Virkesbrist tvingar västra Kanada att börja gallra skogen
Postat: ons 29 maj 2019, 20:42
Skogsbruket i British Columbia (B.C) i västra Kanada har kämpat i många år med att bekämpa Contortabastborren som orsakat hejdlöst mycket skador på skogen genom att angripa främst tall.
Nu ser det ut som man nått framgångar i bekämpningen och helt plötsligt dyker ett nytt problem upp - virkesbrist.
Anledningen är att barkborren tvingat skogsägarna till stora avverkningar under lång tid och industrin har anpassat sig till virkesflödet. Nu när angreppen börjar bli mindre är risken överhängande att skogsindustri får slå igen helt enkelt på grund av virkesbrist.
Mycket av skogen är statsägd i denna del av Kanada och årliga kvoter styr avverkad volym. Men det finns även ett tryck från allmänheten då skog som syns från vägar eller bebyggelse inte får slutavverkas, helt enkelt för att det ska vara ett intakt skogslandskap.
Lösningen enligt forskare i Kanada är nu att istället börja med gallring, något som i princip är obefintligt i västra Kanada idag. Som en sidnot så är gallring relativt vanlig i östra Kanada, detta då skogsmarken på östra sidan till större delar är privatägd.
Redan hösten 2018 påbörjades ett arbete att se över hur man ska gå tillväga för att kunna börja med gallring i större skala. Och det är ett stort arbete. I princip finns inga CTL maskiner i form av skördare och skotare i denna del av Kanada, forskarna anser att detta är den bästa tekniken när det kommer till gallring, men tar även upp att Fällare/läggare och skidders skulle kunna nyttjas men inte lika effektivt.
Det skulle ta tid att lära maskinförare att köra skördare och skotare, dessutom är skördare och skotare riktigt dyra i inköp enligt forskarna, 20 miljoner kronor för en gallringsgrupp enligt forskarna. Det känns som att detta inte kan stämma. Hälften av denna summa känns mer rimlig men även det är dyrt i Nordiska mått.
Annars har ett program tagits fram som ska utbilda ev kommande gallringsspecialister i B.C, metoden kallas “Ett, två, tre” och ska göra att maskinförarna vet hur de lägger upp vägar och gallrar bort rätt träd och korrekta uttagsvolymer.
Ytterligare problem kan också uppkomma genom Kanadas lagstiftning om avverkningslicenser, här krävs kanske lagändringar om man ska kunna bibehålla de årliga virkesvolymerna till skogsindustrin. Forskarna poängterar dock att även om gallring påbörjas i full skala så kan det inte ersätta de volymer som kommit ur skogen när barkborren härjat.
Det finns också positiva bieffekter om gallringsprogrammet startas. Vid låggallring så minskar konkurrensen för de stora träden och de får mer vatten och näring och växer bättre. Dessutom kan skogsbränderna bli mindre och/eller färre då de mindre träden i beståndet inte finns kvar efter gallring, mindre bränsle närmare marken förhindrar att skogsbränder startar och sprids.
Detta är ganska intressant, den Nordiska bilden är att vi gallrar för det forskarna i Kanada säger är bieffekter - är vi naiva i detta tankesätt?
Också intressant att allt detta orsakats av en liten insekt, eller hur?
Vilken av de Nordiska CTL-tillverkarna blir först med en “Gallringsakademi” i British Columbia, om nu planen sätts i verket tror du?
Här kan du läsa ett längre reportage om projektet (på Engelska): https://www.woodbusiness.ca/exploring-t ... rn-canada/
Nu ser det ut som man nått framgångar i bekämpningen och helt plötsligt dyker ett nytt problem upp - virkesbrist.
Anledningen är att barkborren tvingat skogsägarna till stora avverkningar under lång tid och industrin har anpassat sig till virkesflödet. Nu när angreppen börjar bli mindre är risken överhängande att skogsindustri får slå igen helt enkelt på grund av virkesbrist.
Mycket av skogen är statsägd i denna del av Kanada och årliga kvoter styr avverkad volym. Men det finns även ett tryck från allmänheten då skog som syns från vägar eller bebyggelse inte får slutavverkas, helt enkelt för att det ska vara ett intakt skogslandskap.
Lösningen enligt forskare i Kanada är nu att istället börja med gallring, något som i princip är obefintligt i västra Kanada idag. Som en sidnot så är gallring relativt vanlig i östra Kanada, detta då skogsmarken på östra sidan till större delar är privatägd.
Redan hösten 2018 påbörjades ett arbete att se över hur man ska gå tillväga för att kunna börja med gallring i större skala. Och det är ett stort arbete. I princip finns inga CTL maskiner i form av skördare och skotare i denna del av Kanada, forskarna anser att detta är den bästa tekniken när det kommer till gallring, men tar även upp att Fällare/läggare och skidders skulle kunna nyttjas men inte lika effektivt.
Det skulle ta tid att lära maskinförare att köra skördare och skotare, dessutom är skördare och skotare riktigt dyra i inköp enligt forskarna, 20 miljoner kronor för en gallringsgrupp enligt forskarna. Det känns som att detta inte kan stämma. Hälften av denna summa känns mer rimlig men även det är dyrt i Nordiska mått.
Annars har ett program tagits fram som ska utbilda ev kommande gallringsspecialister i B.C, metoden kallas “Ett, två, tre” och ska göra att maskinförarna vet hur de lägger upp vägar och gallrar bort rätt träd och korrekta uttagsvolymer.
Ytterligare problem kan också uppkomma genom Kanadas lagstiftning om avverkningslicenser, här krävs kanske lagändringar om man ska kunna bibehålla de årliga virkesvolymerna till skogsindustrin. Forskarna poängterar dock att även om gallring påbörjas i full skala så kan det inte ersätta de volymer som kommit ur skogen när barkborren härjat.
Det finns också positiva bieffekter om gallringsprogrammet startas. Vid låggallring så minskar konkurrensen för de stora träden och de får mer vatten och näring och växer bättre. Dessutom kan skogsbränderna bli mindre och/eller färre då de mindre träden i beståndet inte finns kvar efter gallring, mindre bränsle närmare marken förhindrar att skogsbränder startar och sprids.
Detta är ganska intressant, den Nordiska bilden är att vi gallrar för det forskarna i Kanada säger är bieffekter - är vi naiva i detta tankesätt?
Också intressant att allt detta orsakats av en liten insekt, eller hur?
Vilken av de Nordiska CTL-tillverkarna blir först med en “Gallringsakademi” i British Columbia, om nu planen sätts i verket tror du?
Här kan du läsa ett längre reportage om projektet (på Engelska): https://www.woodbusiness.ca/exploring-t ... rn-canada/