Det finns mycket information sedan tidigare om vårt lövskogsprojekt. Vi upplever att intresset för lövskogsodling är mycket stort bland Sveriges skogsägare och starttråden har fått mer än 100 000 visningar! Ni hittar mer info i följande trådar:
Skogsforums lövskogsprojekt
Lövplantors tillväxt – efter tre växtsäsonger
Ny video från lövskogshägnet
Stora avgångar
Vi visste att det var mycket sork i området. Det var väldokumenterat och vi såg sorkar ränna omkring när vi var där och jobbade eller tittade till resultatet. Sorkarna gnagde främst på rötterna och många plantor dog. De dödade många björkar och andra plantor, efter något år även många ekar. Tyvärr såg en jägargranne omsorgsfullt till att skjuta bort alla rävar som visade sig (vi såg dem i hägnet flera gånger) och andra predatorer verkade inte rå på sorkstammen. Möjligen kunde vi se en liten nedgång i aktiviteten efter att Fredrik systematiskt ”gasat” de värst utsatta delarna av området med en Husqvarna 357 med slang från ljuddämparen ner i underjorden. Effekterna av sorkens härjningar är främst dödade plantor men vi kan även se en del lidande ekplantor som vi tror beror på att sorkarna gått för hårt åt rotsystemen. En sak som är anmärkningsvärd är att hybridaspen verkar ha klarat sig helt utan sorkskador.
Hur ska man undvika sorkskador? Hade vi kunnat göra något mer förebyggande? Hade det blivit bättre om vi sprutat bort gräsväxten med roundup året innan plantering? Skulle det hjälpa att fridlysa räven? Hade det gjort skillnad om vi satt upp några höga stolpar för ugglor eller ormvråkar att spana från? Kanske?
Oväntad skadegörare
En av de värsta skadegörarna, i alla fall som vi upplever det visuellt, är bålgetingar. De gnager bark på björkarna en bit upp från marken, typ en meter eller mer, och de gnager runt så att allt ovanför dör eller i alla fall skadas allvarligt. Björkarna dör inte men det får till följd att sidogrenarna går uppåt för att ersätta toppen med svåra kvalitetsproblem som följd. Det blir omfattande klyk- och korgbildningar men tillväxten fortsätter ändå uppåt. Hur det kommer att se ut framöver återstår att se men nu ser det verkligen inte roligt ut där fina björkar istället blir runda buskar. Det måhända att sorkarna har tagit död på en större andel av björkarna (kanske upp mot 40%) men av de som är kvar så uppskattar vi att bålgetingen har förstört 70-80% av träden. Björkarna har trots bålgetingskadorna fått en skaplig medelhöjd och de ser inte ut att ha tappat lika mycket i höjdtillväxt som de gör i kvalité. Rent subjektivt uppfattar vi det som att det är fler vårtbjörkar än glasbjörkar som fått getingskador men båda är drabbade. Som referens så har vi även mätt in en del självföryngrad björk som vi hittar i området och de har inte drabbats av getingskador alls.
Utöver sork- och bålgetingskadorna har vi tack vare hägnet klarat oss helt från viltbete. Undantaget är lite angrepp av hare som har gnagt bark på en del träd vintertid.
Mätt nästan varje planta
Vi har nästan mätt (och räknat) in alla träd som vi planterat. Undantaget är eken som vi planterade i grupper om tre och där vi enbart mätt in den högsta om det funnits fler överlevande. Vi har heller inte mätt in alla hybridaspar då de sattes väldigt tätt på ett litet område och det därmed redan uppstått en stor diameterskiktning. Med årets mätdata får vi nu inte enbart höjdutveckling utan svart på vitt hur överlevnaden ser ut för varje trädslag.
Självföryngrade arter
Som tillägg till att mäta de planterade plantorna så har vi även mätt in några självföryngrade. Det handlar dels om rotskott av asp men också om självföryngrad sälg och björk. Just björken är väldigt intressant att jämföra då Säffle ligger inom det svenska ”björkskogsbältet” där självföryngrad björk växer och producerar väldigt bra. Både sälgen och björken som självföryngrats ligger ju lite efter de planterade i växtsäsonger. De planterade hade en växtsäsong i ryggen när vi satte dem medan sälg och björk samtidigt började spira från frön. Det åkte nog också med någon självföryngrad al i mätningen men den skilde sig inte direkt mot de planterade. Utöver självföryngrade lövträd så kommer det både tall- och granplantor i hägnet men dem har vi inte mätt eller räknat.
