Värma upp verkstad med spillolja.

Detaljerad information förbränning
WTE1


Anläggningen togs i drift 1983. Exempel på farligt avfall som behandlas i roterugnen är: oljeavfall, lösningsmedelsavfall, färg- & limavfall, bekämpningsmedelsrester och PCB-haltigt avfall. I WTE1 behandlas både flytande och fast avfall.



Anläggningen består av:

* inmatningssystem
* kontroll- och styrenhet
* roterugn
* efterbrännkammare
* avgasångpanna
* turbin
* rökgasrening
* skorsten

Inmatning av avfall sker genom roterugnens fasta frontvägg via brännare och så kallade lansar för pumpbart avfall samt via inmatningsslussen för fat och fast avfall och silo för fragmenterat avfall. I frontväggen finns även primärluftintag. Roterugnen är 12 meter lång och innerdiametern är 4 meter. Roterugnen och efterbrännkammaren är invändigt klädda med eldfast tegel.
Förbränningstemperaturen är 1 300 - 1 400 °C, vilket medger en effektiv förbränning samt att slaggen smälter i ugnen. De flesta tungmetaller görs svårlakbara i slaggen genom tillsats av kvarts. Slaggsmältan matas ut i botten av efterbrännkammaren till en vattenfylld släckningsbassäng. Vattnet avleds efter sedimentering till det interna vattenreningsverket. Slaggen placeras i ett slaggupplag i väntan på återvinning.


Från roterugnen leds gaserna till efterbrännkammaren (EBK) där sekundär- och tertiärluft kan tillföras. Temperaturen i EBK är 900 - 1 200 °C och regleras med hjälp av oljebrännare.


Vatten injiceras via lansar i efterbrännkammarens övre del i syfte att sänka temperaturen på utgående gaser. Istället för industrivatten används avfallsvatten med måttliga halter av kolväten och salter, vilket medför en besparing av renvatten och en relevant destruktion av föroreningarna. Rökgaserna passerar sedan avgasångpannan, där en del av rökgasernas värmeinnehåll utnyttjas för ångproduktion. Den alstrade ångan används för uppvärmning inom anläggningen, för uppvärmning via Kumla-Hallsberg-Örebro fjärrvärmenät och för elproduktion i en mottrycksturbin.


Då rökgaserna avlämnat huvuddelen av värmeinnehållet i pannan renas de i en anläggning för avancerad rökgasrening innan de släpps ut i en 60 meter hög skorsten.


WTE2



Anläggningen invigdes våren 2003. I rosterugnen behandlas mindre komplicerat farligt avfall, till exempel impregnerat trä, bromerad plast, samt verksamhetsavfall och hushållsavfall.



Avfallet matas in i anläggningen via en inmatningstratt och förs ut på en sluttande roster. I rosterns nedre del är avfallet utbrunnet och slaggen matas ner i ett vattenbad för avkylning. Slaggen matas sedan ut ur anläggningen och metaller sorteras ut för återvinning. Sorterad slagg deponeras eller används i deponin som konstruktionsmaterial.


Rökgasrening



Förbränningsgaserna från de båda anläggningarna leds först till varsin kalkreaktor där kalkmjölk tillförs. Gasen kyls därmed och gasformiga föreningar som halogener och svavelföreningar binds till kalken, som därefter följer med rökgaserna som ett torrt stoft. Till exempel blir klor som funnits i PCB kalciumklorid (vägsalt) i askan.


Därefter tillsätts aktivt kol för att suga upp kolväteföreningar som dioxiner och dylikt. Även en del kvicksilver avskiljs på kolet. Stoftet avskiljs sedan i ett slangfilter, där ett skikt av kalk och aktivt kol byggs upp, vilket medverkar till en ytterligare avskiljning av föroreningar. Askan och kolet transporteras därefter till en silo. Från silon lossas askan till en lastbil. Askan deponeras i vår deponi för farligt avfall. Mängden försurande gaser mäts kontinuerligt före kalkreaktorn. Mätningarna styr kalktillsatsen.


