Men mycket emfas läggs på planterad, förädlad björk, en fortsatt marginell företeelse i skogen. Man kanske ska lära sig gå innan man ska cykla...
Den stora volymen ligger självklart i den självföryngrade björken, som fortsatt behandlas högst styvmoderligt.
Vi har, enligt rikstaxen, i modern tid aldrig haft så mycket björk som nu - i klena dimensioner! Men misslyckas skogsbruket med att röja bort den i röjningsfasen, får man alltid en ny chans att gallra bort den...
Så för att göra en parafras på hönan och ägget; vilket måste komma först - en lövskötselkultur värd namnet - eller en konsumentnära trämekanisk lövindustri som kan generera stora råvaruvärden?
Skötselmässigt kan självföryngrad björk definitivt drivas till attraktiva, stamraka timmerdimensioner - även i Götaland. Men då går det inte att röja sönder björken, enligt massaindustrins slentrianmässiga röjningsstrategi; "hårt och tidigt". Det gäller att ha klart för sig att björken måste vara förväxande i blandbestånd med gran vid slutet av röjningsfasen. Målet ska vara stamraka, smalkroniga björkar och inte glest utställda "trädgårdsbjörkar". Såväl skärm som stamvis blandning av gran/björk fungerar utmärkt som skötselmodell.
Nedan visas exempel på skillnaden i höjdskiktning. Denna skötselkunskap är avgörande för att kunna hålla kvar björken hela granens omloppstid. Då kan t o m FSCs krav på lövandel i barrföryngringar hålla ända in i kaklet!
Logga in för att se de bilder eller dokument som författaren har laddat upp.
Du måste vara medlem för att logga in. Det är gratis att bli medlem och registreringen går fort, Välkommen!
Skapa konto

