Staten riskerar skuldsätta privatA SKOGSÄGARE
Postat: tor 07 mar 2024, 09:09
https://www.di.se/debatt/staten-riskera ... 5r9twxRbU0
Staten riskerar skuldsätta privatpersoner med många årslöner för att skapa informella naturreservat
Det kan inte vara meningen att tusentals privatpersoner ska tvingas betala, i vissa fall bära upp stora lån, för att bli ägare till informella naturreservat som man aldrig efterfrågat, skriver företrädare för Centerpartiet.
För den fjällnära skogsägare som nekas att avverka sin skog innebär Skatteverkets tolkning i praktiken att vederbörande mot sin vilja får sin skogsmark gjord till någon form av informellt naturreservat och tvingas betala tolv gånger högre skatt än vid ett ”formellt” reservat, skriver företrädare för Centerpartiet.
Enskilda privata skogsägare riskerar att, utan att själva vara medvetna om det, vara skuldsatta upp över öronen.
Det är konsekvensen av att ägare av fjällnära skog först tvingades ta strid mot staten för att värna sin äganderätt, kräva ersättning för statens övertramp och därefter bli föremål för en mycket ogynnsam tolkning där skatten på ersättningen riskerar bli tolv gånger så hög som markägaren trott.
Situationen är direkt skandalös för ett land där äganderätten formellt ska vara grundlagsskyddad.
Upprinnelsen till den här cirkusen är att Skogsstyrelsen tidigare försökte hitta kryphål i lagen för att undvika att betala ut ersättning till ägare av fjällnära skog. Det myndigheten gjort – och som Centerpartiet alltid varit kritiska till – är att neka tillstånd att avverka fjällnära skog med en kreativ formulering om att skogen inte utgjort ”pågående markanvändning”.
Det får anses vara ett lika fantasifullt argument som det är ett stort ingrepp i brukanderätten.
Försöket var emellertid fruktlöst och 2020 slog Mark- och miljööverdomstolen fast att intrångsersättning ska betalas ut. Ersättningen ska sättas till marknadsvärdet plus 25 procent. För ett markområde som köpts och värderas till 2 miljoner kronor blir alltså ersättningen 2,5 miljoner kronor.
Värt att understryka är att Skogsstyrelsen redan betalat ut strax över 600 miljoner kronor i ersättningar för nekat avverkningstillstånd för fjällnära skog och där skulle frågan kunna stanna och skogsägare skulle kunna ses som kompenserade.
Dessvärre är fallet inte sådant och risken finns nu att de drabbade skogsägarna står inför en mycket obehaglig överraskning.
Staten har nämligen via Skatteverket nyligen meddelat att den anser att ersättning för nekat avverkningstillstånd för fjällnära skog inte ska beskattas på samma sätt som ersättningar vid reservatsbildningar, där skatten är 27 procent efter avdrag.
Istället ska hela ersättningen beskattas som näringsverksamhet, vilket sammantaget blir cirka 65 procent innan pengarna hamnar i skogsägarens ficka, dessutom utan avdrag för anskaffningsvärdet. Det innebär att de 2,5 miljoner kronor som markägaren får i kompensation för nekat avverkningstillstånd för fjällnära skog, ska beskattas med strax över 1,6 miljoner kronor istället för 135 000 kronor, som hade varit fallet vid en reservatsbildning.
Som skäl anger Skatteverket att det i en alternativ verklighet skulle kunna beviljas avverkning av den fjällnära skogen någon gång i framtiden.
Någon trygghet i att det faktiskt blir så finns givetvis inte, varken på kort eller lång sikt.
För den fjällnära skogsägare som nekas att avverka sin skog innebär Skatteverkets tolkning i praktiken att vederbörande mot sin vilja får sin skogsmark gjord till någon form av informellt naturreservat och tvingas betala tolv gånger högre skatt än vid ett ”formellt” reservat.
Kvar står en enskild medborgare som först utsatts för åratal av juridiska processer mot staten och därefter berövats näst intill hela sin kompensation. Har skogen köpts med lånade pengar innebär det att en mycket stor del av låneskulden kvarstår samtidigt som skogen tappar hela sitt värde.
