Myt 8 – Höggallring minskar produktionen

Det här är en tråd i en hel serie där var och en avhandlar en "myt om gallring". Underlaget kommer från Urban Nilsson, professor vid SLUs sydsvenska forskning och här hittar du seriens startsida. Åtta myter om gallring
På startsidan finns en del förklaringar som är viktiga för helhetsperspektivet.

Minskar höggallring produktionen?
I gallringsförsöken finns ett höggallringsalternativ med för både tall och gran. Det motsvarar försöksledet A: ”Försiktig låggallring” i styrka och upprepningar (fyra gallringar för gran och två för tall) och har samma styrka. Ca 30% vid första gallringen och därefter något mindre. Skillnaden är dock att dessa 30% i höggallringsförsöket konsekvent tas bland de grövsta träden.

Effekten blir en betydligt sämre diameterutveckling än i de låggallrade bestånden p g a att man hela tiden tar ut de grövsta och lämnar de klenaste träden. Vid slutavverkningen är medeldiametern betydligt lägre än i de gallrade bestånden men ungefär i nivå med medeldiametern i de ogallrade ytorna. Lite klenare för höggallrad tall men lite grövre för höggallrad gran.

Om man tittar på den totala produktionen så blir den något lägre vid höggallring men inte så mycket. När det gäller gran så ger höggallringen en lägre total produktionsvolym än både gallrat och ogallrat men den ger mer gagnvirke än det ogallrade försöksledet. Höggallring i gran ger dock mindre volym gagnvirke under omloppsperioden jämfört med de försiktigt och måttligt gallrade ytorna.

När det gäller tall så är skillnaden mycket liten mellan höggallarde bestånds gagnvirkesproduktion jämfört med både låggallrat och ogallrat. Det är värt att notera att höggallringsledet gallrats relativt försiktigt jämfört med de flesta andra försöksled med låggallring.

Slutsats:
Höggallring sänker inte produktionen av gagnvirke i tallbestånd men det gör den i granbestånd.



Myt 1 – Gallring ökar tillväxten
Myt 2 – Gallring ger större (grövre) träd
Myt 3 – Gallring ger livskraftigare bestånd
Myt 4 – Gallring ger högre inkomst vid slutavverkning
Myt 5 – Täta bestånd behöver gallras
Myt 6 – Gallring är lönsamt för skogsägaren
Myt 7 – Trädens rumsliga fördelning efter gallring är viktig

Och här kommer du tillbaka till startsidan: Åtta myter om gallring

Vad har ni för erfarenhet av höggallring? Om man gör ett väldigt litet uttag, komer det att öka känsligheten för vind mycket eller fungerar det?
Hittade detta i en rapport , länken är till hela rapporten.

Docent Lennart Eriksson från SLU har skrivit ett antal texter på området gallring och i en
intervju av Carl Blomgren i Jordbruksaktuellt (nr 12, 7/9 2004) kan man återfinna följande
citat av vikt för arbetet:
”Den viktigaste förutsättningen för att förstagallringen skall bli lönsam är att stamantalet före
förstagallringen sänks till en nivå som ligger lägre än den vanligen tillämpade. Därigenom
påskyndas diameterutvecklingen och den för ekonomin så viktiga medeldiametern i uttagna
träd kan nå en acceptabel nivå.”
”Lite tillspetsat kan man säga att det finns tre typer av gallring i de välröjda bestånden –
höggallring, låggallring och förbannad gallring. Den förbannade gallringen är den som aldrig
blir av. Låggallringen innebär att en del av beståndet säljs och att pengarna kastas i sjön
eftersom beståndet som lämnas kvar efter gallring håller en sämre kvalitet beträffande andelen
ungdomsved i centrumdelen samt kvistegenskaperna. Höggallring ger ett bra ekonomiskt
utbyte, förbättrar beståndets kvalitet och bidrar därmed positivt till beståndets framtida
avkastning.”
Man kan även läsa i nedanstående citat från intervjun att Lennart Eriksson anser att:
”Om kvalitetstall skall produceras krävs ett högt inledande stamantal eller en högskärm för att
bromsa kvistutvecklingen i rotstocken. Även stamkvistning är ett alternativ för att förbättra
kvaliteten.”
”I bestånd som håller höga stamantal före förstagallring, vilket är den vanligaste situationen
idag, är det lämpligare att gå fram med låggallring. /…/ Inte sällan ger denna gallring ett
negativt netto, vilket är en konsekvens av att det inte röjts tillräckligt hårt innan. Åtgärden är
dock nödvändig för att få rätsida på den framtida ekonomin. /.../ De vanligaste misstagen är att
gallringen sker för sent och att låggallring alltid används.”
”Låggallring används av gammal vana, vilket även det kan leda till försämrad ekonomi.
Försenad gallring innebär senarelagda intäkter, långsammare diametertillväxt och sämre

https://stud.epsilon.slu.se/2538/1/hami ... 110427.pdf

Vid höggallring lämnas de klena träden kvar och dessa blir p.g.a. sin litenhet väldigt utsatta för både vind och snöbrott.
/Niklas

Att man tar ut dom stora träden förstår jag, men om man endast plockar ett här och ett där, låter bli att göra stora luckor, blir dom lika utsatta då? Borde det inte vara dom höga träden som tar vinden?

De stora träden är ju oftast stora på alla sidor och då blir det ju vissa luckor om de tas bort.

Det krävs ju en viss rotfasthet för att inte välta och det har kanske inte de små undertryckta träden som blir kvar efter en höggallring.

För att motstå toppbrott, behöver stammen ha en viss styrka, vilket kräver en viss diameter.

En annan nackdel med just höggallring är ju att man riskerar att skada de kvarvarande trädtopparna i själva fällningen. Å då försvinner ju själva vitsen med höggallringen...
/Niklas

...

Höggallring är en mycket svår gallringsform att tillämpa i praktiken och bör användas med försiktighet.

Passar illa i granbestånd som försöksresultatet visar och med större uttag än i försöken, vilket det lätt blir i praktiken, kan produktionsförlusterna bli betydande!

Man måste förstå att även höggallring är gallring, vi skall alltså glesa ut tätare grupper och då tar vi bort något av de större träden, men inte alltid det största. Inbillar mig, att det är lätt att tro att vi konsekvent ska ta de största träden, när vi höggallrar.

Tallbestånd kan i vissa fall vara intressanta att höggallra, om vi tex siktar på produktion av kvalitetsvirke. Nästa gallring skulle sedan kunna vara en vanlig låggallring. Inga produktionsförluster, rimligen en högre värdeproduktion.