Överlevnad per trädslag
Det trädslag som har haft allra bäst överlevnad är lind. Vi hittar 80 procent av de 50 plantor vi har planterat. Även rönnen har hög överlevnad med 78% kvar av 100 planterade. Om vi hade mätt in alla hybridaspar som vi planterade så hade de garanterat också legat i det här häradet (eller bättre) när det gäller överlevnad.
Klibbal och rödlönn har 72% överlevnad, alm 64% och avenbok 62%. Detta kan jämföras med björkarna som vi i början tyckte hade en säker etablering. Där finns nu mellan 50-60% av de planterade kvar, med något högre överlevnad för glasbjörk än för vårtbjörk. Då ska man ha i beaktande att de omfattande bålgetingskadorna inte har dödat speciellt många björkar utan ”bara” gett tillväxtskador.
När det gäller ekarna har vi mätt in 172 av ursprungliga 500 planterade. Vi satte tre ekar per planteringspunkt och nu mätte vi enbart en ek om det fanns flera kvar. Vi uppskattar att det fattas minst en ek per planteringspunkt men att det också finns minst en ek per punkt kvar på de allra flesta punkterna nu efter sex växtsäsonger. Det innebär antagligen att överlevnaden sett till samtliga ekplantor kanske landar runt 50-60% men att flerplante-strategin gör att antalet planteringspunkter som fortfarande har en ek troligen ligger runt 80-90%.
För kallt i Säffle?
I botten på överlevnadstabellen hittar vi flera långväga gäster som valnöt (9% av plantorna är kvar), sockerlönn (9%) och äkta kastanj (20%). Här finns även hästkastanj (8%) som ju normalt sett växer bra på de här breddgraderna. Vi misstänker att vi fått en felaktig proveniens på de här plantorna då de har gått väldigt dåligt. De få exemplar av valnöt, hästkastanj och sockerlönn som finns kvar växer inte heller speciellt bra utan står mest och stampar. Däremot se den äkta kastanjen ut att vara mer välmående.
Bokplantorna som vi satte har heller inte gått så bra. Endast en tredjedel (32%) finns kvar och det är en märkbar skillnad mellan bok som har vuxit i tät djungel av asprotskott (=överlevnad och bra höjdtillväxt) mot de som planterats mer öppet (=nästan total avgång eller tynande tillvaro). Fågelbär har också haft en stor avgång (38% finns kvar) och även här hittar vi de flesta och de bästa exemplaren där det finns tät självföryngring runtomkring. Vi tror att den största orsaken till ovanstående arters dåliga överlevnad till stor del kan tillskrivas klimat och proveniens (och en viss del sork).
Någonstans i mitten av överlevarna finns ett antal arter med ca 50% överlevnad: Skogslönn (52%) rödek (51%), ask (50%) och glanshägg (46%). Bortsett från glanshäggen så är det här inhemska trädslag som inte ska ha några klimatmässiga invändningar mot växtplatsen. Här tror vi att det i första hand är sorken som är boven. Möjligen hade vi förväntat oss lite mer av skogslönnen som ju normalt växer bra långt upp i landet men som här ser lite mer lidande ut.
Höjdtillväxten – stor skillnad mellan arter
Värstingen när det gäller höjdtillväxt är hybridaspen där det högsta exemplaret nu var uppe i åtta meter efter sex växtsäsonger. Medelhöjden på de ”härskande” hybridaspar vi mätte var 6,1 meter. Motsvarande medelhöjd för uppmätta rotskott av asp var nu 5,2 meter. När vi mätte förra gången 2022 (efter tre växtsäsonger) var hybridasparna 1,9 meter höga och rotskotten 3,8 meter. Hybriderna har med andra ord lagt in överväxeln medan rotskotten har taktat av lite. Möjligen mätte vi lite fler och mer representativa rotskott i år och kanske mer av de högsta när vi mätte 2022.
Björkens höjdtillväxt
Björkarna har vuxit bra på höjden. De bästa och av geting oskadda björkar har passerat sex meters höjd efter sex växtsäsonger. Getingskadorna drar dock ner medelhöjden med minst en halvmeter eller mer. Glasbjörken har lite högre medelhöjd (4,1 meter) än vårtbjörken (3,6 m) men det kan delvis bero på att getingskadorna är lite högre på vårtbjörk. Sen har vi en liten reservation för att det är svårt att se skillnad på glas- och vårtbjörk i den här åldern. Bland de självsådda så var det väldigt enkelt att hitta vårtbjörkarna med knottror på småkvisten men inte lika tydligt på de planterade.