Hela denna starkt äganderättsfientliga byråkratiska övning leder i slutet till att hela smällen landar på skogsägaren.
I exempelfallet där en skog köpts för 2 miljoner kronor och ersättningen sätts till 2,5 miljoner kronor så kvarstår endast 900 000 när skatterna på 1,6 miljoner kronor är betalda.
Staten har därmed åsamkat den enskilde en nettoförlust på 1,1 miljoner kronor som måste tas ur egen ficka.
Detta är som alla förstår fullständigt huvudlöst. Det kan inte vara meningen att staten å ena sidan aktivt ska kliva in och sabotera enskilda medborgares investeringar och å andra sidan tvinga den drabbade att ta notan. Men, det förefaller vara exakt det som skett i det här fallet.
Regeringen och ansvariga ministrar, Elisabeth Svantesson och Peter Kullgren, måste omgående åtgärda den uppkomna situationen. Det behöver säkerställas att drabbade skogsägare hålls skadeslösa samt att detta problem inte ska kunna uppstå igen.
Det kan omöjligt vara meningen att en del av staten gör privatpersoners mark värdelös och betalar ut ersättning för det och en annan del av samma stat kräver tillbaka så mycket pengar att den enskildes investering inte ens täcks.
Det är inte kompensation eller rättvisa – det är en mardröm.
Äganderätten är skyddad i grundlag och ingrepp i den enskildes ägande borde endast i undantagsfall vara aktuella – och då till en hög prislapp för staten. Så ser inte situationen ut i dag, utan ingrepp i privatpersoners ägande sker närmast regelmässigt som ett sätt att administrera olika typer av intressen som staten vill ta ansvar för.
Det kan inte vara meningen att tusentals privatpersoner ska tvingas betala, i vissa fall bära upp stora lån, för att bli ägare till informella naturreservat som man aldrig efterfrågat.
Det är oetiskt och inte värdigt ett land som grundlagsskyddat äganderätten.
Helena Lindahl, talesperson i landsbygds- och skattefrågor, Centerpartiet
Helena Vilhelmsson, ledamot i Skatteutskottet, Centerpartiet
Anders Karlsson, ledamot i Skatteutskottet, Centerpartiet
Staten riskerar skuldsätta privatpersoner med många årslöner för att skapa informella naturreservat
Det kan inte vara meningen att tusentals privatpersoner ska tvingas betala, i vissa fall bära upp stora lån, för att bli ägare till informella naturreservat som man aldrig efterfrågat, skriver företrädare för Centerpartiet.
För den fjällnära skogsägare som nekas att avverka sin skog innebär Skatteverkets tolkning i praktiken att vederbörande mot sin vilja får sin skogsmark gjord till någon form av informellt naturreservat och tvingas betala tolv gånger högre skatt än vid ett ”formellt” reservat, skriver företrädare för Centerpartiet.
Enskilda privata skogsägare riskerar att, utan att själva vara medvetna om det, vara skuldsatta upp över öronen.
Det är konsekvensen av att ägare av fjällnära skog först tvingades ta strid mot staten för att värna sin äganderätt, kräva ersättning för statens övertramp och därefter bli föremål för en mycket ogynnsam tolkning där skatten på ersättningen riskerar bli tolv gånger så hög som markägaren trott.
Situationen är direkt skandalös för ett land där äganderätten formellt ska vara grundlagsskyddad.
Upprinnelsen till den här cirkusen är att Skogsstyrelsen tidigare försökte hitta kryphål i lagen för att undvika att betala ut ersättning till ägare av fjällnära skog. Det myndigheten gjort – och som Centerpartiet alltid varit kritiska till – är att neka tillstånd att avverka fjällnära skog med en kreativ formulering om att skogen inte utgjort ”pågående markanvändning”.
Det får anses vara ett lika fantasifullt argument som det är ett stort ingrepp i brukanderätten.
Försöket var emellertid fruktlöst och 2020 slog Mark- och miljööverdomstolen fast att intrångsersättning ska betalas ut. Ersättningen ska sättas till marknadsvärdet plus 25 procent. För ett markområde som köpts och värderas till 2 miljoner kronor blir alltså ersättningen 2,5 miljoner kronor.
