med system för att fotografera virket på timmerbilarna. Sen kanske man kan fråga sig: Vad är parterna beredda att betala, för olika typer av mätning. En begärd provmätning, av en virkesbil, kostar för föreningen ca 15 000 kr, enligt uppgifter som jag fått muntligen.
Sen räknar han upp alternativ användningsområden: divmedel, kemikalier, tyger och vaniljersättning. Jag kom på ytterligare ett användningsområde: Man täljer ju trähästar i byn Nusnäs utanför Mora. Jävlar vad mycket vad mycket vanliljglass och trähästar det skulle kunna bli av den totala virkesfångsten i Sverige! Karln är ju ett geni! Men varför då köra virket till ett papperbruk utmed norrlandskusten om det är mer lämpligt för vaniljframställning, (på ett bruk i södra Sverige eller Norge) för att virket är fullt med röta?
Jag tror att det i alla typer av industrier är viktigt att man får varor som är lämpliga för ändamålet: Det kan vara brädor och plank till ett husbygge, eller järnbalk till en stålkonstruktion. Jäst som inte upphettats, så att mäsken jäser. Jag är säker på att även massaindustrin behöver bästa möjliga råvara för att bli riktigt lönsam.
”Jasi” ställde tidigare en fråga, efter att jag redogjort för att entreprenörernas betalning, i ett visst område, får betalt för avverkad bruttovolym. Frågan var: Vad motiverar dessa entreprenörer att göra ett bra jobb i skogen? En intressant frågeställning: Om virket verkligen innehåller så stor andel vrak som 3,5-4,5 procent: Hur skulle då en virkesvälta komma att se ut om den andel som idag vrakas, betalades med 200 kr? Med dagens prestationskrav? Och vem ska sitta och sortera ut ”vaniljveden?
Tja, mycket sortera blir det. Men EON har ju planerat att bygga ett antal värmeverk. Även norrut. Och de vrakar väl inte!?
Undrar vraket, dock helt fri från röta
/Per-Erik