Den självsådda vårtbjörken har vuxit väldigt bra, 3,5 meters medelhöjd efter sex växtsäsonger (från frö) är skaplig höjdtillväxt ligger den jämsides med planterad vårtbjörk. Men hade det inte varit för getingskadorna skulle skillnaden ha varit större. Men med tanke på att den självsådda björken startat ett år senare så visar det ändå att det är tryck i självsådd vårtbjörk i det här området. Och de är som sagt helt skadefria från geting och kanske t o m från sork? På skogsmark, där det är lättare att få upp självföryngring, är självsådd björk ett mycket intressant alternativ i det svenska ”björkbältet”.
Sälg, när inte viltet äter upp den
En intressant observation är hur bra sälgen växer när den får vara ifred för viltet. Innanför hägnet finns det en del självsådd sälg och de har rakat iväg rejält på höjden. Vi mätte upp några rakstammiga exemplar och fick medelhöjden 5,2 meter. Endast en meter lägre än hybridaspen och i nivå med asprotskotten. Men till skillnad mot rotskotten som turbostartade sin tillväxt år ett så har sälgen kommit som frösådda vilket ger ett visst handikapp. Det ska bli intressant att se hur uthållig höjdtillväxten är för sälgarna och hur de blir framöver.
Al och avenbok överraskar
Al verkar vara en säker art att plantera på den här typen av mark: relativt finkornig jord med inslag av lite fuktigare parti runt några diken. Alen har inte bara visat upp hög överlevnad utan även en bra höjdtillväxt. Medelhöjden är efter sex växtsäsonger 4,6 meter och alen är det trädslag som har uppnått den högsta brösthöjdsdiametern med en DGV på knappt fem cm. De grövsta alarna var 7-8 cm i brösthöjd att jämföra med t ex hybridasparnas 5-6 cm.
Ett annat träd som överraskar är avenboken. Den har haft en skapligt bra etablering och överlevnad (i jämförelse med de andra trädslagen) och den har även kommit igång med bra höjddittväxt. Avenbok ska ju vara ett utpräglat sekundärträdslag precis som boken men här ser den ut att trivas skapligt även när det inte är lika trångt runtomkring. Ska bli spännande att följa denna utveckling.
Rönnen tappar fart
Ett av trädslagen som imponerade mest när vi mätte förra gången 2022 var rönnen. Den hade då en höjd i nivå med hybridaspen och klibbalen, fyra decimeter högre än björkarna (som då också var relativt oskadda av geting). Nu har den tappat fart i förhållande till mer snabbväxande trädslag som björk, al, asp och såväl avenboken som eken är snart ikapp den.
Eken ökar
Även om inte ekarna hör till toppskiktet i lövskogshägnet så har de vuxit på ganska bra på höjden sedan förra mätningen. Höjdspridningen är dock ganska stor och de ekar som växer ihop med självföryngrat löv drar iväg betydligt bättre på höjden än de som växer mer öppet. Men planteringen sluter sig successivt och då kanske det blir bra växtmiljö för allt fler ekar. Idag är medelhöjden 2,6 meter, med en spridning från en meter ända upp mot 4,5 meter. De närmaste åren krävs dock lite sekatörjobb för att räta till växtsättet hos en del individer om det ska bli fina timmerekar i framtiden.
Trängseleffekten!
En sak som är mycket påtaglig är att allt växer bättre när det får stå och trängas. I ytterkanterna av det inhägnade området finns rikliga uppslag av aspskott (rotskott) blandat med självsådd björk och en del sälg. Här finns säkert mer än 20 000 stammar per hektar och en spontan reaktion är att springa hem efter röjsågen. Men vi är glada att vi inte har gjort det! För här växer planterade plantor av ek och bok på höjden. De planterade björkarna som stod bland asprotskoten var de allra högsta. Några upp mot sex-sju meter på sex växtsäsonger. Möjligen ska vi kanske in och brunnsröja lite runt stammar vi vill satsa på framöver men just nu pågår en naturlig diameterskiktning och en stark höjdtillväxt.
Med erfarenheterna från björkexkursion med Bengt-Åke Alriksson (mer artiklar & video kommer snart) så får vi en annan syn på lövröjning än vad vi haft tidigare. Röj inte för tidigt och röj inte för hårt! Dessutom tror vi stenhårt på att höjdtillväxten stimuleras av trängsel!
Här finns en lång video från när vi mätte in lövskogshägnet i oktober 2025:
Logga in för att se de bilder eller dokument som författaren har laddat upp.
Du måste vara medlem för att logga in. Det är gratis att bli medlem och registreringen går fort, Välkommen!
Skapa konto
