tor 18 okt 2018, 10:38#529076
Skogshushållningsplaner för väldigt stora skogsägare görs naturligtvis inte på vare sig kommun- eller länsnivå utan på innehavsnivå. Att titta på ett enskilt län blir därför lite fånigt i mina ögon. Att lita blint på uppgifter i kandidatarbeten är också lite fånigt eftersom huvudsyftet med kandidatarbeten är att träna studenterna i att
skriva vetenskapligt. Det är skrivandet som är det centrala, inte resultaten i sig.
Det här har jag förklarat för dig tidigare, men det tycks fortfarande inte ha gått in. Nåja, "upprepning är kunskapens moder" sa någon...
Men om jag återknyter till min beskrivning av SCAs hushållningsprincip, tillväxtdifferens, så är motsatsen "visarprocent" dvs ungefär relativ tillväxt eller förräntning. SCA valde tillväxtdifferens men Domänverket valde tidigt att istället använda förräntning.
Eftersom gles skog ofta har lågt värde så får den hög förräntning även om den växer ganska dåligt i kubikmeter per år. Fina virkesrika bestånd får däremot låg förräntning även om de växer bra räknat i kubikmeter, bättre än den glesa skogen. Det gör att om man prioriterar slutavverkning enligt förräntning så kommer man först avverka virkesrika bestånd och ha kvar de glesa till sist.
Vilket prioriteringssystem man väljer får stora konsekvenser på sikt:
Om man börjar med att beräkna årsytan, total areal dividerat med genomsnittlig omloppstid (den yta som årligen kan slutavverkas), så kan man enkelt räkna ut vilka virkesvolymer man får ut totalt per år i början med båda prioriteringssystemen. Den som valt tillväxtdifferens kommer då upptäcka att om årsytan hålls konstant så ökar volymen per år. Om avverkad volym istället hålls konstant så kommer man slutavverka gradvis allt mindre arealer per år och omloppstiderna kommer därmed att stiga. Den som istället valde förräntning kommer upptäcka att den totalt avverkade volymen kommer att sjunka över tiden eftersom man slutavverkar allt glesare skogar. Det här gör att om man vill ha ett jämnt virkesflöde räknat i volym så måste den årliga slutavverkningsarealen gradvis öka över tiden och omloppstiden därmed att sjunka. Och till slut får man i princip slut på slutavverkningsskog och då är enda alternativet att vänta tills den nya skogen når slutavverkning.
Samtidigt ska man komma ihåg att Domänverket valde under framförallt 1950-60-70-talet att "restaurera" stora arealer sönderhuggen skog i framförallt Norrlands inland, dvs man slutavverkade och planterade stora arealer dimensionshuggen skog. Man följde inte förräntningsprincipen slaviskt över hela sitt innehav. Problemet är väl möjligen att om man följer båda principerna samtidigt, dvs både avverkar stora arealer restskog och de allra bästa skogarna, så får man ganska snabbt obalans i skogshushållningen.
För den som bedriver trakthyggesbruk är det helt nödvändigt att man förstår trakthyggesbrukets innersta grundprincip: "forestry by area". Den mest grundläggande planeringsprincipen i trakthyggesbruk är årsytan, som man får genom att dividera hela skogsinnehavet med genomsnittlig omloppstid.
årsyta = skogsareal / omloppstid
Ändrar man årsytan så ändras automatiskt omloppstiden. Ändrar man omloppstiden så måste man ändra årsytan. Annars spricker systemet på lång sikt.