Efter slangfiltret leds rökgaserna till en skrubberanläggning, där rökgaserna först kyls med vatten till en temperatur av ca. 70°C. Rökgaserna blir då mättade på vattenånga. Härefter tvättas rökgaserna i en tvåstegsskrubber med vatten och väteperoxid. Svavel, kvicksilver och klor i skrubbervätskan leds till ett vattenreningsverk där kvicksilvret separeras bort. Svavel- och klorsalter indunstas i kalkreaktorn innan slangfiltret och hamnar på så sätt i flygaskan.


Den renade rökgasen släpps ut genom en skorsten. Före utsläppet mäts bland annat kväveoxider, svaveldioxid, saltsyra, kolmonoxid, koldioxid, kvicksilver och totalt organiskt kol hela tiden och resultaten registreras och används bland annat för styrning av processen. Provtagning av dioxiner sker kontinuerligt.


Indunstningsanläggning



Indunstning av förorenat vatten sker genom att vattnet överhettas. Ångan används för att finfördela flytande avfall som sprutas in i roterugen och bidrar därigenom till en bättre förbränning. Utgående koncentrat pumpas antingen till slamtankarna för att blandas med övrigt slam och sedan behandlas i förbränningsanläggningen eller används för askuppfuktning för askan som läggs i deponi för farligt avfall.

Wilhelm skrev:Visst eldas oljan upp på Sakab men jag tror inte en vanlig Svenson har en sådan här anläggning.

Detaljerad information förbränning
WTE1


Anläggningen togs i drift 1983. Exempel på farligt avfall som behandlas i roterugnen är: oljeavfall, lösningsmedelsavfall, färg- & limavfall, bekämpningsmedelsrester och PCB-haltigt avfall. I WTE1 behandlas både flytande och fast avfall.



Anläggningen består av:

* inmatningssystem
* kontroll- och styrenhet
* roterugn
* efterbrännkammare
* avgasångpanna
* turbin
* rökgasrening
* skorsten

Inmatning av avfall sker genom roterugnens fasta frontvägg via brännare och så kallade lansar för pumpbart avfall samt via inmatningsslussen för fat och fast avfall och silo för fragmenterat avfall. I frontväggen finns även primärluftintag. Roterugnen är 12 meter lång och innerdiametern är 4 meter. Roterugnen och efterbrännkammaren är invändigt klädda med eldfast tegel.
Förbränningstemperaturen är 1 300 - 1 400 °C, vilket medger en effektiv förbränning samt att slaggen smälter i ugnen. De flesta tungmetaller görs svårlakbara i slaggen genom tillsats av kvarts. Slaggsmältan matas ut i botten av efterbrännkammaren till en vattenfylld släckningsbassäng. Vattnet avleds efter sedimentering till det interna vattenreningsverket. Slaggen placeras i ett slaggupplag i väntan på återvinning.


Från roterugnen leds gaserna till efterbrännkammaren (EBK) där sekundär- och tertiärluft kan tillföras. Temperaturen i EBK är 900 - 1 200 °C och regleras med hjälp av oljebrännare.


Vatten injiceras via lansar i efterbrännkammarens övre del i syfte att sänka temperaturen på utgående gaser. Istället för industrivatten används avfallsvatten med måttliga halter av kolväten och salter, vilket medför en besparing av renvatten och en relevant destruktion av föroreningarna. Rökgaserna passerar sedan avgasångpannan, där en del av rökgasernas värmeinnehåll utnyttjas för ångproduktion. Den alstrade ångan används för uppvärmning inom anläggningen, för uppvärmning via Kumla-Hallsberg-Örebro fjärrvärmenät och för elproduktion i en mottrycksturbin.


Då rökgaserna avlämnat huvuddelen av värmeinnehållet i pannan renas de i en anläggning för avancerad rökgasrening innan de släpps ut i en 60 meter hög skorsten.


WTE2



Anläggningen invigdes våren 2003. I rosterugnen behandlas mindre komplicerat farligt avfall, till exempel impregnerat trä, bromerad plast, samt verksamhetsavfall och hushållsavfall.



