tor 04 sep 2025, 16:23#892797Jag viltbehandlar årligen en hel del tallar, både planterade, sådda och självföryngrade dito.
Jag tycker mig genom åren ha observerat att prolepcisförekomsten/frekvensen inte är jämt fördelad över föryngringsytorna - såsom man skulle kunna tro att det borde vara om det t.ex. bara berodde på genetiken hos förädlade planterade plantor.
Mina intryck är istället att förekomsten verkar vara i kluster, ofta i tätare jordar eller i svackor. Således rimligtvis ett samspel av arv och miljö.
Jag upplever även att prolepcisfrekvensen stiger med högre bonitet eller om plantan satts i eller direkt invid omvänd torva jmf med en bit ut i mineraljorden i markberedningen.
Självsådda tallar på ej dikad torvmark tycker jag dock verkar ha haft rätt låg prolepcisfrekvens, trots att det är både fuktigt och kväverikt på växtplatsen. Kanske finns det ett samband med hur hårt kvävet är bundet till kolet (C/N-kvoten)?
Bara mina fem ören...
Ni som är ute och rör er i skogarna får gärna hålla ögonen öppna och kommentera här i tråden om ni tycker att jag är helt ute och cyklar, eller om det kan finnas ett uns av relevans i observationerna. Gäller väl främst de södra delarna av landet p.g.a. annorlunda skottskjutning hos tallarna norröver.
MVH
Alias
"Investera i mark, jag har hört att det inte tillverkas längre!"
-Mark Twain