Värt att understryka är att Skogsstyrelsen redan betalat ut strax över 600 miljoner kronor i ersättningar för nekat avverkningstillstånd för fjällnära skog och där skulle frågan kunna stanna och skogsägare skulle kunna ses som kompenserade.
Dessvärre är fallet inte sådant och risken finns nu att de drabbade skogsägarna står inför en mycket obehaglig överraskning.
Staten har nämligen via Skatteverket nyligen meddelat att den anser att ersättning för nekat avverkningstillstånd för fjällnära skog inte ska beskattas på samma sätt som ersättningar vid reservatsbildningar, där skatten är 27 procent efter avdrag.
Istället ska hela ersättningen beskattas som näringsverksamhet, vilket sammantaget blir cirka 65 procent innan pengarna hamnar i skogsägarens ficka, dessutom utan avdrag för anskaffningsvärdet. Det innebär att de 2,5 miljoner kronor som markägaren får i kompensation för nekat avverkningstillstånd för fjällnära skog, ska beskattas med strax över 1,6 miljoner kronor istället för 135 000 kronor, som hade varit fallet vid en reservatsbildning.
Som skäl anger Skatteverket att det i en alternativ verklighet skulle kunna beviljas avverkning av den fjällnära skogen någon gång i framtiden.
Någon trygghet i att det faktiskt blir så finns givetvis inte, varken på kort eller lång sikt.
För den fjällnära skogsägare som nekas att avverka sin skog innebär Skatteverkets tolkning i praktiken att vederbörande mot sin vilja får sin skogsmark gjord till någon form av informellt naturreservat och tvingas betala tolv gånger högre skatt än vid ett ”formellt” reservat.
Kvar står en enskild medborgare som först utsatts för åratal av juridiska processer mot staten och därefter berövats näst intill hela sin kompensation. Har skogen köpts med lånade pengar innebär det att en mycket stor del av låneskulden kvarstår samtidigt som skogen tappar hela sitt värde.
Hela denna starkt äganderättsfientliga byråkratiska övning leder i slutet till att hela smällen landar på skogsägaren.
I exempelfallet där en skog köpts för 2 miljoner kronor och ersättningen sätts till 2,5 miljoner kronor så kvarstår endast 900 000 när skatterna på 1,6 miljoner kronor är betalda.
Staten har därmed åsamkat den enskilde en nettoförlust på 1,1 miljoner kronor som måste tas ur egen ficka.
Detta är som alla förstår fullständigt huvudlöst. Det kan inte vara meningen att staten å ena sidan aktivt ska kliva in och sabotera enskilda medborgares investeringar och å andra sidan tvinga den drabbade att ta notan. Men, det förefaller vara exakt det som skett i det här fallet.
Regeringen och ansvariga ministrar, Elisabeth Svantesson och Peter Kullgren, måste omgående åtgärda den uppkomna situationen. Det behöver säkerställas att drabbade skogsägare hålls skadeslösa samt att detta problem inte ska kunna uppstå igen.
Det kan omöjligt vara meningen att en del av staten gör privatpersoners mark värdelös och betalar ut ersättning för det och en annan del av samma stat kräver tillbaka så mycket pengar att den enskildes investering inte ens täcks.
Det är inte kompensation eller rättvisa – det är en mardröm.
Äganderätten är skyddad i grundlag och ingrepp i den enskildes ägande borde endast i undantagsfall vara aktuella – och då till en hög prislapp för staten. Så ser inte situationen ut i dag, utan ingrepp i privatpersoners ägande sker närmast regelmässigt som ett sätt att administrera olika typer av intressen som staten vill ta ansvar för.
Det kan inte vara meningen att tusentals privatpersoner ska tvingas betala, i vissa fall bära upp stora lån, för att bli ägare till informella naturreservat som man aldrig efterfrågat.
Det är oetiskt och inte värdigt ett land som grundlagsskyddat äganderätten.
Helena Lindahl, talesperson i landsbygds- och skattefrågor, Centerpartiet
Helena Vilhelmsson, ledamot i Skatteutskottet, Centerpartiet
Anders Karlsson, ledamot i Skatteutskottet, Centerpartiet