Avfallet matas in i anläggningen via en inmatningstratt och förs ut på en sluttande roster. I rosterns nedre del är avfallet utbrunnet och slaggen matas ner i ett vattenbad för avkylning. Slaggen matas sedan ut ur anläggningen och metaller sorteras ut för återvinning. Sorterad slagg deponeras eller används i deponin som konstruktionsmaterial.


Rökgasrening



Förbränningsgaserna från de båda anläggningarna leds först till varsin kalkreaktor där kalkmjölk tillförs. Gasen kyls därmed och gasformiga föreningar som halogener och svavelföreningar binds till kalken, som därefter följer med rökgaserna som ett torrt stoft. Till exempel blir klor som funnits i PCB kalciumklorid (vägsalt) i askan.


Därefter tillsätts aktivt kol för att suga upp kolväteföreningar som dioxiner och dylikt. Även en del kvicksilver avskiljs på kolet. Stoftet avskiljs sedan i ett slangfilter, där ett skikt av kalk och aktivt kol byggs upp, vilket medverkar till en ytterligare avskiljning av föroreningar. Askan och kolet transporteras därefter till en silo. Från silon lossas askan till en lastbil. Askan deponeras i vår deponi för farligt avfall. Mängden försurande gaser mäts kontinuerligt före kalkreaktorn. Mätningarna styr kalktillsatsen.


Efter slangfiltret leds rökgaserna till en skrubberanläggning, där rökgaserna först kyls med vatten till en temperatur av ca. 70°C. Rökgaserna blir då mättade på vattenånga. Härefter tvättas rökgaserna i en tvåstegsskrubber med vatten och väteperoxid. Svavel, kvicksilver och klor i skrubbervätskan leds till ett vattenreningsverk där kvicksilvret separeras bort. Svavel- och klorsalter indunstas i kalkreaktorn innan slangfiltret och hamnar på så sätt i flygaskan.


Den renade rökgasen släpps ut genom en skorsten. Före utsläppet mäts bland annat kväveoxider, svaveldioxid, saltsyra, kolmonoxid, koldioxid, kvicksilver och totalt organiskt kol hela tiden och resultaten registreras och används bland annat för styrning av processen. Provtagning av dioxiner sker kontinuerligt.


Indunstningsanläggning



Indunstning av förorenat vatten sker genom att vattnet överhettas. Ångan används för att finfördela flytande avfall som sprutas in i roterugen och bidrar därigenom till en bättre förbränning. Utgående koncentrat pumpas antingen till slamtankarna för att blandas med övrigt slam och sedan behandlas i förbränningsanläggningen eller används för askuppfuktning för askan som läggs i deponi för farligt avfall.

Wilhelm skrev:Visst eldas oljan upp på Sakab men jag tror inte en vanlig Svenson har en sådan här anläggning.

Detaljerad information förbränning
WTE1


Anläggningen togs i drift 1983. Exempel på farligt avfall som behandlas i roterugnen är: oljeavfall, lösningsmedelsavfall, färg- & limavfall, bekämpningsmedelsrester och PCB-haltigt avfall. I WTE1 behandlas både flytande och fast avfall.



Anläggningen består av:

* inmatningssystem
* kontroll- och styrenhet
* roterugn
* efterbrännkammare
* avgasångpanna
* turbin
* rökgasrening
* skorsten

Inmatning av avfall sker genom roterugnens fasta frontvägg via brännare och så kallade lansar för pumpbart avfall samt via inmatningsslussen för fat och fast avfall och silo för fragmenterat avfall. I frontväggen finns även primärluftintag. Roterugnen är 12 meter lång och innerdiametern är 4 meter. Roterugnen och efterbrännkammaren är invändigt klädda med eldfast tegel.
Förbränningstemperaturen är 1 300 - 1 400 °C, vilket medger en effektiv förbränning samt att slaggen smälter i ugnen. De flesta tungmetaller görs svårlakbara i slaggen genom tillsats av kvarts. Slaggsmältan matas ut i botten av efterbrännkammaren till en vattenfylld släckningsbassäng. Vattnet avleds efter sedimentering till det interna vattenreningsverket. Slaggen placeras i ett slaggupplag i väntan på återvinning.


