Nöja sig med en 1:a gallring?

Visst är det drastiskt, mycket drastiskt. Men som jag skrev är detta ett snabbt skott från höften och även om beståndsdatan är hämtad från ett verkligt bestånd (startvärdena) så kan man lika gärna starta med 2200 eller 2000.

Men nu gällde ju frågeställningen en-gallringsmetod och ett förband efter gallring på ca 1200 stammar. Jag tror man måste ta så pass i den enda gallringen. Observera att grundyteutaget är 40%, låggallring. Det är det grövre som lämnas.

Kan nämna att jag själv inte gillar de engallringsförsök jag sett. Tycker det tas på tok för hårt. Typ i denna stilen: viewtopic.php?f=29&t=9982&p=152468#p152468

[EDIT: Rättat länk.]

Måste testa "Ingvar" någon dag. Krångligt?
Hur verklighetsbaserat är det där programmet,är det gjort efter en mängd provytor med olika uttag och SI eller mest räknat fram?

Just den typen av höggallring gick farsan med på för några år sedan på 12 ha. Kunde väl för fanken inte tro att tuvtålen kunde växa sig stark i ett 30 årigt bestånd, men där fick jag mig.

Jag har gjort en snabb simulering till i ProdMod (alltid ont om tid nuförtiden...). Jag valde T24 som är rimligt på dessa breddgrader. Jag lade ut gallringarna så här:
1:a vid 30 år, 35% gr.y uttag
2:a vid 50 år, 25% gr.y uttag (endast tvågallringsmodellen)
(Hittade ingen önskad tid för andragallring så jag har kollat lite gammal data vad som är rimligt.)

Stamantalet rimligt nära ditt önskade.

Engallringsmodellen ger ett totalt uttag av 545 m3sk vid 90 års ålder. Medeldiameter 27 cm.
Tvågallringsmodellen ger ett totalt uttag av 573 m3sk vid 90 års ålder. Medeldiameter 28,8 cm.

Se tabellerna nedan.


För tall, som ändå sägs ha svårare att återta tillväxt som reaktion av en gallring, så är alltså engallringsmodellen klart sämre både för tillväxt och diameter. Av detta kan vi dra slutsatsen att tallen är mer beroende av utrymme och det är viktigare att gallra ett tallbestånd väl än ett granbestånd. Modellen i artikeln är alltså klart tveksam att tillämpa på tall.

Notera gärna att självgallringen är väsentligt större i engallringsmodellen, både för gran och tall. Föga förvånande men här svart på vitt.

-----
Jag har för några år sedan gjort en liknande jämförelse fast då i Ingvar. Här fick jag ungefär samma volym vid avverkning vid 90 år. Självgallring och medeldiameter i slutbestånd följer samma mönster här.
Det jag jämförde då var:
Engallringsprogram, 40% gr.y vid 40 år.
Fyrgallringsprogram med 4 lätta gallringar (20-25%) mellan 30 och 65 år.
Även här står valet mellan något lägre netto (gallring) men tidigare betalt och högre medeldiameter vid slutavverkning. (Kan även nämna att medeldiametern i 4-gallringsmodellen var avsevärt högre, 32,2 cm att jämföra mot 29 cm i engallringsmodellen.)

Klipper in grafiska illustrationer för tillväxten från Ingvar nedan.

Min slutsats: Gallra tall flera gånger.

Trevlig läsning (och räkning ).

Trivelig lesning Towes, Jeg tynner bare furu/tall på marker med svak bonitet(f8), i norge beregnes bonitet etter høyde/40 år. F8 er: furu 8 mtr/40 år, som du ser en veldig svak bonitet. Vil svake boniteter gi andre resultater en det du viser i din kalkyle.

Takk for fine innlegg Towes

Har du siffror på intäkter/kostnader under omloppstiden? Antar du stigande eller sjunkande realvärde på virket och på drivningskostnaderna?

Om man gallrar hårt, sänker man inte den ekonomiskt optiomala omloppstiden då?

Ekonomiska siffror? Nix, inte för detta. Det får andra leka med, har bara bistått med lite simulerade rå-data. Men att göra en nuvärdeskalkyl är ju inte så svårt om man vet hur. Då kan man ju jämföra även ekonomin givet samma förutsättningar. Men jag hinner dessvärre inte just nu. Jobb jobb jobb...

Apropå värdeutvecklingen. Hur utvecklingen blir framgent kan man bara gissa. Enklast är att utgå från dagens nivåer (och vara säker på att verkligheten blir annorlunda ).

Sänker den extra gallringen optimala omloppstiden? Jag brukar räkna att när den löpande tillväxten möter medeltillväxten är det läge att avverka. En snabb titt i granexemplet (högra kolumnerna) ger att det är en marginell skillnad. 2-gallringens kurvor möts kanske två år tidigare än engallringens. Inte jättestor skillnad, men ett intressant inspel, Mangan.

Ja, det blir ju lite konstigt att titta på volym över tid bara, när det är för pengarnas skull man bedriver skogsskötsel, inte för volymens.

Om man lägger in en hård gallring bara, brukar man inte slutavverka tidigare då? Har jag bestämt för mig.

Nu är förstagallringarna lika starka i båda exemplen, 40% gr.y, men där kan man ju simulera hur många varianter som helst. T.ex starkare i engallringsmodellen och lättare i övriga. Min simulering är bara ett av många möjliga exempel.

Jag hade dock inte rekommenderat att ta mer än just 40% gr.y i gallring. Forskning har visat att där går en gräns där granskogen inte orkar "hämta ifatt" utan får en bestående tillväxtförlust som följd av den starka gallringen.

Hur granskog regerar på olika gallringsprogrma finns det många fösöks som undersök under långtid.
Generelt visar resultaten att man får samma volymproduktion oavsett skötselprogram. Men som det påpekats, vanligen är det värdet man vill tillgodogöra sig. Då blir resultaten alltid bäst med få kraftigare ingrepp.
Styrka i de nya gallringsmallarna är att man kan simulera olika skötselprogram och omloppstider.
Grunden för resultatet är att man har ståndordanpassade produktionsmål för beståndet.
Målen skall omfatta hela omloppstiden, från föryngring till nästa slutavverkning.
Med ett mål att prioritera volymproduktionen sätter man få plantor, och minimerar röjning och gallring, för att slutavverka efter kortats tänkbara omloppstid.
På en ståndort lämpad för kvalitetsproduktion (Med kvalitet menas då rakt och formstabilt virke) blir skötsel intensivare med flera plantor och gallringsingrepp samt längre omloppstid.

Rolig att det fortfarande finns de som funderar på hur man vill förvalta sin skog. Annars handlar debatten mest om virkesförsörjning, vilket är något helt annat...
Skogsförvaltaren fattar alltid medvetna besllut. Det blir inte alltid som man tänk. Men som väl är kan man efteråt inte göra om och få reda på vad alternativen kunde gett för resultat. Istället får vi biologiskt mångfald.