Från roterugnen leds gaserna till efterbrännkammaren (EBK) där sekundär- och tertiärluft kan tillföras. Temperaturen i EBK är 900 - 1 200 °C och regleras med hjälp av oljebrännare.


Vatten injiceras via lansar i efterbrännkammarens övre del i syfte att sänka temperaturen på utgående gaser. Istället för industrivatten används avfallsvatten med måttliga halter av kolväten och salter, vilket medför en besparing av renvatten och en relevant destruktion av föroreningarna. Rökgaserna passerar sedan avgasångpannan, där en del av rökgasernas värmeinnehåll utnyttjas för ångproduktion. Den alstrade ångan används för uppvärmning inom anläggningen, för uppvärmning via Kumla-Hallsberg-Örebro fjärrvärmenät och för elproduktion i en mottrycksturbin.


Då rökgaserna avlämnat huvuddelen av värmeinnehållet i pannan renas de i en anläggning för avancerad rökgasrening innan de släpps ut i en 60 meter hög skorsten.


WTE2



Anläggningen invigdes våren 2003. I rosterugnen behandlas mindre komplicerat farligt avfall, till exempel impregnerat trä, bromerad plast, samt verksamhetsavfall och hushållsavfall.



Avfallet matas in i anläggningen via en inmatningstratt och förs ut på en sluttande roster. I rosterns nedre del är avfallet utbrunnet och slaggen matas ner i ett vattenbad för avkylning. Slaggen matas sedan ut ur anläggningen och metaller sorteras ut för återvinning. Sorterad slagg deponeras eller används i deponin som konstruktionsmaterial.


Rökgasrening



Förbränningsgaserna från de båda anläggningarna leds först till varsin kalkreaktor där kalkmjölk tillförs. Gasen kyls därmed och gasformiga föreningar som halogener och svavelföreningar binds till kalken, som därefter följer med rökgaserna som ett torrt stoft. Till exempel blir klor som funnits i PCB kalciumklorid (vägsalt) i askan.


Därefter tillsätts aktivt kol för att suga upp kolväteföreningar som dioxiner och dylikt. Även en del kvicksilver avskiljs på kolet. Stoftet avskiljs sedan i ett slangfilter, där ett skikt av kalk och aktivt kol byggs upp, vilket medverkar till en ytterligare avskiljning av föroreningar. Askan och kolet transporteras därefter till en silo. Från silon lossas askan till en lastbil. Askan deponeras i vår deponi för farligt avfall. Mängden försurande gaser mäts kontinuerligt före kalkreaktorn. Mätningarna styr kalktillsatsen.


Efter slangfiltret leds rökgaserna till en skrubberanläggning, där rökgaserna först kyls med vatten till en temperatur av ca. 70°C. Rökgaserna blir då mättade på vattenånga. Härefter tvättas rökgaserna i en tvåstegsskrubber med vatten och väteperoxid. Svavel, kvicksilver och klor i skrubbervätskan leds till ett vattenreningsverk där kvicksilvret separeras bort. Svavel- och klorsalter indunstas i kalkreaktorn innan slangfiltret och hamnar på så sätt i flygaskan.


Den renade rökgasen släpps ut genom en skorsten. Före utsläppet mäts bland annat kväveoxider, svaveldioxid, saltsyra, kolmonoxid, koldioxid, kvicksilver och totalt organiskt kol hela tiden och resultaten registreras och används bland annat för styrning av processen. Provtagning av dioxiner sker kontinuerligt.


Indunstningsanläggning



Indunstning av förorenat vatten sker genom att vattnet överhettas. Ångan används för att finfördela flytande avfall som sprutas in i roterugen och bidrar därigenom till en bättre förbränning. Utgående koncentrat pumpas antingen till slamtankarna för att blandas med övrigt slam och sedan behandlas i förbränningsanläggningen eller används för askuppfuktning för askan som läggs i deponi för farligt avfall.